Politikerrollen ger ont i huvudet, ont i kroppen och ont i själen!!

Ont i huvudet!
Ont i kroppen!
Ont i själen!

Så kan man sammanfatta dagen med upphandlingsförfarande diskussioner! Det känns som om jag fått försvara politikerrollen hela dagen. Inte så att någon varit otrevlig, inte alls. Men det har handlat väldigt mycket om att " ni politiker" inte vet något om verksamheten. "Ni politiker" fattar okloka beslut. "Ni politiker" har ingen kontakt med oss i verksamheterna.

Jag har förklarat att jag i en nämnd INTE är folkvald!! Man röstar till Fullmäktige, nämnderna är politiska tillsättningar. Jag är alltså och måste vara förankrad i min politiska grupp när det gäller förslag och beslut.

Det är inte meningen att politiker ska kunna allt!!! Det är därför vi har tjänstemän. Kompetenta tjänstemän tar fram underlag som jag måste lita och tro på, de fattar jag beslut utifrån.

Jag vill gärna ha signaler från verksamheterna! Jag kan omöjligt bedriva uppsökande verksamhet hos alla. Vi har rätt till ett visst antal studiebesök per år, allt för få, och allt för många verksamheter. Det innebär INTE att vi inte är intresserade, men möten kanske kan ske ändå?!

Jag har de senaste 10 åren slagits för fritidsgårdar, idag satt jag i skottgluggen och skulle svara för politiker som inte uppfattats göra något. Även om dialogerna lättade, blev öppna och tror jag födde ömsesidig respekt med fortsatta samarbetstankar, så går jag från konferensen med.

Ont i Huvudet! Mycket att smälta på en dag.

Ont i Kroppen!! Rullstolen en hel dag i ett ganska svårt hus.

Ont i själen. Även om det inte var direkta anklagelser så känns det i själen när politiker dras över en kam och behandlas som en homogen grupp. Vi är individer som alla vill något bra, sedan har vi olika sätt att visa och göra det, men vi är inte en person.

Jag hoppas och tror (och känner) att alla förändrade sitt synsätt idag. Nu kan det bara bli bättre!