tisdag 13 april 2010

Planeringen börjar.

Jag kommer att vara låst vid hemmet tills mitten av juli. Egentligen en mardröm. Man ska väl inte hoppas på en regnig sommar, men att ligga nyopererad i värmebölja är inte en hit. Jag oroar mig för sonen. Stackars unge pappa jobbar och mamma kommer inte utanför dörren själv. Vi hoppas släkt vänner och bekanta förbarmar sig över honom. Tänker på att ta med honom på utflykter o s v.
Sedan har han fått helt ny cykel och den i kombination med att han får mobil ger honom stor frihet att vara på Mollön och Unda som han vill.
Själv kommer jag behöva hjälp den helgen killarna är på Kisskonserten, då är det såpass nära inpå att jag behöver hjälp. Vi får helt enkelt be någon flytta in här den helgen.
Nu ska jag i alla fall lämna in ansökan om särskilt parkeringstillstånd.
Jag är allt grymt besviken på hur sent operationen blir, men som vi sa igår maken och ja, valet är.....nej det finns inget val. Därför har planeringen börjat.

9 kommentarer:

Busan sa...

Du vet väl att du alltid har mig?

Fritt ur hjärtat sa...

Busan, du ärinräknad! T.ex helgen killarna ser på kiss, då måste det bo någon hos mig;-)

Annaa M sa...

Men vad skönt i alla fall att ha ett operationsdatum!

Räknar bakåt till den sommaren Pojken här var 13. Jäpp, det var nog sista sommaren han gjorde några utflykter med mig, både här hemma och när vi var på vår sista semester tillsammans, jag och alla tre barnen. Men samtidigt var det den sommaren som han och syster gjorde en del långa cykelfärder tillsammans också. Så det är väl precis en brytningstid det där. Det hade varit mycket värre om han varit ett par år yngre, din son. Nu kommer han både att kunna dra iväg själv men dessutom förmodligen ha stor förmåga att sysselsätta sig själv hemma. Ju äldre de blir, desto stängdare dörrare till sina rum, pojkar alltså, flickorna var antingen sociala eller inte hemma.

Anonym sa...

Ja, du kan ju börja med att fråga din kära specialistsjuksköterska till lillasyster...maila mig datum vännen. Kan inte lyfta dig, men mycket annat :-)

kram!

Fritt ur hjärtat sa...

Annaa, jag fattar att sonen klarar sig. Problemet som jag ser det är att han har en mor som kommer att behöva hjälp. En del kommer att vila på hans axlar, han är van och dulktig men det gör inte att det känns bättre. Dessutom maken arbetar och när han kommer hem kan de knappast fara iväg för fiske, bad eller annat, för jag klarar mig inte själv. Dubbellåsning alltså. Men vi klarar detta. Det gjorde vi två gånger förut, vi gör det igen. Å de e skönt att det äntligen ska bli av.

Syster yster, du lär få hjälpa till så mycket så du blir trött på mig. Men jag tänker du har svårare än busan att flytta in:-) Du får göra dagliga besök istället...

Annaa M sa...

Tänker på när jag gick med kryckor för en del år sedan, de var 10 - 13 då, barnen. De två yngre for som skottspolar på sina cyklar och handlade mat och fixade. Den äldsta drog hemifrån. Passade på att ta långhelger hos både släkt och kompisar. Enligt devisen; får man ingen service utan måste hjälpa till är det ingen mening att vara hemma!

Det låter i alla fall som du har en del hjälp. Tror knappast jag är i faggorna, men skulle jag vara det så lovar jag att komma och underhålla dig i alla fall!

Fritt ur hjärtat sa...

Anna, när jag väl hoppar på kryckor ska jag försöka klara mig själv, men det första 6-8 vekcorna ska jag avlasta, då hoppar jag så lagom. Svårast är att ta sig något. Om jag kan koka kaffe, får jag inte med mig det i en mugg, ska jag värma mat får jag inte med mig tallriken o s v.
Jag hoppas folk förbarmar sig över sonen, tar hon med på olika resor och utflykter, men han sser inget problem i att cykla till Mollön.

Det kommer finnas en ledig stol på altanen för dig om du tittar in, jag kommer behöva sällskap!

isflaket sa...

Håller tummarna för att allt ska gå bra, för både dig och sonen. själv växte jag upp med två handikappade föräldrar, båder vinter och sommar, vilket fungerade utmärkt. Inga direkta utflykter, men å andra sidan knöt vi många och speciella band. Måste ändå vara skönt att nu ha fått ett datum att planera efter. :-)

Fritt ur hjärtat sa...

isflaket, jätteskönt att äntligen fått ett datum. SOnen klarar detta bättre än jag. Att jag tycker det är sorgligt jobbigt beror ju på att min hjärna betraktar mig som frisk. Det blir ett konstigt tänk, men sonen är duktig, duktigare än jag.