När det viner om öronen....

Har klagat och gnällt över vädret ett par dagar. Känner inte riktigt igen mig! Jag tillhör dem som normalt gillar hösten. Färre måsten, levande ljus, mysiga filtar och te uppkrupen i soffan, men det är en del ångest nu erkännes... Kanske för att maken ska ligga på jobb en månad. Jag har inte klarat mig själv på många år, hur sjutton ska det gå?!

Dessutom plötsligt alla måste som ska listas och göras innan han åker. Rädda utemöblerna upp på vinden. Tömma urnor och krukor. Plantera om det som skall flyttas på. Dessutom vinterdäck, jag måste kunna köra i halka även om han är borta. Jo men en del bestyr blir det.

Gårdagen och även idag har gått i fixandets tecken. Sonen tröttnade på vårt donande och ville ha skjuts till en kompis. Jag erbjöd mig att köra så maken kunde fortsätta greja.

När sonen var avlämnad fick jag sådan lust att få luft och se havet. Jag älskar havet när det blåser. Fortsatte vägen jag var på och for till ett ställe jag inte varit på minst 20 år. Tänkte mig några härliga höstbilder...... Oj så förvånad jag blev när jag mötte detta!

Plötsligt försår jag att det är fler än jag som uppskattar när blåsten viner om öronen, fast vi har olika skäl......