fredag 15 oktober 2010

Fredagstema, Show and tell.

Gränser kort och gott säger Pettas att vi ska skriva om idag. DÅ gäller det att bestämma inriktning, gränser kan vara mycket. Jorden t.ex har vi delat in i länder och omgärdat med gränser. Gränser ifrågasätts ofta. Det tycks mig som om någon alltid vill flytta en gräns för egen vinning. Svårast att förstå just nu är Israel-Palestina konflikten. Hur kan det heta bosättningar i pressen som ett vedertaget uttryck? Borde vi inte tala och skriva om ockuperad mark?? Men det är så stort att det får stanna där.. På 70-talet när jag började resa utomlands var det spännande med gränser. Det innebar kontroller av passet och stationer med uniformerade människor som stirrade på en när man skulle in i något land. Hade man tur fick man stämpel också. Mitt nu 10 år gamla pass har inte en enda stämpel. Det innebär inte att jag inte passerat några gränser, mer bara att sättet att passera en gräns luckrats upp lite. Så finns det naturligtvis personliga gränser. De gränserna hävdar jag, sätter vi själv. EN av de vanligaste frågorna jag får är,
-Hur kan du vara så positiv?
Mitt svar är alltid detsamma.
-Nog skulle jag kunna sätta mig och tänka på hur djävligt livet egentligen är, och därefter grotta ner mig i det och må dåligt. Men vem skulle det gynna. Jag skulle snabbt må riktigt dåligt.
Jag har alltså satt en gräns! Att inte bejaka eländet utan ta tillvara allt som faktiskt också är bra. En viktig gräns som jag tror fler skulle må bra av att ha.

En gräns som också skapas av oss själva är hur fysiska vi är. Jag är en fysisk person. Kramar folk, tar och klappar på dom. Öppnar alltid min famn om jag möter någon kär vän. Älskar dessutom att bli kramad:-) Passar väl bra idag på internationella kramdagen...
Här märker jag ibland att jag stiger över en gräns. Alla är inte fysiska som jag och man vet inte det med en gång i en bekantskap. Känslan blir omedelbar och jag känner mig både dum och förtvivlad när jag märker att någon verkligen har sin gräns bra långt mycket längre bort än där jag just står.... Ett sådant gränsövertramp gör man bara en gång. Det är aldrig meningen att kliva innanför någons gräns det är bara lite svårt att veta var alla har sina gräser.Jag tycker också det är roligt att utmana gränser. Ja inte smyga över internationella gränser och bli jagad av gränspolis utan mer de egna. Känslan i att överbevisa någon som tvekat eller sagt, det går aldrig, är enorm. Den viktigaste gränssättaren är alltså jag själv och tänk så långt man kommer om man faktiskt tror att inget är omöjligt!

Dehär gången kommer alla bilder från googlebildsök.

13 kommentarer:

olgakatt sa...

Inte visste jag att det är internationell kramdag idag. Ber att få skicka en virtuell sådan till dig!
Detta med den personliga gränsen är intressant. Man känner så tydligt när nån trampar över den och ibland inte märker att man backar undan. Själv reagerar jag som du om jag jag gjort misstaget att trampa över nån annans gräns. Inte vet man hur man ska be om ursäkt för nåt osynligt heller.
Utmärkt är att kunna sätta gräns mot dysterhet! Optimister lever 7 år längre än pessimister.
Klok behandling av veckans tema!
Ha en skön helg och förta dig inte igen.Sätt en lagom gräns!

Fritt ur hjärtat sa...

Olgakatt, haha den visste var den tog... säkert den enda gräns jag har svårt att hitta, min egen när det gäller vad jag kan och orkar.. :-))

Taina sa...

Känner igen det där med att "ta på folk" för det gör jag med. Det har hänt att jag också klivit över deras gräns och det gör jag bara en gång mot samma person.

Hoppas du får en gränslöst fin helg!

Annika sa...

Är det internationella kramdagen idag? DÄR ser man!! HAHA. Ska se om jag ser folk kramas då :-)
Visst har vi alla våra personliga gränser, jag vill inte gärna att ngn ska träda över min gräns, hehe...
Kram!!

Grekland nu sa...

Intressant det där med gränser som folk sätter kring sig själva. Märker tydligt att grekerna till exempel inte alls har så tydliga gränser som de flesta svenskar, utan de går mycket närmare varann och tar mer på varann, även när man knappt känner den andre. Ett spännande tema, eller hur! Ha en bra helg!

Äventyret framtiden sa...

Personliga gränser är antagligen de mest spännande gränserna. Väldigt individuella. Man kallar dem många gånger för kemi och integritet. Jag är rätt så spontan och kan lätt klampa in över gränser utan att tänka till förrän efteråt, när man redan ligger platt på fel sida. Då gäller det att stiga upp och skaka sanden av sig på rätt sätt...antingen retirerar man eller också får man ta ett steg till...visst är gränser väldigt spännande:)
Jättebra inlägg!

Ann-Louise sa...

Var det kramdagen igår? Hur kan jag ha missat det? Kanelbullens dag marknadsförs ju stenhårt men kramdagen har man glömt. Javisst ja, det ligger ju inga pengar i kramandet ;)

Lotta sa...

Ett jättefint inlägg om gränser och vad de kan innebära! Och visst är den svår den där gränsen för var det fysiska personliga utrymmet går!

Fritt ur hjärtat sa...

Börjar med en ursäkt att jag inte svarat tidigare. Men maken har varit hemma och helgen intensiv och fulltecknad.

Taina, jag fick en gränslöst fin helg:-) Inte gör man misstag när det gäller åersonliga gränder mot samma person mer än en gång, det är ett som är säkert.

Annika, frågan är ju om folk vet var du har din gräns...

Fritt ur hjärtat sa...

Grekland, jag som ju också haft sällskap med en grek och varit i familjesituationer upplevde nog både ock. Alltså de tog inte i varann så mycket, var snarast lite pryda och så men just hur nära man sitter eller står andra när man pratar var påtaglig, eller också behandlades jag annorlunda... fast det är väl en gräns det också:-) Spännande tema är det sannerligen!

Pettas, just när man klivit över någons gräns är man rätt tillintetgjord för avståndstagandet brukar bli så omedelbart, kommer man väl upp med livet i behåll får man ju chans att bättra sig.

Fritt ur hjärtat sa...

Ann-louise, tyvärr är jag rädd att det ligger massor i det du säger...inget att tjäna pengar på, men kramas det gör jag gatis och maken med som tur är:-)

Lotta, om maninte räknar med krig kring riktiga gränser är nog den fysiska gränsen absolut svårats, båda ett bevaka, se och respektera, något att tänka på.

HeLena sa...

jättefint inlägg och jag håller med dig!

Fritt ur hjärtat sa...

HeLena, tack!