tisdag 19 juli 2011

Varför blir det aldrig som man tänkt sig?

Hösten 2009 grävde maken om nästan hela trädgården på framsidan åt mig. Delade växter, flyttade och gjorde iordning så det jag inte tyckte var okej då, skulle bli bättre. Förra året var ett rullstolsår, mycket lite i trädgården men det jag såg var inget konstigt. I år däremot är jag förundrad och förgrymmad.
Min "ingång" är skamfilad. Bonica frös ner rejält i vinter och kan knappast kallas prunkande. Den skulle ju svälla över alla bredder...Kameleontbusen växer brett på mitten men glesnar upptill.

Astilben växer sig till stora monster. Mycket större än innan omgrävningen och plötsligt är det alltså fel....Tomt och innehållslöst! Hur är det möjligt när det är så välplanerat....Astilben kväver väl Clematisen som borde pryda stegen och liva upp häckväggen. Låga och tydligen felplacerade vårblommor står kvar och döljs inte av något mer senblommande. Det skulle varit Riddarsporre och Solhatt "Magnus".


Brudslöjan som förut tillsammans med den Grekiska vädden tog över efter Akleja och Kaukasisk förgätmigej är bara borta. Trist tråkigt är allt som är kvar. Pionen i bakkant har inte kommit som tänkt och Nostalgie frös helt ner och är numera låg och syns knappt.
Syrenträdet som Clematis Multie Blue klättrade i dog, och ersattes med ett klätterstöd. Multie Blue kan man alltid lita på. Men Stormhatten skulle minsann inte bli högre än de 1,5 den var på gamla platsen. Nu täcker den allt bakom....


Studerar jag det såhär på avstånd kan jag nästan låtsas att det är bra, men det gnager allt i mig...Varför blir det aldrig som man tänkt sig?

8 kommentarer:

Berit sa...

den ser jättefin ut tycker jag!!Just det här med att perenner växer olika år från år har jag också varit ed om..så flyttar man de och då blir de tvärsom:) men så är det att ha trädgård, inget år är likt det andra..
ha en underbar dag!!

Blomkärringen sa...

Visst har man sådana dagar, när man bara ser det som är dåligt. Och visst är det så att man blir ruskigt besviken när det som skulle blivit på ett sätt inte blir det. Allt verkar växa sig oerhört högt i år (ja, det som inte vintern tog med sig) På dina bilder ser det ändå fint ut tycker jag, det är oftast mest man själv som ser det som fattas. Kram Inger

Renate sa...

Så tänker jag också ibland när jag bara ser det som inte är bra eller växer för mycket/litet.Dagen därpå när humöret är uppe igen ser jag trädgården med nya ögon.Det är ja så jag har planerat min trädgård och jag älskar den.Din Trädgård ser inte alls misslyckat ut,den är jättefin.En helt perfekt trädgård är tråkigt.
Hälsninga från Renate

Solnasnackar´n sa...

Så dumt ser det väl inte ut? Tänk på att det bara är du som vet hur det borde se ut. Inte vi andra!

Fritt ur hjärtat sa...

Så sant som ni säger, det ligger i betraktarens öga. Jag vet hur jag hade tänkt, men andra tycker det är fint.
Idag är det i alla fall bättre med humöret som tur är och med all omplantering får det knappast en chans nästa år att vara glest:-)

Annaa M sa...

Ha ha, jag förstår att du tyckte min uteplats var patetisk! Men den måste väl ändå ha fått dig att känna dig mer nöjd med dig själv och din trädgård?

Fritt ur hjärtat sa...

Annaa, inte för att vi känner varandra väl, men jag hoppas det framgått av mig hittills att jag inte tycker så mycket om vad andra har och gör. Jag är nöjd med mitt (eller inte just i det här inlägget...) Lägger sällan eller aldrig energi på hur andra har det. Det jag tänkte på av att du behöver göra hål i dina urnor!!
När jag kom var växterna ganska ledsna, när jag kollade läget stod de i vatten så de svämmade över. Om blomvakten inte är så van vid växter blir det lätt så att de vattnar och vattnar, ser blommorna ledsna ut vattnar de lite till för det är vad de tror. Innan G tog över hålgörarboten använde jag den största spik jag hade och hamrade igenom plåt o sådant.
För övrig lyckas du bättre än jag med bloddroppar, det kan jag tycka är ett spår orättvist;-)

Annaa M sa...

Glömde kolla svaret så det har dröjt ett par dagar. Jag hade ju också haft ett våldsamt bladlusangrepp som framförallt drabbat den tidigare så fina krassen och den största petunian. Nja, inte försöker man borra hål i gamla Höganäskrukor inte, det har inte varit någon större fara med vattensamlingar tidigare. Fuchsiorna har varit ovanligt lyckade i år, verkar vara en perfekt plats för dem där det är mest skugga.