Fritt ur hjärtat

Jag kommer inte lämna partiet i alla fall.

2012-01-27T09:33:00.005+01:00

Det fanns en kandidat som hade fått mig att begära utträde. Som tur var, för jag ville ju inte gå ur, så föll inte valet på den personen som partiledare.
Den nu föreslagne Stefan Löfven är för mig totalt okänd. Lika okänd som Juholt en gång var.
Jag vet idag och det bekymrar mig att han är förespråkare för kärnkraft , vapenindustri, EU och annat korkat.... Sedan var det ju det här att han var emot kvinnopotter, men någon säger att jag tolkat det fel. Hoppas det.
I övrigt är det ju omöjligt att ha en åsikt om en person man vet noll och ingenting om. Många försöker ändå. Tänk så många förespråkare och förståsigpåare det finns......
Nu är det upp till bevis och jag tycker det ska bli roligt att börja arbeta med praktisk politik igen och slippa ont i magen för löpsedlar och rubriker om svajet i toppen. För nu har det väl svajat klart hoppas jag.

Som vanligt.

2012-01-26T07:04:00.006+01:00

Jag känner ingen skillnad! att vara Socialdemokrat nu eller för en vecka sedan. NOPE, ingen skillnad.Min teori att allt inte hänger på partiledaren stämmer alltså. Åtminstone för mig vågar jag påstå helt ovetenskapligt:-)
Det händer helt andra saker i Uddevalla än på Sveavägen kan man säga. Jag jobbar massor, allt för hårt säger en del. Jag ger dem rätt men har också satt en tidsgräns och funderar på lösningar, bra bit på väg.
Riksteaterföreningen har haft premier för vårens program. Startade med Panikteaterns Tid för avgång- en skenbar historia. Många skratt och lite kreepe....
Strax är det Obesvarad kärlek på Östrabo med storheter som Tomas Von Brömsen och Eva Rydberg, ska bli kul.
Idag är det Kultur och Fritidsnämndsmöte, än har de inte lagt ner oss.... Fortsätter kvällen med styrelsemöte. Får inte glömma packa heller, imorgon bär det av till Stockholm igen. Senaste resan blev ju inställd så denna ser jag fram emot.
Ska försöka träffa några gemensamma vänner också så vi kan kramas och fälla en tår över Annaa som inte längre finn på jorden.Med andra ord fortskrider livet och vardagen precis som vanligt.

Första dagen efter Håkan.

2012-01-22T07:53:00.007+01:00

Nej jag är inte nöjd över att Håkan gick, som jag skrev i mitt inlägg tidigare ser jag inte att det löser någonting. Man ska förhålla sig till verkligheten skriver och säger jag ofta, så det gör jag. Idag går jag och Socialdemokratin vidare, vi har en tid efter Håkan att ta tag i.
Jag hoppas man backar bandet och tittar på vad som gick fel.
Dessutom har jag en personlig förhoppning och det är att alla vi, ni och jag som är Socialdemokrater, visar att det inte är okej att göra som vissa gjort de senaste månaderna.
I partiets ledning vill jag ha rakryggade människor som inte genom kryptiska kommentarer om tilltro och annat späder på spekulationer.
Jag önskar människor som leder partiet utan kniv i högläge och armbågar likt knogjärn.
Jag önskar en ledning som ser till oss istället för till sig själv och sina möjligheter till egenvinning och makt.
Någon katt och råttalek orkar jag inte med längre!
FLERA borde avgå i spåren efter Håkan.
Jag har kommit så långt i mina tankar och samtalen här hemma att jag idag vet att jag lämnar paritet om en viss person blir vald. Jag hoppas fler än jag genomskådat och inte är lättlurade.
Nu väntar ett hårt arbete framåt och jag måste tillstå att jag längtar efter det. Vi behöver få luft under vingarna och arbeta med politik! Uppåt och framåt är nu enda vägen vänner.
Om efterträdaren har jag en åsikt till. Låt oss välja någon som är aktiv i politiken och partiet. I pressen pratas det om drömkandidater, kandidater som lämnade in för längesedan och bestämt tillbakavisar sitt intresse, Respektera det. Vi har aktivt folk att välja bland, låt då de som inte vill vara ifred, för allvarligt talat vad tillför det.....

Det finns fler som skriver i ämnet:

Erik Laakso

RosenRasande

Carina Hägg

Vi har orubbat förtroende för Juholt! Vilka är vi?

2012-01-21T07:38:00.008+01:00

Utan ambition att hugga någon i ryggen ska jag ge luft åt egna funderingar, funderingar om hur det är att vara Socialdemokrat nu, mitt i livet i verkligheten, som Kurt Olsson skulle sagt.
Inte roligt kan jag börja med. Det är inte roligt att dag ut och dag in läsa löpsedlar om vad som händer och sker i Stockholm. Det blåser på toppen och ensam är man, det är tydligt, men vad hände med enade vi stå och alla tillsammans?
Om det är som det verkar, att det "läcker ut" kommentarer via sms och twitter från pågående möten till press, då skulle man kanske stoppa införseln av teknik på vus möte.
Ett sådant sätt är naturligtvis helt oacceptabelt.
Jag känner mig skakad och illa berörd över varje rubrik. Hur ska vi någonsin locka väljare , om jag som redan frälst mår dåligt av denna såpopera.
Här tycker jag rörelsen är blind. Det är inte mig (och de redan frälsta) eller pressen som ska övertygas. De är de som lämnat partiet, de som funderar på att göra det eller det som inte är här men kunde tänkas vara det.
Som det är nu går för mycket tid åt till att försvara en person, Juholt.
Jag har i flera inlägg innan sagt att för mig är och har alltid partiledaren varit ganska oviktig. Jag gillade inte Göran Persson, röstade på S ändå, jag gillade Mona Sahlin och inte hjälpte det.
Det viktiga är att vi för och pratar en politik som människor i livet, i verkligheten känner igen.
Nu pratas inte politik alls!
Jag vet att media har en viss roll i detta, men också ledande Socialdemokrater. Man bör veta hur man svarar för att ta död på en spekulation. Jag är säker på att man vet exakt vilka svar och uttalande som ger mer fyr på brasan, läs löpsedlarna. Det är inte okunnighet, det är egen vinning. Att fortsätta elda på är inte för partiets bästa i alla fall.
De senare rubrikerna handlar om vilka som har och vilka som inte har förtroende för Ljuholt. Om han ska avgå eller ej. Att avgå nu hjälper föga. Ser vi inte mönstret?
Den Moderatstyrda regeringen är inte intresserad av att prata politik med oss. De är rädda att vi ska nå fram. Håkan Juholt är känd som en retoriker så det kommer inte hända, fokus kommer hela tiden förskjutas. Arkelsten skrev om hela historien, det gled förbi nästan helt. Littorin smet ut bakvägen och locket är på. I ärende efter ärende ser man hur olika pressen arbetar beroende på vem som är i fokus. Det kommer naturligtvis inte ändra sig. Det är Socialdemokraterna som måste ändra sig och sitt sätt att hantera pressen. Ta in att detta är förutsättningarna. Det finns inte utrymma för något annat än politik i kubik och inte en enda felsägning, man får inte så ett enda tvivel.
Mitt blogginlägg från oktober heter Ny partiledare, lösningen på allt?
Frågan kvarstår.
När de nu ropas från olika delar av landet om Juholts förtroendekapital, orubbat eller inget så slår det mig att jag aldrig skulle veta. Han har inte gjort något för att visa mig varesig det ena eller andra. Livet med Ljuholt på löpsedlarna har handlat om helt andra saker än det som gör att jag tycker politik är roligt. Hur kan man då så tvärsäkert veta om man har förtroende eller ej, först måste vi väl få fart på det politiska arbetet och sluta kasta sand i sandlådan?!

Vintersaga.

2012-01-15T08:00:00.007+01:00

Vandringen igår blev på Mollön. Lite isfläckar annars lyser vintern med sin frånvaro.
Förra veckan däremot gjorde vintern besök exakt ett dygn. Jag hann fotografera rosorna utanför kontoret, hade fantiserat om hur läckert det skulle bli med snö på dem. Vad mig anbelangar räckte det gott med den vintern, för barnen skull hoppas jag på 5 cm snö vecka 8. Annars är jag fullt nöjd som det varit hittills.

Jag överlevde!

2012-01-14T08:03:00.006+01:00

Fredag den 13:e är en utmaning för en skrockfull person som jag. Konstaterar idag att jag överlevde. Överlevde gjorde vi också julen. Idag åker den ner och upp på vinden igen. Skönt att veta vad man ska göra en hel helg.... Menar inte att låta som en klagosång, jag gillar att städa:-)
Jag har nu av någon anledning över 100 tomtar...då har jag flera kvar som saknas i min samling så målet att stanna vid 100 lär inte fungera.
Tänkte också ta vara på helgens väder och göra ännu en vandring. Denna gång blir det inland. Vi har ärende i Vänersborg så vi tänkte ge oss upp på Halle eller Hunneberg.
Inte heller har vi tänkt glömma min lilla bror som idag fyller år, en kopp kaffe och ett grattis hoppas vi att han har tid med.
För övrigt tragglar vardagen på. Veckan som gick var inte rolig. Möte varje kväll, ibland när det kör ihop sig på det viset funderar jag allt på vad jag håller på med. Nu är den över, det dröjer en månad tills nästa gång och jag konstaterar att jag överlevde.

Utforskar nya marker.

2012-01-09T06:27:00.006+01:00

Bua hed, jag hade bara hört talas om det och sett någon bild. På nätet fanns inte så värst mycket information, vi chansade och åkte. Alldeles vid färjelägret till Bohus Malmön svängde vi vänster och parkerade. Inte var det vad vi trott och hoppats.. Ett ganska litet område, inget att vandra över i timmar om man inte går fram och tillbaks, dessutom rena sommarstugeområdet. Att man får bygga så stora hus så nära vatten i ett naturreservat, vi var förvånade. Nåja nu har vi varit där. Dagen som så var inget fel på, vackert väder och fika vid havet som sig bör. På vägen ut i höjd med Nordens Ark såg vi dessutom en iller kila över vägen, annars var det märkligt tomt om djurliv. Nästa helg tar vi en ny tur.

Lägger blad till blad i de nya kapitlen.

2012-01-07T14:18:00.016+01:00

Om man som jag gillar att allt är som vanligt, ja då har det blivit en bra start på nya året.
Som dagens promenad t.ex. vi skriver 7 januari och vädret i Uddevalla är ganska grått och blött. Vi chansade med lite vägledning av YR.NO, och åkte till ett av mina paradis, Valön. Väl där blev det en hal ganska slitsam promenad men det var det värt. Förutom de vidunderliga vyerna och massor av frisk luft fick vi se silltrut, säl och massor av sjöfågel.
Nästan en timmas promenad och det var dags för fikapaus. Utsikten gick inte att klaga på. Här var det sälen hälsade på.
Efter pausen vek vi in mot land och vandrade över sältorna. Jag ville se allt strandat vrakgods. Ingen rolig syn. Maken och jag diskuterade om det ändå är bättre att det ligger här på land än i havet, här kan kommunal och frivilliga städa, det är svårare i havet.

Linjen med skräp var hur lång som helt.
Blött och lite svårgått.
Ändå ständigt nära havet.Efter 2 timmar var vi tillbaks till bilen. DÅ har vi börjat smida planer om hur man kan engagera frivilliga till strandstädning, hemma på Mollön t.ex. En spännande idé att leka vidare med. Det är väl så det blir år 2012, vi gör som vanligt för att få fler blad att lägga i den bok som ska ge årets kapitel.

2012 ett oskrivet kapitel.

2012-01-01T07:54:00.005+01:00

Kungen vänder blad, det gör vi väl alla. Jag gör det med visst vemod. 2011 är året som blev rena berg och dalbanan. Uppsagd från Västra Götalandsregionen för att de inte klarade av en människa med arbetsskada. Icke att förglömma, de hade hållit mig på halster länge. Jag har fortfarande svårt att förstå att det inte någonstans i hela organisationen finns plats för någon som jag..... Skriver inte så för att jag är självgod på något vis, mer fundersam över att de inte finns plats för alla i den jättelika organisation.
Året var inte bara nedgångar. Jag fick ett erbjudande som inte gick att motstå, Arbetspröva hos oss på Folkets Hus sa de, om du fixar det har du jobb. En saga allt för bra för att vara sann.
Började alltså arbetspröva efter helgerna i januari, påminner mig om att jag har ettårsjubileum om någon vecka.
I juni togs beslutet av styrelsen att anställa mig från 1 november. Jag lovar att tiden däremellan var lång. Jag var också rädd att det skulle hända något, något om gjorde att de ändrade sig.
Så blev inte fallet, snarare tvärt om tror jag. Min företrädare blev sjuk och stora delar av sommaren arbetade jag på som en häst efter eget huvud. När jag blev ensam ansvarig i arbetet med fjordfestivalen var jag djupt tacksam över mina erfarenheter från riksteaterföreningen, arrangera kan jag. Åren inom akutvård har också tänker jag hjälp till att göra mig så flexibel som jag är. Allt gick bra och jag har fått mycket cred för mina insatser där och då.
Jenny Lindkonserten var också en prövning, Folkets Hus är arrangörer för en konsert i Uddevalla kyrka. Året innan hade det varit 65 personer, det måste jag slå sa den hornförsedde på min vänstra skuldra. Jag slutade räkna vid 175 sa kyrkvaktmästaren. Lyckan jag kände där och då har sedan återkommit med jämna mellanrum. Hela hösten med slutsålda lunchteaterföreställningar. Bra samarbeten kanske främst med Regionteater Väst. Folkets Hus som börjar ta plats i folks medvetande som ett stället där det händer saker. Vi är en komplett konferensanläggning, vi hyr ut lokaler korttid för enstaka kurser eller fester, men också för långvariga fasta hyresgäster det är våra ben att stå på. Det fjärde benet som varit lite kort är alltså kulturen, vi ska bli en del att räkna med i Uddevallas kulturliv.
Ja minsann allt detta hann jag med innan jag ens blev anställd. Men första november var det dags. Nu 2 månader som chef, det är roligt och det är svårt, jag vill mycket och får tänka mig för och hejda mig för att inte skrämma slag på personalen:-)) Vi skrattar ofta tillsammans och säger högtidligt att huset har hög utvecklingspotential. Den jobbar jag med framgent.
Nu är det nyårsdagens morgon, vi skriver 2012 och kanske ni undrar om jobbet var mitt 2011. Delvis faktiskt. I sitt arbete har man sin identitet, jag hade det kämpigt många år innan och nu plötsligt fick jag mark under fötterna att blomma ut.
På hemmafronten är det som för alla olika, lite sött och lite surt. Mest surt är naturligtvis att makens arbete försvinner. Typiskt suckade vi precis när det löste sig för mig, körde det ihop sig igen. Men att det löst sig för mig är på något sätt det vi valt att fokusera på.
Jag vet att han drömmer om att öppna en butik, så kommer bara fabriksledning och fack överens om hur och vad som händer de som sägs upp så kommer han säkert kunna förverkliga den drömmen.
Jag har fyra månader kvar av min provanställning. Har inte ropat hej än, är så illa behandlad av regionen att det skrämt mig rejält, därför törs jag inte riktigt tro att detta är sant. Kan jag verkligen ha fått detta fantastiska jobb utan att något går snett.....
Vi får väl se, jag återkommer väl 1 maj med information om jag har en fast tjänst eller ej. Som sagt vi vänder blad och 2012 är ett helt oskrivet kapitel.

En vanlig dag på jobbet....

2011-12-28T07:21:00.008+01:00

Skönt med vardag hinner jag tänka och så insåg jag att jag var helt veckevill. Gick till sömmerskan som bara har öppet onsdag torsdag och fredag. Framför den stängda dörren tänkte ja att JA VISST JA, det är ju måndag....tills jag insåg att nej det är tisdag. OJ OJ, ett par dagar ledigt och kaos i hjärnan är resultatet.
På huset fixas, fejas och donas det. Vi har otroligt vacker foajé men den är lite mörk.. så efter ett par samtal fick vi upp ställningar och personalen kunde börja det mödosamma arbetet att skrapa, måla och göra rent alla rutor i takfönstret.Bytte till starkare lampa i kupolen också, jag visste inte ens att det fanns en, så svagt har skenet varit:-)
Samtidigt fejas det i andra delar av huset, sådana här lugna perioder är guld värda då personalen kan fixa annat som hamnat i behov av vård...
På scen och i loger är skådespelare i full gång att repetera.Här Andreas och Alexander in aktion.
Till detta kan jag berätta att en vän från kusten tycker det är spännande med mig på Folkets Hus så jag fick besök och visade runt lite, innan vi drack kaffe.
Hur var det nu? Har jag sagt det förr?
Om detta är en vanlig dag på jobbet, då är de inget tvivel, jag har världens bästa jobb!!

När juldagsmorgon glimmar.

2011-12-25T17:58:00.006+01:00

Inte vill jag till stallet gå, men ut det ville jag. Vädret var fortsatt vackert och maken och jag planerade en längre tur med fika i ryggsäcken. Läste Uddevallas Natur och kulturguide och föll för Silverfallet och Muntras grotta. Problemen med mina ben har gjort att vi inte alls betat av besöksmålen i boken, i den takt vi tänkt. Dagens resmål ligger i Ljungskile vilket får ses som outforskade område för både mig och maken. Det tog allt för lång tid att hitta, det är inte märkt och man måste nog känna Ljungskile för att veta vilken väg som är vilken och vilken sjö det är... Men vi gav oss inte. Parkerade vi ett reningsverk och efteråt inser vi att det var fel. Om man trycker om boken någon gång kunde mer beskrivning om var man parkerar och hur man hittar, vara bra att utveckla. Det blåste rejält men solens sken och i skogen var det ganska mycket lä. Säkert gick vi fel vägar men vi hade ganska god koll på vartåt vi skulle.
Vi hittade Silverfallet som trots stor vattenmängd inte var så värst imponerande. Men vatten i rörelse är vackert hur litet det än är.Grottan hittade vi utan problem men sedan ville vi gå längre. På känn följde vi stigar och vad vi trodde var leder. Vi tog fikan vid en sjö, Lilla Skarsjön tror vi, men vi vet inte riktigt säkert.Två och en halv timma senare var vi tillbaks till bilen. Skönt att vara sådär lagom vilse.
Bestämde att ta en annan del imorgon men efter att ha sett hur vädret ändrat sig ikväll är det kanske bäst att vara hemma och baka imorgon.
Vägen ledde förbi Skarsjövallen och jag måste säga att jag ställer mig ännu mer frågande efter att ha sett den. Man kan inte mena allvar med en arena där i urskogen. Smala vägar det inte går att mötas på och ingen parkering. Det måste vara ett skämt säger maken, hur det än är med den saken är jag glad att vi tog tillvara juldagsmorgonen.

En vit jul.

2011-12-24T21:50:00.007+01:00

Drömmen om en vit jul har dubbel betydelse. På Facebook uppmanas vi att skriva på för att barnen ska få en vit jul. En jul utan vuxna som berusar sig. På radio spelas sång efter sång med drömmar om en vit jul. Här blev julen vit och grön. Spriten lyser med sin frånvaro, likaså snön, inte gör det mig nåt. Nubbe är illasmakande och starkt, snö måste skottas, har inte förstått tjusningen med något av det. Tomtar däremot gillar jag. Ökar samlingen stadigt varje år. Speciellt utvalda ska det vara, inget bjäfs som förr. Ett undantag slank genom i år, men den är å andra sidan förgänglig. ett ryck av rastlöshet skapade jag en NISSE som tar emot på infarten till oss. Maken kan inte sluta skratta, sönerna ler i mjugg och tror inte jag ser. Men jag gillar honom.
Inte på var mans gård i alla fall. Hoppas ni alla haft den jul ni önskat fröjdefull, festlig eller varför inte både och. Här stillar sig kvällen till ro och en hektisk dag börjar gå mot sitt slut. Jag önskar alla en riktigt GOD JUL!!!

Att vara politiker innebär att man måste våga säga nej.

2011-12-20T20:40:00.005+01:00

Man gör det lätt för sig när man som politiker säger ja, ja till allt och ja utan att tänka vidare. Det är obekvämt att säga nej, människor, väljare blir besvikna och till och med arga.
Faktum är att väljare blir lika besvikna om man alltid säger ja och sedan inte får något gjort.
Om vi i Uddevalla tittar på Den borgerliga alliansens program för tiden fram till valet kan man tydligt se att det är en önskelista där mycket inte är finansierat.
Till detta ska läggas en massa måsten som man inte ens vågat ta i. Den borgerliga alliansen är oense internt och då är det bekvämt att låta vissa beslut vänta, hellre det än blotta sprickorna.
Det innebär att badhus och kulturhus som centrumsatsningar helt gått i stå, man vågar inte ta beslut.
Idag vågade man ta ett beslut. Eller man vågade inte säga nej.
Uddevalla kommun ger inte Ljungskile lånet på 9 miljoner som man bett om, det fanns inte bred politisk enighet för det.
Istället gör man en kohandel med föreningen och köper en konstgräsplan för 3,4 miljoner.
Det gör mig så arg att jag har svårt att uttrycka mig.
För mig är det givet att behandla alla föreningar lika.
Uddevalla hockey har fått slita ont och ta konsekvenserna för sina handlingar. Likaså Kroppskultur och säkert fler jag inte kommer på just .
Med beslutet idag öppnar man dörren för resten av Uddevallas föreningar. Vi kan ju alltid köpa något av er om ni har det skralt i kassan.
Att det sedan genererar extrakostnader i driftspengar är kanske en bisak...
Men nej, inte för mig!
Jag har varit förtvivlad över hur man hanterat ridhusfrågan, Nöthult, där har man ifrågasatt driften beräknad till 400000 om året och prutat ner den till 200000, innan man bestämde sig för att inte alls bygga. Hur driften för en extra konstgräsplan ska betalas är okänt. Kultur och fritid har för fjärde året i rad ett sparbeting, så ökad ram för ny kostnader är nödvändigt. Problemet är att de pengarna inte finns.
Kultur och fritidsnämnden beslutade innan valet att bygga konstgräs vid Rimnershallen. Det beslutet dribblades bort och man sa att pengar inte fanns.
Idag dyker de förslaget upp igen, som en kompensation för tilltaget i Ljungskile, det är tydligt. Konstigt att de plötsligt finns pengar till det kultur och fritidsnämnden fick bortplockat.
Att på några dagar slänga ihop ett förslag och sedan påstå att man tar ett helhetsgrepp det är rent bedrövligt. I ett helhetsgrepp hade också hanteringen av andra föreningar tagits upp på allvar. Det är inte alltid lättast att svara ja, som politiker måste man våga säga nej och när man säger ja ska man veta till vad och varför.
Läs Peter Götells inlägg om saken. För första gången någonsin är jag överens med honom...
LEDARBLOGGEN

Fjärde ljuset.

2011-12-18T07:33:00.008+01:00

Lagom till tredje advent var huset färdigt för att få fram adventsljusstakar. Inget att vela med tänkte vi och julpyntade helt enkelt huset. Veckan som följer är en vanlig arbetsvecka. Ingen ledighet för julstöket. Verkar som man faller in i det också. Lax, korv, rökt kött och skinka trängs nu på hyllorna i kylskåpet. I frysen ligger fyra vörtbröd från Saltåkvarn, bästa vörtbrödet i världen. Listan med saker att inhandla och tillaga är lång men inte övermäktig. Jansonsfrestelse och äggost tar en av gästerna med sig, tur vi har pensionärer med tid som fixar den tidskrävande maten och tar med, verkligen guld värt.
Något tidskrävande är nog dagens arbetsuppgift också, köttbullarna. Drygt ett kilo ekologisk nötfärs ska beredas, smaksättas på det speciella sätt jag bara gör en gång om året, därefter rullas och stekas. Små ska de vara, riktigt små så man kan ta många.
Efter köttbullsracet är det väl dags att städa köket igen, fy för stekos och fettstänk överallt.
Plötsligt fick jag lust att baka, kanske gör det också när köket är platsen för dagen.
Fram på eftermiddagen när skymningen faller tänder vi väl fjärde ljuset och förundras över att det är fjärde advent och en hel vecka till julafton. Det är tur för något annat hade jag inte hunnit med.

Frostiga drömmar

2011-12-12T06:38:00.012+01:00

En fotorunda tredje söndagen i advent. På en strand i Uddevalla. Idag regnar det igen....

Färdig för jul.

2011-12-11T07:38:00.006+01:00

Renoveringen på jobbet fortskrider, vi har gått lite i stå med kaklingen eftersom vi väntar på en maskin vi ska låna. Annars är första projektet klart, känns så bra. Nästa börjar mellan jul och nyår, då får mitt kontor och entrén från Göteborgsvägen en uppfräschning. Letar fortfarande möbler som kan förbättra och ändra intrycket, tänk på det om ni byter ut något hemma, fråga alltid om Folkets Hus vill ha det innan ni kastar.....
Hemma går det precis lika bra! Maken har kämpat på. Den två veckor långa stängningen av fabriken har han använt till att renovera vårt sovrum. Igår kväll flyttade vi in sängarna igen, hängde in allt och gjorde ordning i den nya fantastiska garderob han skapat. Blir så bra, så bra.
Nu passar naturligtvis inte gardiner, överkast eller mattor..... Planerar en tur till Mölndal imorgon kväll då tar vi IKEA på vägen, kanske en del av behovet kan fyllas där.
Idag ska vi förutom att gå på GAMMALDAGS JULTORG i centrum, städa och plocka klart.
Det är slipdamm i hela huset, hur man än gör blir det visst så.
När vi väl är färdigstädade ska jag försöka få fram adventsljusstaken, då har vi tre ljus att tända på en gång. Om två veckor är det jul och vi blev färdiga i god tid. Nu börjar det roliga med att pynta och få fram stämningen.

Vårkänslor......

2011-12-05T06:47:00.004+01:00

Har drabbats av en konstig förkylning. Den slår till hårdast på kvällen. Kliar i ögonen, rethosta och så blir jag tät, så tät att det är svårt att andas. Dock inte snuvig, verkligen jättekonstigt. Så läser jag i tidningen idag om pollen och inser att javisst, alla symptom stämmer. Det är hassel som spökar. Har inte haft en tanke på allergin, den brukar vara mer på våren. Runt jul endast om vi använder gran, hyacinter och julstjärnor. Vilket vi då av förklarliga själ inte gör. Sonens täppta näsa varje morgon fick också sin förklaring, bara jag tänkte längre än näsan räcker. Inte konstigt jag inte hittar julstämningen när kroppen går med vårkänsla.

1 december

2011-12-01T06:24:00.008+01:00

På dagen ett år sedan. Jag tänker vara glad och tacksam sålänge det är barmark och plusgrader.
Hemmets lugna vrå är inte längre lugnt, det är renovering på gång. Maken som jobbar på Pininfarina är "ledig" 2 veckor. (de har stängt) Under tiden ville han ha ett projekt och vi valde sovrummet. Som alltid blev det mer, större och dyrare än beräknat, plötsligt är det osäkert om 14 dagar räcker för att bli klar. Konstigt för vi har en gång lovat varandra att aldrig dra igång renovering innan jul, denna gång verkade det dock idiotsäkert......
På jobbet är det också renovering, i större skala egentligen men det flyter lättare eftersom det finns fler rum att gömma undan "stöket" ;-) Första rummet, som blev ett förråd är klart. Idag tar vi det andra rummet, som blev ett personalrum i bruk, känns så bra och jag märker att det är uppskattat. Idag ska också granarna vid entrén få ljus för att matcha adventsstjärna och ljusslinga. Passar bra såhär 1 december, tack och lov ingen snö att skotta så vi hinner renovera lite till:-)

Se Umeå sedan dö.

2011-11-28T20:14:00.008+01:00

Har haft en angenäm vistelse i Umeå med det härliga gänget i arrangörsskolan. Lite trist är det såklart att man som kursdeltagare inte hinner se staden något. Försökte sno till mig några minuter på morgonen och mötte soluppgången.
Gick också en guidad tur för att se Umeås ljussatsning, en utställning som säkert gjort sig bättre i snö, men jag är ganska tacksam att det var barmark.Ett par installationer fick mig att drömma om Hasselbacken. Måste prata med någon om detta, helt klart ett måste i Uddevalla;-)Lämnade Umeå på söndag efter lunch, trodde nog det var det sista jag skulle göra i livet. Stormen Berit förstörde avslutningen kan man lugnt säga. Flera av oss insåg att det skulle bli svårt att ta sig hem. Jag tog mig till Stockholm efter en ganska hemsk flygresa. Har aldrig sett mig som flygrädd men efter detta vet jag inte..... Flyget från Stockholm till Landvetter var inställt och jag ville aldrig någonsin flyga mer så jag tog flygbussen och stack till centrum. Planen var att ta in en natt på Terminus och på måndag ta första lediga plats på tåg till Uddevalla. När jag genade genom centralen stod det på tavlan x2000-Skövde Uddevalla 16.40. Klockan var då 16.30. Jag agerade blixtsnabbt, fick en biljett och två minuter innan tåget gick satt jag på det! Väl medveten om att det också var riskabelt, storm är inte säkrare på tåg, att bli stående där är kanske sämre än att sova i Stockholm, men jag ville verkligen hem.
Det gick nästan hela vägen. Strax efter Vänersborg krockade tåget med ett träd. Obehagligt och skrämmande innan vi förstod att det inte var så stor skada skedd, jag antar att de hade motorsåg på tåget, för efter en stund körde vi väldigt sakta vidare. Klockan nio hämtade maken mig på Uddevalla station. Då var jag rejält omskakad, upprörd och trött. Trodde ganska länge det skulle bli "Se Umeå och sedan dö." Idag har jag sett Trollhättan så det blev tack och lov inte så:-)

7 städer på 5 dagar.

2011-11-24T06:51:00.011+01:00

Jag åker inte jorden runt på 80 dagar, men det känns som om jag reser mycket just nu. Har haft 2 intressanta dagar i Norrköping med Svensk Fjärrvärme. Intressant var också resan dit och hem, 5 städer på 4 timmar, byte av tåg varje timma. Längtade efter bilen där och då. Norrköping var en fin stad och vi promenerade en lång stund på kvällskvisten och studerade hur de jobbat med ljus i centrum. Mycket bra idéer att bara ta rakt av.
Idag är det ett nedslag på hemmaplan.Möte med Kultur och Fritidsnämnden, egentligen känns det lite tokigt att vara på möte idag igen när jag vill vara på jobbet. Kommer behöva köra en del fram och tillbaks för att lämna saker vi måste ha till dagen konferens. Det blir till att hoppa över lunchen och köra skytteltrafik då.
Väl hemma ska jag byta saker i väskan och klockan 4 i morgon bitti går bilen till Landvetter för färd till Umeå. Första gången någonsin jag är så högt upp i landet.
Det är dags för andra träffen på arrangörsutbildningen jag går för Folkets Hus.
Mycket resor blir det och många städer. Nästa vecka då är det Uddevalla för hela slanten! Skönt:-)

Provocerar fram jordens undergång...

2011-11-21T18:35:00.004+01:00

Att göra saker som man alltid gjort dem är tryggt och bekvämt. Mitt liv är i dagsläget allt annat än tryggt och bekvämt. Jag tvingas ta konstiga beslut och göra saker jag inte trodde var möjligt. Varje gång med viss bävan om att något domedagsaktigt ska hända. Hitills har jag inte märkt något.
Frågan är om det är denna vecka det händer? Jag som total julnörd kommer inte pynta och göra fint till advent. För första gången på 35 år blir det advent veckan efter.
Ska bli intressant att se om jorden står kvar efter detta!

Sköna söndag.

2011-11-20T19:00:00.006+01:00

Ungefär samtidigt med tuppen gick jag upp och for till jobbet. SÅ skönt att sitta där i lugn och ro, ingen telefon, inga besök. Administrationen går som en dans och är gjord på några timmar bara. På väg hem bröt solen igenom och jag fick en enorm lust att vara ute. Hem och jaga med familjen. Inte ork att åka till kustbandet idag, det fick bli strandpromenaden. Skeppsviken-Lindesnäs tur och retur, med fika på Snäckan på tillbakavägen. Jag bar kameran med mig hela vägen och tog inte en enda bild. Undra vad som hänt? Kanske blir det som med andra sysslor jag haft, stickning, virkning, sömnad, jag har slutat med dem bara tvärt. Hoppas dock fotolusten kommer tillbaks.
Efter promenaden kom tanken på tidsbrist ikapp mig. Har inte lämnat in uppgiften som jag borde gjort. Satte mig och gjorde det. Inte färdigt, jag tror inte ens bra, men nu har jag kanske ett matrial att börja med tänker jag.
Under tiden har maken fixat med båten som äntligen ligger på land. Vi ska nog inte ha båt vi.....
Väl hemma är det han som roddar maten, dubbelpanerad fisk, det gör han så bra. MUMS!
Nu går ögonen i kors och helst vill jag gå och sova, i tidigaste laget till och med för mig. Det blir till att ta en kopp kaffe och få lite energi.
Ska läsa handlingar. Nämndmöte på torsdag, jag är bortrest tisdag onsdag så det vill till att få med allt i veckoplaneringen.
Veckan blir minst sagt hektisk, extra bra då med en riktigt skön söndag.

All denna tid!

2011-11-16T18:06:00.004+01:00

Tiden flyter ihop för mig. Ideellt arbete och arbetstid har ingen skönjbar gräns. På gott och på ont. På ont när jag varje kväll sitter framför datorn och arbetar med sådant jag borde gjort på jobbet. På gott när jag kan prata riksteatern på arbetstid, fast det är ett sidouppdrag. Det gäller att bringa ordning och få koll på tiden. Jag arbetar för mycket, det är alla överens om, jag också;-)
Ett första grepp har varit att inte se utbildningen för jobbet som en bisyssla. Jag måste planera in de uppgifterna i arbetstiden. Likaså datorarbete, bara för att jag kan göra det hemma är inte det den självklara lösningen.
På en arbetslunch i veckan med regionens verksamhetsutvecklare fick jag en aha-upplevelse. Det var när jag pratade om hur gärna jag sitter med bokföring på lördagar, eftersom jag då får vara ifred. Du bör fundera på att ta en annan dag till det, stänga dörren, koppla bort telefonen och göra det på din arbetstid.
Att jag inte tänkt på det!!! Att skapa mig de förutsättningar jag behöver.
Jag har mycket att lära, men bara att se problemen och möjligheterna betyder troligen att jag är en bit på väg mot att ta kontrollen.
Mycket tid är det......

Föreningsmänniska ut i fingerspetsarna.

2011-11-14T07:07:00.006+01:00

Har varit ledig i helgen, och det kan ingen tro. Lördagen var jag först på en härlig Kvinnofrukost i Herrestads församling. Fredrik Warberg från tidsverkstaden höll en engagerande föreläsning. För mig var det en uppföljning, jag har lyssnat på Jörgen från samma ställe förut. Man behöver dem ibland, föreläsningarna som ger aha-upplevelser och får en att vilja fortsätta leva som man vill, inte som andra vill.....
Lördagen ägnades också åt jobbet, på ledig tid så att säga. Huset var uthyrt till ett läger och det är spännande att kika förbi och hälsa. Dessutom hade jag kommit över ett begagnat kylskåp som skulle dit så det var den egentliga anledningen. Nu har vi ytterligare lite bättre förvaring.
Saknar fortfarande en kyl och frys, helst hela/höga. Dessutom en soffgrupp, en soffa och ett soffbord. Istället för att köra till pingstkyrkan kan ni köra till mig:-)
Senare var det dags för mer föreningsliv.
Riksteaterföreningen arrangerade Boeing Boeing på Östraboteatern. En helkväll med allt ifrån att sälja biljetter till att fixa det där lilla extra som tillkommer när föreställningen är syntolkad, till att så småningom städa logerna efter skådisarna.
Jag är så glad att styrelsen är en arbetande styrelse. Man arbetar inför föreställningarna, man arbetar under föreställningarna och man arbetar efter och emellan föreställningarna. Sitter på möten är nog det vi gör minst.
Söndagen så var det dags för en ny aktivitet i ett nytt sammanhang, förening så klart. En heldag med Munskänkarna där vi provade mat, ost och vin. Roligt och lärorikt. Tar det inte för omöjligt att det blir nästa förening vi löser medlemskap i. Ibland eller ganska ofta undrar jag, vad vore Sverige utan alla föreningar och dess aktiva??
Jag och maken är föreningsmänniskor ut i fingerspetsarna och det finns tack och lov många som vi.

På hemligt uppdrag.

2011-11-12T07:14:00.007+01:00

Tillbringade fredagen i regionens hus i Mariestad. Ämnet var främst, sekretess. Inte så hemligt egentligen, ett möte om hemliga saker. Uppdraget i patientnämnden är så olikt övriga uppdrag, det kräver verkligen sin kvinna. Patientnämnden är till för patienter, där anmäler man om man t.ex är missnöjd med något vid vårdtillfället eller vid kontakt med vården. Det ser olika ut hur hjälpen blir. Ibland blir det en anmälan, ibland kontakt med rätt personer, många olika sätt att hjälpa till på, finns det. Vi förtroendevalda samlar tillsammans med tjänstemännen ihop "trender" och gör sammanfattningar. Var är det mycket anmälningar, om vad och så vidare. Det sker återkopplingar och jag hörde igår någon använda uttrycket att vi är "väckarklockan". Litte snyggare uttryckt är det på hemsidan.

//Kvalitetsförbättring.
Patientnämndernas uppgift är, enligt lag, att hjälpa enskilda samt bidra till kvalitetsförbättring och ökad patientsäkerhet i vården. Många som vänder sig till Patientnämnden vill ofta få hjälp i sitt enskilda ärende men även att deras berättelse ska bidra till att vården blir bättre och säkrare.
Patientnämndernas kansli lämnar statistik och uppgifter som kan vara till hjälp i arbetet att förbättra vården. //

Patientnämnden rapporterar också till socialstyrelsen, t.ex trender vi uppfattat. Socialstyrelsen lämnar också ärende till patientnämnden, sådant människor vill anmäla som inte socialstyrelsen handhar, bemötandefrågor t.ex.
Patientnämnden har inte bara sekretess att ta hänsyn till det är lagar om data och lagar och personuppgifter. En djungel! Som tur är vilar inte detta så tungt på oss förtroendevalda, tjänstemännen guidar oss, men vi ska ju veta vad som gäller.
Igår presenterades också det material som vi förtroendevalda har tillgång till när vi nu ska ut på informationsrundor. Man kan som organisation, förening eller företag be om ett besök, så kommer jag eller någon annan och berättar om patientnämndens uppdrag och vad man kan använda oss till.
Det materialet hade jag en del synpunkter på. Information och kommunikation är det roligaste jag vet, men också det svåraste. Efter diverse diskussioner är jag säker på att vi landade så det blir bra. Efter några sådana informationsträffar kanske inte patientnämndens uppdrag är så hemligt för allmänheten heller. Det känns som om det bara kan bli bättre.

Det är dags att inse att vi är dåliga på opinionsarbete, och inte skylla på andra.

2011-11-10T06:23:00.010+01:00

Jag blev hårt angripen av maken igår. Han hade med någon annan diskuterat politik och kommit fram till att ingen vet vad Socialdemokraterna vill. Vad har ni för linje i den och den frågan? Vad driver ni? Det kändes som ett påhopp och jag märket att jag tog till de försvar jag hört ett par år nu. Vi når inte ut i media. Ingen lyssnar till oss. Man nagelfar enskilda politiker men bryr sig inte om vår politik.
Det var då han sa det avgörande som fick mig att vakna.
-- Även om det är så, vad gör ni åt det då?

Sannerligen en öm tå att trampa på. För vad gör vi Socialdemokraterna? Rullar sig i självömkan och förbannar media. Inte särdeles kreativt.
Det är dags för en krisplan. Hur når vi ut så potentiella väljare vet vad vi vill och vad vi står för? Hur når vi ut så människor förstår att det är skillnad? Media pratar om att alla samlas i mitten, signalen är , det är ingen större skillnad.

Det är dags för landets nästa största parti (enligt mätning 19 oktober 2011) att ta sig samman. Skapa en plan, en strategi på hur man når ut. Om det är omöjligt via media, vad är då alternativen? Ingen turné med en partiledare som försöker bli rentvådd, hoppas jag. Det är dags att sluta klä sig i säck och aska, det är dags att bli konkret och konstruktiv. Det är faktisk inte så som somliga upplever, att vi har munkavle.
Det är dags att inse vi är dåliga på opinionsarbete, och inte skylla på andra.
Fotot är lånat på nätet och fotograf är Stefan Öhberg.

När löven faller av och kvar står vi.

2011-11-06T16:10:00.004+01:00

Hösten är fantastisk. Jag känner mig bortskämd och läser gärna från förra året då det precis just nu var dags för snökaos. Fy farao så hemskt, det gick ju aldrig bort heller....
Nu däremot har jag i dagarna 2 fixat i trädgården. Säsongen var egentligen avslutad, allt undanstoppat och kändes färdigt, men när vädret verkligen inbjuder är det dumt att stå emot.
Allt jag trodde var uppskjutet till våren är denna helg avklarat. Vilken känsla, blir helt full av energi. Fisk luft i massor och att jobba sig svett, det är terapi.
Hösten får mig att fundera över det som tar slut. I trädgården dör det inte, det är en skön vintervila istället. Löven faller men i samma stund våren närmar sig väcks det spirande liv under jorden. Så sinnrikt. Riktigt lika finurligt är det inte för oss människor, när vi når ålderns höst och somnar in blir det bestående, åtminstone vad jag vet.
Just nu håller min mormor på att säga adjö till livet. Hon har haft ett långt, slitsamt och säkert innehållsrikt liv. En aktningsvärd ålder av 94, nästan 95 faktiskt. Tänk vad hon har varit med om i utveckling såväl teknisk som social och hur mycket samhälle och arbetsförhållande har förändrats. Mormor är den sista ur generationen äldre äldre jag har kvar. Vilket privilegium, jag är snart 50 år och har haft mormor så länge!
Med mormor försvinner de sista rötterna till en massa saker, det är smärtsamt. Barndommen i Bovallstrand. Mina helger tillsammans med henne i vuxen ålder. Våra resor tillsammans. Jag grottar ner mig i fina minnen, även om det är dags för mormor att lämna oss gör det ont. Vem vet kanske det spirar liv där under jorden i alla fall.

VOTERING! För jag får inte som jag vill.

2011-11-04T06:36:00.007+01:00

Det finns få saker jag har så dålig fördragsamhet med som med dumhet. När någon dessutom tycker det är roligt, blir jag ännu mer otålig. Att på pin tji drar ut på redan långa mötesdagar genom att hålla monologer och försöka tvinga igenom sin åsikt får mig att fundera på om personen förstår sitt uppdrag. Om man av de ordinarie ledamöter är ensam om sin åsikt och det klargjorts vid första genomgången, vad finns det då för anledning att begära votering?! Protokollsanteckning eller reservation kräver inte votering.
Stolthet vibrerade i rösten när det därefter framkom att detta minsann var andra bolaget han sett till att bli den första som någonsin framtvingat en votering. Som det vore en merit.
Ingen beundran från mig i all fall, snarare mindre respekt. Jag känner igen beteendet hos en trotsig treåring, trist att behöva se och höra det från en driven politiker och vice ordförande i bolagsstyrelsen. Bara att inse att man inte alltid får som man vill, för det behövs ingen votering. Vore det min partikamrat hade jag haft ett allvarligt samtal om vad uppdrag och roller handlar om.

Ett stort steg...

2011-11-01T06:58:00.004+01:00

Det blir ett 1:a november att minnas i alla evighet, för mig och familjen alltså. Idag börjar jag mitt nya jobb, på riktigt. Jag gått bredvid och lärt mig ett tag, nu är det jag, ensam och det är på riktigt. Känner skräckblandad förtjusning. Tro nu inte jag är ensam och övergiven, så är inte fallet, personal och styrelse står vid min sida. Spännande är et och jag känner vissa förnimmelser av Niel Armstrongs bevingade ord:-)
Bilden har jag lånat på nätet.

Här är ditt liv Simone.

2011-10-29T19:09:00.009+02:00

Konstigt kändes det att slå upp tidningen i morse och se sig på ett dubbelt uppslag.
Webbtidningen har en rolig rubrik " Hon lever livet i dubbel fart". Sedan står det väl inte såvärst mycket mer. I papperstidningen står det desto mer.
Bilden är en skärmdump så texten är oläslig men jag har läst, det är alla rätt:-)
Bohusläningen har prova på för E-tidningen så är du nyfiken på vad det står går det att kika där.
Jag har besökt 3 loppisar och gått en sväng på stan och bara mött fina kommentarer, en enda person kallade mig linslus och det ganska kärleksfullt.
Lite roligt att läsa var, tanken gick till här är ditt liv.

Ingen Ford på våran gård...

2011-10-29T09:29:00.006+02:00

Stämmer inte här. Det har i många år stått en vit Fokus, på senare år med allt fler bruna fläckar. Allt mer svår att få igenom besiktningen och allt fler reparationer, inget konstigt men rejäla förslitningsskador...... Vi har varit nöjda med den. NU står det en grå, en silvergrå utan rostrosor. Jo så kan det gå..... På vår gård fortsätter det stå Ford.

Avtackning av Lars Kalin på Folkets hus Uddevalla.

2011-10-28T07:22:00.010+02:00

Från alla håll och kanter strömmade människor in de timmar mottagningen var.Gäster från Göteborg.
Kultur och fritid Uddevalla
Uddevalla Energis Roger Johansson, Ordförande för Gustafsbergsstiftelsen samt 2 ur den egna Folkets Hus styrelsen.
Stundom begrundade Lasse alla dessa människor som kom och gick.... Ett gigantiskt presentbord, med allehanda flaskor hallonsaft, böcker och blommor så inte minst många saker med anknytning till fåglar, ett av Lars stora intresse.
Gästerna bjöds på fyrrätters vickning samt tårta och kaffe. När de tre timmarnas mottagning var över hade 70 personer passerat. Jag önskar Lars ett riktigt gott pensionärsliv, se nu till att mata duvorna i parken ett tag!

Sköna söndag.

2011-10-24T07:04:00.014+02:00

Nog trodde jag när jag stupade i säng halv tre på söndagsmorgonen att jag skulle sova länge. Marsvinen hade inte en tanke på att jag skulle få det. Precis som vanligt började de skrika vid sex halv sju och sju fick jag nog och gick upp. Tänkte ironiskt att småbarnsåren sedan länge borde vara över. Morgonen blev lugn och jag förberedda mig för lite administrativt arbete vid datorn. Fick ändra planerna när maken ringde och bad om hjälp. De hade fått punka på båtkärran när de tog upp båten för Naturskyddsföreningen. Snabbt tog jag kameran med och gav mig iväg.Eftersommaren har övergått i höst. Bara att erkänna.
Längtar redan till nästa år, hoppas vi får till en helg på paradisön då också.
Det som göms i snö har man ju hört...
Något nytt.
Något gammalt och något blått, ja det är väl en bröllopsramsa.
Inte speciellt inbjudande att ta ett bad.
Trots att solen verkligen strålade var det kyligt i vinden.
Väl hemma blev det några timmar i trådgården där vi tömde urnor och skurade dem. Riktigt allt är inte slut men det är nära nu, man känner nästan snöhotet hänga över sig. Extra skönt att det blev en utedag denna sköna söndag.

Nattsudd på Slussens pensionat.

2011-10-23T11:32:00.012+02:00

Bokade 2 platser till lördagens 25-årsfest på Slussen. Kan säga att jag genom åren varit en flitig gäst även om det inte blivit precis varje år. Många av er vet om mitt fantastiska 30-årsminne när Björn Afzelius sjöng och gratulerade mig, just där, för ganska många år sedan.....
Gårdagskvällen bjöd på en kavalkad av artister och massor av bra musik.
Satt ganska bra till, hörde bra och såg rätt okej. Först ut var Big is Less. Lika bra som vanligt, gillar Roberts skrovliga röst.
Rebecka Törnqvist var en överraskningsgäst. Henne gillar jag skarpt så glädjen blev stor. Fantastisk röst och utstrålning.
Ulf Dageby, fantastisk nostalgichock när man (jag) kan alla låtar:-)
Mr Sohlberg him self. Bohusläningens fotograf stod felparkerad. Men HAN fick säkert bra bilder.
Ebbot Lundberg, gåshud, rysningar och stora skälvan, så otroligt bra!
Isabella Sohlberg, duktig framåt tjej, jag tror vi får höra mycket av henne framöver.
Daniel Lemma ännu en av mina stora favoriter, svårfotograferad stod inte stilla en nanosekund, men varför skulle han.... det svängde härligt!
Vi höll ut till klockan var 2! Det var inte slut men hemresan är ju rätt viktig att orka med. Säkert höll de på till morgonkvisten men vi gav oss av lyckliga, lyckliga att vi bokat och fick vara med och uppleva detta. Hoppas de håller på i många år till.

Äntligen hemma.

2011-10-22T07:37:00.013+02:00

Inte en resa inplanerad på en hel månad. Gud så skönt! De senaste 14 dagarna har jag varit bortrest 9, inte bra när man är ny på jobbet. Nu är det för jobbet jag rest men ändå.
Den ekonomiska konferensen var bra, riktigt bra. Jag suckar tungt och tänker att om jag inte gått den hade kanske de där extra idéerna aldrig poppat upp. Jag har ju redan massor att göra verklighet av. Stockholm visade mig sin sämsta sida. Ösregn och storm, ingen stad är charmig i det. Hotellet var dessutom uselt första natten. Bytte andra och det var tack och lov bra. Vandrade lite på söder som jag förutsatt mig men det blev mer dumt eftersom jag sedan var så blöt och frusen att jag inte kunde sluta skaka. Rummet saknade element och jag blev en mästare i att använda handdukstorken till att torka allt. Kameran fick vila denhär gången. Inte gjorde det något. Hade massor av bilder från en härligare dag. Ramsvik i full sol och höstvindar, förra helgen. Dit vill jag strax igen!! Det är skönt att vara hemma, äntligen och jag ska njuta av att göra helt vanliga saker. Städa, laga mat och gå på stan, om vädret står mig bi blir det Ramsvik eller Valö igen tills dess kollar jag bilderna.
Trevlig helg!

Aldrig trodde jag.....

2011-10-18T06:08:00.009+02:00

Att jag skulle blir trött på att åka fram och tillbaks till Stockholm....
Eller att jag skulle gå igång på ett program med punkter som;

Kontanthantering
Moms restaurang , ideella föreningar.
Inköpssamverkan
Oron i världsekonomin
Redovisningssystem
Löneredovisning

Undrens tid är inte förbi, jag ser fram emot detta, trots resan. Egentligen är det inte resan jag är emot, mer att lämna hem och jobb igen, när jag var borta förra veckan.

Aldrig trodde jag att jag skulle hitta nya område i Stockholm att behöva undersöka. Men bussturen till FHP-kontoret förra veckan gav mig en aning om att Söder är ett område jag missat. Tänkte ta igen det idag. T-bana till Mariatorget har jag räkna ut som en möjlighet att hamna mitt i smeten. Jag kommer ju så lätt bort annars....

Aldrig trodde jag att jag skulle gråta en hel helg över regeringens nya regler för lönebidrag!! Jag har fått klartecken för lönebidrag, det vet eller förstår de flesta av er. Jag är 20 % invalid. Trodde sjukpension var min nästa anhalt i livet. Kanske är jag därför gladare än någon annan över arbetet som blivit mitt.
DÅ som ett slag i magen meddelas det i fredags att om man är chef kan inte lönebidrag godkännas. Jag har gråtit sedan dess. MEN tack och lov har jag fått arbetet för mina kvalitéer så det är inte i fara på något sätt. Däremot min plan, att anställa en till för att kompensera upp mina brister, det faller på eget grepp. Skulle verkligen vilja prata med regeringen om deras arbetslinje!!!

Aldrig trodde jag heller att jag skulle säga BOJKOTTA AFTONBLADET!! Nu gör jag det. Läser att de HITTAT PÅ REGLERNA som de sedan jagade livet ur Juholt för. Kan inte låta bli att fundera på vem som får en kick av detta? Är det för att sälja lösnummer eller för att krossa en Socialdemokrat?

Dags för riksdagen att närma sig verkligheten.

2011-10-16T06:45:00.010+02:00

Skönt tycker jag att Håkan Juholt inte längre är misstänkt för brott. Skönt ska det bli att gå vidare och lägga ännu en affär bakom sig. Frågan är hur långt vi kan gå, eller hur långt vi får gå. Juholts företrädare blev också friad från misstankar men fick leva med sin tobleroneaffär i 15 år. Lika påhoppad inom partiet som utom.

Många tror Juholt kommer klara det bättre för han är man. Vi får väl se hur det går med den saken. En efter en dyker du upp som gubben i lådan nu, de som gjort samma sak. Så bra att det blev prövat, då har ju inte vi gjort fel heller.
Rättsligt helt korrekt, men moraliskt?
Vi pratar inte om dem som svartbyggt hus för 600000:- eller de som låtit bli tv-licensen flera år, inte heller de som haft svart barnflicka, fått fotkörningsböter eller de som rökt hasch. Det är brottsligt alltihop och det är odiskutabelt

Vad vi borde prata om är HUR regelverket ser ut för dem som företräder oss. De riksdagsledamöter som sitter i Stockholm är dina och mina företrädare. Vad har de för villkor? Hur ser den organisation ut som de ska leva i? Sist men inte minst, ställer vi som valt dem upp på det?

Jag menar att alla dessa förmåner sticker i ögonen på vanligt folk. Det är dags att på allvar se över hela organisationen och då menar jag inte kansliet som Socialdemokraterna har.

Hur är det möjligt att man kan åka taxi för flera hudratusenkronor och det är rätt? Hur många är vi inte som slitit med morgontider, dagis och annat som gärna tagit en taxi.

Dubbelt boende är det många yrkesgrupper som har. Hur ser villkoren ut för dem?? Skulle man kunna jämka riksdagsledamöternas villkor så de närmar sig övrigas i samma situation.

När man får lämna sitt uppdrag. Vi vanliga blir arbetslösa, då får vi A-kassa ett visst antal dagar sedan är det arbetslinjen som gäller och det är fort ut i kylan. Hur ser villkoren ut för våra folkvalda? Borde de inte närma sig en nivå som andra känner igen sig i.

Pensionen, ja den ska vi väl inte ens prata om, efter ett visst antal mandatperioder pension i en evighet. Långt ifrån de villkor vi vanliga arbetare har.

Jag är inte förvånad att det blir stormar när man tror att någon gjort fel. Det räcker egentligen med att följa regelverket så sticker det i ögonen på folk. Är det moraliskt försvarbart att det ser ut såhär? Är det inte dags att se över regler, avtal och hela organisationen. Dags för Sveriges riksdag att helt enkelt närma sig verkligheten. Annars tror jag verkligheten går ifrån er.

Det kommer bli ett fantastiskt år!

2011-10-13T19:46:00.021+02:00

Hemma för att förvalta inspirationen från uppstarten på kursen. Svårt är det. Jag drunknar i vardag. Vill mycket och mer därtill, ligger konstant efter och hinner inte med att tänka eller jobba med projektet. Verkligheten är inte alltid snäll mot inspirationen. För att pigga upp mig gick jag igenom mina bilder från veckan. Det får bli en liten historia.
Långa dagar med föreläsningar. Inte alls så trist som det låter. Tänk bara att få lära sig hur man mår bra när man lyckas:-)

Efter 2 dagars föresläsningar blev det STUDIEBESÖK. Oj så slitsamt från 8-20 i en buss och in och ut på olika platser.Första stoppet var det helt nya PALATSET, oj så häftigt! Palatset är ett hus sprängfyllt med spännande upplevelser för barn och unga. Finns i det Gamla riksarkivet på Riddarholmen i Stockholm. Många våningar och verkligen en miljard detaljer att häpna över. Jag kommer försöka ta en del tänk med mig när jag ska förvalta Folkets Hus. Röda rummet på bild, vad annars.En skitful "bokstörtare" blev läcker med åkar i. Undra hur många fula detaljer man kan göra roligare, om man orkar och vill.Såg många sätt att få korridoren att kännas inte tråkig.

Efter Palatset var det besök på FHP-kansli, konstpass, hur arrangerar man en utställning. Lunch och så vidare. Till favorittillhåll FOTOGRAFISKA, häpnade över närheten i Nick Brandts bilder, älskade moderniteten hos Helen Levitt och Martin Bogrens melankoni.

Funderar på hur man skapar rum i rummet...... När bussen åter nådde Väddö var det ett klent gäng som lämnade bussen. Så mycket intryck på en dag, helt otroligt.

Lördagen var det föreläsning igen men man hade klämt in en promenad. SKÖNT vi gick nån kilometer fram och tillbaks till Väddö- mejeri och där väntade fika. Min enda fika på hela veckan för övrigt. Bantningen har fungerat bra, men den här valde jag att delta.....Riktigt god morotskaka och kaffe i vackra olika koppar. Café på riktigt på något vis.

Söndagsmorgonen var frostnupen och jag tyckte det räckte med att vara borta. Hemlängtan hade gripit tag redan på fredagen. Söndag ganska sent var jag hemma igen och jag längtar redan efter gruppen igen. Vilka människor att få inspiration av. Jag förstår att det kommer bli ett fantastiskt år!! Nästa gång är det Umeå, så nu måste jag flyga:-( Men allt för att vara med.

De e mycket nu....

2011-10-11T21:13:00.018+02:00

Har inte räknat de gånger jag använt den rubriken, men det börjar bli några. Faktum är att det är mycket nu. Bortrest på utbildning tisdag till söndag, för att direkt kasta mig in i jobbet på måndag morgon. Då dessutom med efterföljande möte. Nu är jag rejält trött. Men glad, utbildningen var starten på ett år som jag redan förstår kommer bli fantastiskt!
För kroppen och knoppen åkte jag upp dagen innan och fick lite tid i Stockholm, jag använde den väl. Catharina Bråkenhielm var vänlig nog att ta emot mig för ett studiebesök i riksdagen, trots ett tufft schema med bland annat budgetmöte. Var tvungen att fotografera trappan alla brukar komma upp för när riksdagen öppnas. Den används inte annars fick jag veta.
Vår hemmaplan fick jag titta in i :-)
Catharina på sin plats i socialutskottets-rum, lite modern jämfört med andra vi kikade in i. Avslutade med stil, skumbad på hotellet med lavendeldoftande ljus på badkarskanten. Innan resan gick vidare mötte jag soluppgången i Stockholm. Mötte dessa härliga damer... Och denna ...... Hann tänka ut att det måste vara stressande med alla köer i morgontrafiken, om man är brandbil med blåljus, och det var de.... Någon typ av utbildning för att bygga båt och en samling av båtar någon förening har, strövade jag sakta förbi. Tycker allt våra skärgårdsbåtar är vackrare, less is more...
Efter tunnelbana och två bussbyte nådde jag så Väddö, och det vette sjutton om de egentligen vill ha gäster där...men mer om det en annan dag.

Its a long way to .....Väddö.

2011-10-04T06:27:00.004+02:00

Arrangörsskola, visst låter det fantastiskt! Jag som arrangerat i flera år ska kanske äntligen få lära mig hur man gör. Ett helt år ska vi kampera ihop, läser på distans med fem träffar på olika platser i Sverige. Först ut är väddö. Ett riktigt krångligt ställe att ta sig till så jag hann surna till innan jag löste det själv och delar upp resan på 2 dagar. Orkar inte resa 7 timmar i ett sträck......
Om Väddö vet jag inte mycket, men jag har farit förbi tror jag. På 90-talet var jag en flitig gäst på Singö och något säger mig att man passerade Väddö då. Singö älskade jag, hoppas få samma känsla på Väddö. Väskan är packad, 4 böcker och 3 par skor, det är i minsta laget för 6 dygn ,men så skulle det ju få plats kläder också. Ser fram emot en händelserik vecka. En vecka jag inte vet ett dugg vad jag ska vänta mig av. Hoppas att den blir som grädde på moset eller lök på laxen. Inte lök på oväntade ställe:-)

Vårkänslor?

2011-10-02T17:52:00.020+02:00

Inte vet jag varför energin fullkomligt sprudlat om mig idag. Ljuset, värmen, eller kanske det faktum att jag är frisk igen. Började dagen med en 2 timmar lång cykeltur. På den turen lyckades jag tappa min mobiltelefon. Den ramlade ur fickan helt enkelt. Trött kom jag hem med detta bekymmer när maken direkt föreslog att vi tar samma runda tillsammans, ivrigt ringande till min mobil...... Inte för att mobilen är något värd men alla kontakter. Vi gjorde så och dra på trissor, fann den. Vilken tur han var så entusiastisk Borde köpt en terrängcykel! Hade en strand att hitta....
Inser att ja valde helt fel väg. Men jag hittade den i alla fall. Väljer en lättare tur nästa gång jag ska hit.

Tillbaks hemma och med lite frukost i magen fick jag mer energi. Det blev matsäck och familjen stuvades in i blien. Valö, mitt paradis på jorden var målet.

Där gick vi den "svårare" vägen idag. klipporna och rätt ut. Sedan höll vi vänstervarv längs klipphällar och rullstensåsar för att till slut komma fram till saltängarna. Dryga 2 timmar klättrade vi omkring. Disigt, lite blåsigt men varmt. Kameran gick varm. På Valö ser jag att sonen gillar exakt det jag uppskattar. Att sitta stilla, lyssna och titta. Underbara unge!2:ndra oktober men lite sommarkänsla. Vresrosen blommar och segelbåten seglar. Rullstensåsar, massor av vrakgods och tyvärr också massor av tjära. (tjockolja)Tack vare lågvatten kunde vi gå på ganska oväntade stigar:-)
Bergväggar lockar fler än mig, sonen nere till vänster skulle bara klättra lite. Oj vad jag känner igen mig i den ungen:-) Vi hade alla energi efter promenaden och for till KKV för en extremt välförtjänt fika. Därefter körde maken vägar vi aldrig provat för att ta oss tillbaks till Uddevalla. Var all energi kom ifrån har jag ingen aning om, men jag läser löpsedlar att det är vår i luften, så jag gissar på vårkänslor?

En ny partiledare är lösningen på allt?!

2011-10-01T19:51:00.007+02:00

Oj redan en vecka sedan jag senast postade ett inlägg. Kanske dags att omvärdera det här med bloggandet. Hela tiden tror jag att det ska lugna ner sig och jag ska få mer tid. Det verkar bara inte ske. Tänker inte ens lova skärpning... Jag har egentligen ingen skrivtorka, massor av texter väntar på att komma ut, det är verkligen en tidsfråga. Sedan förra inläggget har jag varit rejält sjuk. Fick en manlig förkylning, då förstår ni. Har inte varit så sjuk på många år. Olägligt såklart. Massor att göra på jobbet och jag ska vara borta nästa vecka. Har nästan gått av på mitten för att komma ikapp och dessutom förarbeta.... Hur ska det då bli när jag får jobbet på riktigt? :-)

Funderat ett par dagar efter den interna/utvändiga strid som pågår i KD. Ny partiledare är lösningen säger en del. Jag har funderat mycket på det där med partiledare. Inom Socialdemokraterna där jag är aktiv, har just den frågan varit en löjeväckande följetång under många år. Vi minns nej som blev ja, reserver som blev på riktigt och så vår första kvinna som trots gott arbete inte höll måttet utan tvingades avgå.

Undrar om något parti inte bytt partiledare och varit missnöjd?

Är det då en ny partiledare som är lösningen?
Jag har inte svaret, jag ställer frågan.
Socialdemokraterna går bakåt i väljarstöd år efter år, är det en partiledarfråga?
Är det inte mer en fråga om innehåll och förpackning?
Vi har världens bästa politik hör jag ibland mina partikamrater säga, vi behöver bara få folk att förstå det. Så lätt det är när man tycker sig ha facit.
Problemet är att de vi berättar det för, inte tror oss.

Vad kan en ny partiledare göra för underverk, om partimedlemmarna inte vill förändring?
Om vi ifrågasätter andra människors sätt att leva. Människors sätt att forma livet med Rut och Rotavdrag. Arbetarklass blir kvalité och högutbildad ett skällsord.
Som jag ser det behöver vi en attitydförändring.
Alla ska med har vi sagt länge. Jag väntar på att vi ska mena det också!
Alla människors lika värde kan inte bara betyda att vi sörjer för tredje världen och krig och krisdrabbade områden.
Alla människor lika värde måste vara just det och inget annat.

Jag hoppades på Håkan Juholt, inte för att jag tyckte Mona Sahlin var en dålig partiledare, jag hoppades att han skulle kunna ena partiet, göra klyftorna mindre. Få alla att förstå att målet är detsamma för oss aktiva.
Nu läggs budgeten och mitt hopp grusas.
Vi har långt kvar till att bli enade.

Vi behöver en samsyn på framtiden. Samsyn på dåtiden har vi men den kan vi inte leva på, inte ens om det är sant att det var bättre förr.
När eller hos vem kommer kravet på ny partiledare härnäst? Är det lösningen på allt? Kan det vara så att vi måste hitta ett sätt att gemensamt ta ansvar för den politik vi påstår oss vilja föra? Kanske först då en partiledare ges en ärlig chans?!
Som sagt jag har inte svaren. Jag ställer frågor. En av dem är om ny partiledare är lösningen på allt.

Läser och begrundar Jan Nygrens mycket tänkvärda debattartikel.

På halvfart.

2011-09-24T19:33:00.008+02:00

Plötsligt går jag på halvfart. Som att gå på en landningsbana och vilja sätta fart. Jag som är så dålig på att vänta....just nu är det en mellanlandning. Väntar på att faktiskt tillträda det nya jobbet. Våga ta beslut och planera för framtiden där. Lägga budget. Föreslå en massa för styrelsen o s v. Just nu känns det långt tills 1 november. Hjärnan är full av planer och vilja, måste se till att förankra väl och skrida till verket när det är en lugn period. Tänk så mycket roligt jag har framför mig!

Förra inlägget handlade om den eländiga skatebanan. Nu är den borta. Jag sörjer det. Samtidigt inser ja att det är omöjligt att försvara att man ska lappa och laga när någon/några hela tiden förstör. Jag hoppas kunna påverka såpass mycket att det blir en ordentlig bana, där eller någon annan stans. Med vinter in på knutarna är det inte lämpligaste tiden, men inte är det meningen att ungdom i Herrestad blir berövade enda platsen att "hänga på". Här måste man ta ett helhetsgrepp.

Igår gjorde jag något högst ovanligt! Tillsammans med partikamraterna och Vänsterkanidaten i kultur & Fritidsnämnden gjordes nedslag på fritidsgårdar. Har sällan skrattat så mycket. Vi testade helt enkelt hur det är att vara ungdom en fredagkväll på gården. Resultatet får vi om ett par veckor men det inkluderar både egengjorda smycken och..... musik. Killarna som hjälpte oss skriva en rapplåt och sedan spela in den, förberedde oss på att vi troligen får sparken som politiker. Jag tolkade som att vi var dåliga:-)

Utöver detta har jag gjort bokmässan! Årets höjdpunkt. Tillsammans med tre andra BOKTYCKARE gjordes mässan roligare många timmar. Längesedan jag skrattade så. Här fnissades det extra mycket och det som inte var böcker shoppades här. Varför har vi inte en Lilla Fruntimretaffär i Uddevalla?? Det finns lokal i Folkets hus;-)
Idag har vi plockat ner utställningen om Jussi. Utan att skryta eller överdriva påstår jag att den varit en succé. Mycket besökare och mycket beröm till oss som fixade den.
Nu har makens förkylning slagit klorna i mig och trots att jag försöker låtsas som inget är jag tät och har feber. Måste fixas till måndag, trots att jag inte tagit över har jag massor som väntar på kontoret. Undrar just hur tempot bli när jag inte längre går på halvfart!?

Vad ska jag väl svara?!

2011-09-19T20:29:00.012+02:00

I mitten av augusti fick jag frågan om skatebanan skulle lagas. Nämnden hade gjort ett studiebesök i maj och redan då var det dåligt och man pratade om upprustning. Nu sa personen att barn ramlat ner när hjul fastnat under de flikar som finns på översidan. Jag gjorde då ett besök och tog en bild. Ringde sedan det jag trodde var nödvändiga samtal.
Det jag undrar över är kommunens ansvar. Om ett barn skadar sig här, är inte kommunen ansvarig då? Hur är det då möjligt att det idag 1 månad senare är värre. Inte ett spår av renovering. Om man inte tänker göra något är det bättre att ta bort. Detta är vågar jag påstå direkt ovärdigt att ha som samlingsplats för vår ungdom.
Sidan är nu helt borta. Självklart är det inte de åkande som gör detta, nej de är de som inte har intresset men ingenstans att hänga.

Delvis en trappa fanns här senast.
Skateboardhjul är små, de fastnar i det dåliga lagret. Hål och flikar som sticker upp.
En tidsfråga innan någon blir skadad.
Hela området är fel planerat. Skateparken är bygd i ett befintlig grönområde. Höga buskar skymmer och skyddar området. Om man kapar ner och byter ut så folk ser området, skulle säkerligen skadegörelsen bli mindre omfattande. Min undran är vad ska jag svara? Jag har ring och påpekat, undrat och oroat mig. Vad gör man mer? Och vad ska jag svara de som fråga mig?

Premiärnerver!

2011-09-18T10:03:00.008+02:00

Jag är alltid nervös inför evenemang jag på olika sätt håller i. Kommer det folk? har jag planerat rätt? o s v. Idag ska jag göra något jag aldrig gjort förut. Jag ska ha en vernissage i Folkets Hus. 13.00-17.00 är det öppet för Jussi Björlingutställningen. Jag har haft massor av idéer som jag förkastat. Nu blir det som det blir... Hoppas jag lär mig något till nästa gång. För det är ju naturligtvis inte sista vernissage jag gör:-) Typiskt mig, att alltid försätta mig i detta tillstånd. Faktum är att det redan i oktober blir en utställning av Annica Eriksson konstnär från Varberg. Då kommer jag vara nervös, men inte skylla på premiärnerver.

Plötsligt är alla impotenta.

2011-09-16T18:28:00.007+02:00

Har inte riktigt orkat forma en text, vet vad jag vill skriva men inte hur. Gör ett försök. Poltiken i Uddevalla går på sparlåga. Trots insändare i tidningen och en och annan ledare som gärna vill att det ska synas annorlunda. I Uddevalla händer inte ett skit!
Den Borgerliga majoriteten lyckades skapa en programförklaring efter valet och för budget, sedan är det stopp.
De senaste dagarna har jag fått frågan:
- När blir det ett badhus?
- När blir det en skatepark?
-Hur går det med Kulturhuset?
- Ni bygger väl upp Nöthult.

Varje gång svarar jag glödande och argt, att den sittande majoriteten inte ens har ambitionen! Det finns de som inte tror mig. Badhuset var ju t o m en valfråga sa hon som åker till en annan kommun och badar flera gånger i månaden.
-Jo jag vet, men man måste inte göra det man säger i valet.

Nu är det så att de som styr är överens om att de inte är överens. För att inte blotta sprickan i fasaden väljer man att inte göra någonting. Måste man inte enas om saker, blir man inte heller osams. Ett totalt stiltje uppstår. Under tiden väntar Uddevallaborna och tror något ska hända.
Det enda mina vänner som händer är att det blivit en total beslutsimpotens. Att inte göra något är just nu ett bättre alternativ för den Borgerliga majoriteten.
Tror ni mig inte.... Ta er då tid och läs
66 punkt programmet.

En helg på Bassholmen behöver alla.

2011-09-11T20:25:00.024+02:00

Lördagsmorgonen tog jag kaffet från kannan och promenerade det 20 meter jag har till favoritklippan. Där mötte jag sedan soluppgången. Precis detta var det jag behövde. Är så otroligt trött och har så mycket i almanackan att jag knappt törs titta. Solen bröt igenom och jag njöt av ljuset och av att lyssna på tystnaden.Ljuset blev magiskt och jag samlade kraft och mod. Bra terapi! Ett par timmar senare, efter frukost och överläggning med familjen. Gav jag mig av ensam på långpromenad. Målet var att gå rakt ner så långt det gick, tills jag når vatten igen helt enkelt. Tur jag köpt goretexskor, hela ön är ett vattenlandskap efter allt regnande. Ibland funderade jag allt på min lycka. Det är bara ett år sedan jag lämnade rullstolen och såhär ser min promenadstig ut.... Stundom funderar jag på om jag är klok.... Höjder är inte min grej. Jag nådde "andra sidan" och döm om min förvåning när jag fick se att de sista hästarna var på väg hem.
Vill inte verkade de försöka säga. Förstår dem så väl. Bassholmen är ju ett paradis för såväl människor som djur.Vägen tillbaks var lika blöt. Skönt att det inte var högvatten....Fantastisk trollskog. Det här tänkte jag måste ju vara vad man menar med bergvägg.Tillbaks på Sandvik har maken lagat gärdesgården och börjat klippa gräset. Betala för att arbeta, det ni! Skönt med kroppsarbete, också ett sätt att rensa tankarna. Nu är det fint tills nästa hyresgäst kommer.När skymningen kom tände vi grillen och njöt av vår ekologiska ryggbiff tillsammans med såväl rödvin som champagne. Därefter blev det ett par spelvändor till. Söndagsmorgonen väcktes vi med jordens regn och åskväder. När vi packat och städat,var regnet över och vi satte oss i båten, redo att ta oss an vardagen igen. En helg på Bassholmen det tror jag alla behöver då och då.

Väldigt många fler bilder finns i albumet
BASSHOLMEN EN HELG I SEPTEMBER.
Blir du sugen på att hyra stugan finns all info HÄR!

Livet på en pinne.

2011-09-11T13:40:00.011+02:00

Säg är det konstigt att man längtar bort någon gång? Sjöng Lena Andersson på 70-talet. Jag svarar många år senare, -inte ett dugg. Hade nästan gett upp att få en helg på Bassholmen när sonen som varit motsträvig plötsligt föll till föga och vi med kort varsel kunde åka ut. YR.no lovade fint fredag och lördag, det räckte för mig. Packade i en hast, tänk så bra det blev! Inte var det mycket vi glömde och det vi glömt klarade vi oss utan:-) Anlände ganska sent och gav oss i solnedgång av till vandrarhemmet för att hämta vatten.

Fnissade åt att någon inte kan hissa flaggan rätt och riktigt. Fyllde våra dunkar och vandrade på plaskvåta stigar tillbaks.

Tog ett kvällsdopp och tittade på båtar som lade sig i rännan för en natt i lugnt vatten.Så sänkte sig natten och vi försjönk i viktiga saker som Yatzy och Alfapet!

Sannerligen är det livet på en pinne, eftersäsong på Bassholmen.

Förstasides stoff!

2011-09-09T15:19:00.004+02:00

Bildbevis! Sillgrissla i Bäveån, inte helt unikt men långt ifrån vanligt. Låt larmet gå;-)

SÅ mycket av allt!

2011-09-07T20:22:00.004+02:00

Regn så min lilla tomt ser ut som en insjö.
Vind så allt på altanen far omkring,trots att vi säkrat allt efter bästa förmåga.
Gick en liten rask promenad på lunchen idag. Hade precis äntrat Norra Hamngatan vid torget då himlen öppnade sig. Det tog 1 minut så var jag som en dränkt katt. Ingen idé att söka skydd ens, jag fortsatte att gå. Tillbaks på jobbet hade jag torra skor och en tröja, men byxorna torkade inte på hela dagen.
Som Ronja ropade i grottan till Birk.
- Det är en regnig sommar vi har!
-Det är en blåsig sommar vi har!

Jag tycker det är mycket av allt.... Men helgen är utlovad som fin och det tänker jag tro på tills motsatsen är bevisad.

Sommartider hej hej sommartider!

2011-09-05T20:01:00.006+02:00

Suger det sista ur sommaren och vägrar ge upp. Även om jag inte blir mer solbränd njuter jag av att ligga pall i solen. Mollöns handikappbrygga är mitt andra hem, så fort solen visar sig, eller för all del luften är ljum, då är jag där. Säkert 18 grader i vattnet och inte särskilt mycket folk. Helt perfekt faktiskt.

Har planerat fint väder till helgen, en öde ö är väl helt rätt tänker jag! Sommartider hej hej sommartider!

Att det kan vara så olika.

2011-09-01T06:50:00.010+02:00

Skateboardramp i Uddevalla.
-------------------------------------------------------------------------------------------------Skateboardramp i Älmhult.
Sorgligt konstaterar jag att det kan vara väldigt olika.

Been there done that.

2011-08-31T07:30:00.009+02:00

Nog märks det att Ikea är gammalt i Älmhult. Svårt att gå och köra kundvagnen, skrymslen, vrår och lutningar. Inte alls jämförbart med dagens varuhus där du har en autostrada igenom hela huset. Lite roligt var museet i källaren. Konstigt och oinspirerat verkade det men en sak roade mig. Detta är snarlikt min älskade matsalsmöbel.Tänk om det är en IKEAmöbel jag är så stolt över??

Älmhult varför det.......

2011-08-28T20:16:00.023+02:00

Blandat väder bjöd dagen. Utan att veta säkert påstår jag att det var styv kuling på Smögens klippor, jag höll på att blåsa omkull. Love it! Det blev en heldag. Alla små orter, många butiker, en hel del shoppande. Fika på fantastiska KKV och så en Sillgrissla i Grebbestad . Imorgon går tåget till Göteborg, där möter jag andra från Folkets Hus i väst och vi ska via buss ta oss till Älmhult. Jag har sett kursprogrammet och det verkar okej, men jag kan inte låta bli att fundera på Älmhult, vad sjutton ska vi dit för, det är ju som finast här;-)

Vår bästa tid är nu!

2011-08-28T08:01:00.006+02:00

Livet på västkusten har sänkt tempot, det kallas eftersäsong. De flesta sommargäster har återvänt hem och livet återgår till vardag i varje samhälle Sommaren däremot fortsätter. Det är en fantastisk tid nu. Varmt i vattnet. Mareld om natten. Vinröd ljung på grå berg ger vilken romantiker som helst rysningar av välbehag. Jag märker att hela familjen njuter. Det är mindre folk på sjön och det är makrillsäsong. Vi tar långa promenader , klättrar på klippor och stannar ofta för att njuta av det vi ser och känner doften av. Vi badar och lever uteliv.
När sommargästerna åkt hemåt åker vi till kusten, gärna på en shoppingtur. Sommarbutikerna stänger och slumpar bort sina varor. Det enda jag möjligen kan anmärka på är att räkorna fortfarande är dyra. Får lugna mig och äta i höst och vinter. Konstaterar alltså att jag njuter just nu. Livet på västkusten är alltid fantastiskt men vår bästa tid är nu!
Inbjudan till Bohuslän, en favorit av mannen som kommer till Östrabo i höst.

Donera mera....

2011-08-25T21:16:00.007+02:00

Leo Petterssons "Sten med konisk cylinder". Nu är det snart över, utställningen i årummet kommer plockas bort. Jag tycker det är sorgligt! Gillar dem all och älskar somlig Denhär t.ex. Jag tycker den är fantastisk. Drömmer lite om att samla ihop pengar och säga till "stan" att den får bli här. Samtidigt är det ju knappast något man skramlar till med bössa på stan.... Om den skulle bo kvar, ska den ändå flytta, 40 cm åt bron..... Taskig placering i förhållande till gatlyktan. Behöver knappast tänka på det jag lär inte få uppleva att den blir kvar. Redan på invigningen var i en mängd människor som sa att denna måste få bli var! Då återstår frågan....hur får man folk att donera mera....

Jag borde kanske inte vara så ärlig.....

2011-08-24T19:08:00.011+02:00

Bild lånad på nätet.Undrar om jag tjuvåkte på bussen idag. På nåder fick jag åka med. Det är - 30 öre sa chauffören. Oj då vad gör jag då, sa jag lite lätt blondinaktigt.... Räcker det att jag laddar i eftermiddag? Det får väl gå sa hon och så sjönk jag lite röd om kinderna ner i sätet, tänk om det kommer en kontrollant..

Det gjorde det inte. Sedan gick dagen i ett flygande fläng. Jag hade eftermiddagsträff med en ung man;-) Vi drack te och pratade om kulturlivet i allmänhet och Folkets Hus i synnerhet. Mycket angenämt.

Därefter gick jag till Kampenhof för att bota mina synder.

Jag laddade för 200 kronor och kassörskan säger, det blir 199.70 för du hade tagit 30 över av panten.

Kände mig som ett ärkepucko. Var det inte därför det lades in en pant? De 50 kronorna är väl också mina, när chauffören sa minus 30 öre trodde jag att allt var slut och jag var under 0, jag skämdes alltså för ingenting! Nä fy farao som Pippi skulle sagt.

Med mig hade jag också ett busskort jag hittat i helgen när jag städade köket, under kylskåpet närmare bestämt. Eftersom ett kort är ett kort totalt anonymt utan dator så visste jag inte alls vad det var.... Alltså lämnade jag fram det och sa, kan du se vad detta är? Jag hittade det under kylen så jag har igen koll om det är pengar eller så på. Efter avläsning konstaterade hon avmätt att det var ett månadskort som gick ut 12 april. Men herregud tänkte jag det var väl inte något att se så konstig ut för. April är ju helt nyss om man betänker sammanhanget, under kylskåp... Jag tänkte hur ofta vanligt folk städar under kylskåpet. Det sa jag inte. Istället tänker jag, jag bord inte vara fullt så ärlig.

Det är inte bögarnas fel, det är spriten.

2011-08-23T19:49:00.007+02:00

Så mycket att tycka, tänka och skriva om. Men jag skrev ju att jag skulle skriva om Inte bara Jeppe". Vid närmare eftertanke, varför skulle jag det.... Bohusläningen har ju gjort det och Gunnar också. Mitt nya liv är så svårt att planera så boka en biljett verkade omöjligt. Däremot kunde jag få ett infall när en kväll var ledig, det råkade bli premiären. Alla var där, jo det är sant, mycket folk, det var roligt att se. Scenen är spännande, föreställningen ett mastodontarbete och jag som missat både Brandguld och Särlingen kan nu säga att jag sett sommarspel på Studio 32. Hoppas det är mycket folk på varje föreställning, det är den värd.

Nu tänker jag byta ämne till Jussi Björling. Steget mellan Jeppe och Jussi är inte så långt som man kan tro. Citat http://www.fhp.nu/

//I år firas 100-årsjubiléet av Jussis födelse. I den här jubileumsutställningen skildras sångaren och människan Jussi Björling.
Jussi Björling är kanske den störste tenor vi någonsin lyssnat till. ”Rösten med tårar i” är fortfarande älskad och spelas oupphörligen över hela världen.
Jussi Björling blev Jussi med hela svenska folket och vi älskar honom, inte bara för hans undersköna sång utan också för att han var en människa med både styrka och svagheter. I stora stunder på de ledande operascenerna var han den uppburne världstenoren, i svaga stunder var han dalpojken från Stora Tuna. //

Utställningen har i sommar stått i Stockholm konserthus och inom kort kommer den stå i Uddevalla Folkets hus. Vernissage 18 september 13.00-17.00. Då kommer ni som precis som jag vet lite om vår store tenor, varför likheter finns mellan Jeppe och Jussi.... Låt mig säga att rubriken ger vissa ledtrådar....

Nu planerar jag såväl vernissage som utställningen, nya moment i mitt liv och jag är vettskrämd hela tiden. Tänk om det inte kommer något folk..... Ska jag vara rädd för fiasko resten av livet får jag nog byta jobb.

Im back!

2011-08-22T17:09:00.008+02:00

Inte så avancerat som det låter, mer bara en rolig överskrift;-) Inte har jag varit långt borta heller. Nu fungerar blogger som det ska igen och jag lite grann gillar att jag ändrade till en enkel mall utan krusiduller. Kanske förändrar textfärg och snitt men annars tror jag det får vara såhär ett tag.

Veckan som gått: En av de roligaste men också mest arbetsamma veckor jag haft på läge. Överlämnandet på jobbet har börjat, jag gör allt mer på egen hand och vi har till och med bytt arbetsplatser. Chefen finns till hands men mycket klarar jag på egen hand. Han ägnar tiden till att rensa och avsluta. Måste kännas konstigt! Det finns så otroligt mycket kunskap i den mannen som inte får gå förlorad, jag kan inte lära mig allt, så jag hoppas det är väl dokumenterat
Sedan trösten de gånger jag är påväg att ge upp, för det händer när det hopar sig och blir mycket, då lovar han att jag alltid kan ringa, han kommer ställa upp. NU snackar vi hedersknyffel!!

Utöver det löpande som alltså ska in i min hårddisk har vi i veckna som gått haft gästspel av Ultimate B-boys, ett gäng breakdancare från Göteborg. De har vunnit massor av titlar i olika mästerskap men är precis hur ödmjuka och rara som helst. Ca 70 barn och ungdomar uppdelat i 3 grupper har i veckan tränat breakdance på Folkets Hus med dem som lärare.Otroligt roligt men arbetsamt har det varit, och då har jag ändå inte dansat:-) Fredagen var det avslutning med uppvisning. Alldeles varm i hjärtat blir man av att se alla dessa unga som drömmer om en karriär som dansare. Något som också slår mig är att folk inte vet att det händer så mycket på Folkets Hus!! Vet du?!

Kolla länken Folkets Hus Uddevalla, det är något för stora och små hela tiden. Hur har ryktet kommit att man inget gör?? Nåväl, nu gör jag mitt bästa för att sprida det som händer, kanske NI också hjälper till.
Det var en snabb sammanfattning av veckan. Imorgon kommer ett litet inlägg om "Inte bara Jeppe", men det får bli imorgon, man ska inte skriva för långa inlägg och jag måste ju ha något att skriva om då med, nu när jag är tillbaks!

Lägga ner eller byta.

2011-08-19T19:08:00.004+02:00

Det är vad jag brottas med nu. Jag har såklart en del att skriva om men när blogger inte fungerar försvinner lusten. Just nu vet jag inte om jag lägger ner eller om jag byter. Trött som en gnu efter hektisk vecka tänker jag inte ta några så viktiga beslut. Kanske vet jag bättre på måndag.

Uppdaterat! Fixa kan man också. Tack blogger helpdesk.

Ingen ordning på något.

2011-08-16T07:10:00.003+02:00

Hur jag än ändrar och sparar om är det borta på förstasidan. I designen ser jag sidelementen men inte på fronten. Jobbigt läge. Har inte tid att göra om hela bloggen just nu. Den får gå i träda ett tag.

De e nåt fel som e trasigt....

2011-08-15T06:51:00.004+02:00

Saknar hela högra listen med alla länkar. Dessutom ska bakgrunden vara vit bakom alla inlägg. Ser inte problemet hos andra med blogger.... Skumt! Så här ska det hur som helst inte se ut och jag hoppas det löser sig snart.

Härligt semesteravslut eller äntligen vardag.

2011-08-14T17:43:00.036+02:00

Slog Alingsås för skoj skull i sökrutan här på bloggen. Det blev en del träffar faktisk. Jo jag gillar verkligen Alingsås. I fredags packade vi in oss i vännernas bil och for dit för en weekend. Mormor flyttade in så det inte gick någon nöd på barn och djur:-)
Helgen blev precis sådär härligt avslappnad och nöjsam som önskar när man planerar.
Det blev en del foto....

Potatisens förlovade land. Till och med bakelserna ser ut som potatis. Smakar något annorlunda.
Alla dessa bakgårdar. Loppisar, caféer, antikbutiker, slöjd och hantverk. Varför kan dom men inte Uddevalla?
Vatten, vatten bara vanligt vatten, men ovanligt vackert!
Väktarna står i Nolhaga slottspark, ett helt underbart strövområde även om man bortser från slottet. Jag undrar varför aldrig jag varit här på konferens...
Här gick också ett hälsospår. Varför har inte Västra Götalandsregionen och Kultur och Fritid gjort något liknande i Uddevalla.....? Tror jag måste väcka frågan.

God mat ....
Och dryck.
Toalettkultur hade jag inte hört talas om, men jag hittade den. Verkligen urkul!
När natten kom var det likt en Hitchcockfilm. En kakafoni jag aldrig hört make till. Vi försökte få dem att lyfta samtidigt för en läcker bild men så lättlurade var de inte. De fick bli på bostaden istället:-) Nu är det slut på makens semester och vi närmar oss vardag, det är skönt om man ska vara riktigt ärlig och det ska man ju. Alingsås blev ett härligt semesteravlut.

Var kan jag beställa en cykelväg??

2011-08-10T19:21:00.004+02:00

En av de största stunderna på senare år var när jag på min nyinköpta cykel tog mig till arbetet. Lika stort som det var, lika läskigt var det. Jag har i flera år kämpat, tjatat och bråkat om tillgänglighet för oss i rullstol. Nu kastas jag in i en annan verklighet och den är inte ett dugg bättre! Jag har mellan herrestad och Folkets Hus provat flera olika vägar. Ingen är riktigt bra.
Gamla varvsområdet är okej, skyddat och inte så många bilvägar som korsar. Men redan vid Pininfarina och Friskis stöter jag på patrull. Ska jag cykla bakom friskis är det en backe och en sväng, inget jag med dåliga ben klarar. Kör jag istället utanför är det ingen cykelväg, smalt och tung trafik, dessutom ska jag tillbaks till vänster sida för att komma på cykelvägen igen, bara hopas inga bilar kommer just då.
Närmare centrum blir det rena katastrofen. Provade Strömstadsvägen in men det är som en tvättbräda, inte har de röda stenarna legat länge? Illa är de att köra på i alla fall.
Jag har snart provat alla farbara vägar. Ingen gör mig glad. När man kommer ner till Västerlånggatan är det kaos på övergångsställe och korsande bilar. Om jag som cyklist ska leda cykeln vid varje kan jag lika gärna gå.... Idag trodde jag att jag fick en snilleblixt, körde Strömstadsvägen rakt fram och över gatan redan där, tänkte att om jag är på samma sida som Folkets Hus redan från början är det lättare. Det höll till Willys, där blev cykelvägen enkelriktad och jag var tvungen att byta sida. VÄRDELÖST! Nu inser jag att de jag från början tänkte var absolut sämsta alternativet, är det enda tänkbara. Jag cyklar Bastionsgatan, smalt och jäklig, men inga korsande vägar, ner bakom museet, på sanden genom allen och det är nästan okej med 2 övergångsställe innan jag kan parkera cykeln... Men hallå BASTIONSGATAN är bedrövlig att cykla på, jag har bilarna i knät. Var beställer jag en cykelväg???

I en rasande fart!

2011-08-09T21:10:00.005+02:00

Försöker hålla almanackan luftig, det går i en rasande fart att fylla på med höstens och för all del, nästa vårs möten och uppdrag. Har Vaknat ur semesterslummern, om jag någonsin kom i den, och avverkat 2 arbetsdagar. Duktig och cyklar till och från jobbet. På morgonen är det så lätt och aldrig någon motvind, det går i en rasande fart. Hem är det värre. Alltid motvind, mycket trafik och på förhand trött i benen. Men jag kommer hem... Har väldigt roligt på jobbet, vet att jag skrivit det förut. Det är så befriande mycket skratt. Idag rasade hela datasystemet och visst fick jag hög puls och blev svett när jag trodde allt arbete med hemsidan var ogjort, som tur var löste det sig. Tack och lov för support! Massor av evenemangsplaner för hösten, Utställningar, lunchteater, barnföreställning och annat som inte är 100 spikat än. Att man får ha så roligt! Nosar på det mer administrativa också, eller det jag gör annars är ju också administrativt, men ni vet räkenskaper och annat. SKITKUL! Vilken skillnad mot 80-talet då jag satt med kassabok och bokförde. Betalade ut löningar via postgiroblanketter som skulle postas i rätt tid... Utveckling kallas det visst, har gått i en rasande fart!

Ute går det också i en rasande fart. Maken utnyttjar det väl. flera kilo förvälld svamp är undanstuvad i frysen och igår kom första laddningen björnbär.

Jag känner sannerligen att jag lever, jag har så roligt och allt, ja faktiskt allt går i ett rasande tempo

Ja allt utom cykelturerna på eftermiddagen då...

A Walk Down Memory Lane.

2011-08-06T15:34:00.010+02:00

Packade lätt, tog bilen och for till Bovallstrand. Hade bokat vandrarhem och tänkte gå i barndomens fotspår. Det blev precis så härligt som jag hoppats. Boendet var kass, men där var vi ju bara nattetid så det är inget att sura över. Cyklade och tog kvällsdopp på Skomakarudden. Kulturpromenad i Bottna.På KKV vart det både utställning och pubkväll.Avslutningsvis en ganska rejäl promenad över Valö. Det här gör vi snart om!
Se resten av bilderna HÄR!

Tänk vad jag får vara med om!

2011-08-04T07:46:00.015+02:00

Debuten avklarad och jag är mer än nöjd. Publikrekordet slaget mångfalt. Nu har jag inte gjort debut som operasångare, endast som arrangör. Även om jag är van att arrangera är det stor skillnad mot mitt arbete i riksteaterföreningen. I mitt nya arbete är det jag att lita till, i föreningen är vi 9 pers i styrelsen som arbetar hårt. Här har jag visserligen folk att bolla med men jag arbetar ensam. Tufft men också en utmaning jag gillar. Att det sedan som igår blir så otroligt bra och uppskattat, det är bonus. Om jag hade lyckats behålla fokus på mitt förskrivna välkomstanförande hade kvällen varit perfekt. Nu tappade jag bort mig och det blev, är jag rädd lite svamligt från min sida. Jag hoppas och tror ändå att alla förstod att de var välkomna. Svamlade gjorde däremot inte årets artister. Folkets Hus och Parker och Kungliga Musikaliska Akademien har utsett Rebecca Rasmussen till 2011 års Jenny Lind-stipendiat med motiveringen: "Med sin klangrika, varma sopran och innerliga gestaltningsförmåga, fängslar hon med ett moget artisteri." Rebecca Rasmussen går sista året på Operahögskolan i Stockholm

Markus Pettersson är från Rengsjö i Hälsingland. Efter sångstudier vid Vadstena Folkhögskolas musiklinje fortsatte studierna vid Operahögskolan i Stockholm där han i höst påbörjar sitt sista studieår. Nedan ett Youtube klipp, inte från igår, men som ett smakprov.

Ett år kvar på operahögskolan, vad månne det bliva??

Dmitry Tyapkin är född i Ryssland, Archangelsk och efter pianostudier vid bl.a. Musikhögskolan i Sankt Petersburg, kom han till Sverige för vidare studier, bl.a. vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. För närvarande studerar han vid Operahögskolan i Stockholm, repetitörslinjen.
Läs mer om Dmitry här.

Publiken i Uddevalla kyrka visa med översvallande tydlighet att de var nöjda. Så underbart med bravorop, visslingar och allsköns läte för att visa sin entusiasm och sitt gillande. Många torkade tårar och sista applåden var stående. Jag konstaterar att även om jag har en del att lära och lite att öva på är det ingen tvekan om att jag fått världens roligaste arbete. Tänk vad jag får vara med om!

Jenny Lind, Jussi Björling och jag.

2011-08-03T09:31:00.005+02:00

I mitt nya arbete hamnar jag i situationer som är nya för mig mest hela tiden. Förra veckan kastades jag in i Fjordfestivalen och stod i dagarna tre som arrangör med barnföreställningar på torget. I höst är jag ansvarig för en utställning om Jussi Björling, det arbetet pågår för full. Lunchteaterarna flyttar till Folkets Hus, spännande i överkant. Dessutom ska jag gå en utbildning med nya jobbet som kombineras med arbete. Mycket nytt är det.... Redan ikväll faktisk, är det dags för en ny upplevelse och inser jag, en prövning. Konserten Jenny Lind Möter Jussi Björling klockan 20.00 i Uddevalla kyrka, Folkets Hus Uddevalla är arrangörer och följaktligen har det blivit mitt projekt.
Som ordförande i Uddevalla Riksteaterförening har jag ganska god vana att arrangera. Däremot brukar vi inte ha denhär sortens arrangemang, så även om mycket är sig likt famlar jag en del i blindo. Roligt är att jag inför varje ny del lär mig massor. T.ex hade jag inge vidare koll på varesig Jenny Lind eller Jussi Björling innan detta. Inte har jag järnkoll nu heller men jag vet lite mer och jag uppskattar musiken.
För ikväll är kanske det svåraste att jag har noll koll på hur mångas om kommer. En otäck känsla för ett kontrollfreak som jag. Eftersom det är kostnadsfritt har jag ingen aning. Däremot vet jag hur många som varit de 2 föregående åren och jag hoppas slå det med råge. Ny på jobbet vill jag ju glänsa så klart;-)
Ikväll får också besökarna i kyrkan mer information om Jussi Björlingutställningen. Så nu vet ni vad jag pysslar med en mellandag på semestern. Jag umgås med många tankar om Jenny Lind och Jussi Björling.

Det går ju!

2011-08-02T08:28:00.003+02:00

Vilken konstig sommar vi har. Vilken bra sommar vi har. Som den välplanerade person jag är hade jag huvudbryderier över denna sommar. Inget bokat, inget planerat. Livssituationen hade helt enkelt inte tillåtit det. Nu har sonen haft mer än halva sommarlovet. Jag har haft min semester. Maken går in i sin tredje vecka. Tänk att det känns att vi har sommar, ledigt och semester. Kanske har vi gjort mer än under andra välplanerade perioder. Småresor, dagsturer och planering helt utifrån väder och dagsform. Jag är säker på att vi lite senare i höst kommer säga att vi haft en riktigt bra semester. Kanske jag lär mig något också. Att vara mer oplanerad, det går ju!

Ibland blir det så fel!

2011-07-29T18:44:00.004+02:00

Försöker ta kvällsdopp nuförtiden. Ofrivilligt i arbete som jag blev. Helstekt efter många timmar på torget i stekande sol är det underbart...nja först är det riktigt friskt... att hoppa i spat och svalka sig;-) Jag badar på Mollöns handikappbad. Det är så bra för mina krumma ben att komma i och ur där. Men tyvärr är det oro i det lägret! Sedan brygga blev iordning har man börjat använda den som båtplats. Så fort vi är där och badar ligger det båtar förtöjda. De badande får hela tiden hålla ett oroligt öga så inga båtar och propellrar kommer i vägen. Jag VET att inte det var meningen. Det är en badbrygga, ingen båtbrygga. Som båtägare undrar jag ju vad det är för ärkepucko som tar båten till Mollön......
Måste kolla vilka tjänstemän som är i jobb, verkar som om det är högaktuellt med en skylt av något slag. Så synd att folk inte begriper bättre, ibland blir det så fel!

Hur seriös är man om man säger ja till allt?

2011-07-29T07:21:00.008+02:00

Jag satt inte med KD och Magnus Jacobsson som arrangörer i något öltält och pratade fotbollsarena på Torp. Jag vägrar. MJ står mig upp i halsen och att hans partikamrater inte sätter ner foten är för mig en gåta. Han är mannen som skulle bygga Sveriges största lekplats, det blev en tummetott. Han är mannen som presenterat ett nytt läge för badhuset, fem gånger. Nu är det arena på Torp. Alla är för säger de i de få nyhetsbevakningar jag tagit del av. Alla är näringslivet, Oddevold och Ljungskile. För är också Nils Karlsson Destination Uddevalla, det sätter Uddevalla på kartan, säger han.

Men så bra! Då tar näringslivet, Nils Karlsson, Oddevold och Ljungskile tag i detta, fixa en byggherre och hyr sedan av honom /henne.

Nils Karlsson å sin sida behöver kanske fundera lite över sina mandat.
Vi har ett badhus som inte är beslutat om, ett nödvändigt beslut som Detsination Uddevalla BORDE vara mycket enträgna om att det kommer till skott.

Dessutom har närmare 40 kulturföreningar i åratal påviast behovet av ett kulturhus. Men om kultur visste inte Nils så mycket, så han skulle läsa på läste jag i en intervju.

Det är svårt att ta någon på allvar som säger ja till allt, utan att jobba för något. ELLER förresten säger ja till allt utom kulturhus, det var visst för svårt.

RADIOTYSNAD!

2011-07-28T17:59:00.011+02:00

Slets mellan hopp och förtvivlan idag. Det började redan tidigt när ensamblen ringde och hade tittat på scenvagnen, den är sned, vår rekvisita kommer välta sa de. Jag skippade kontoret för att vara på plats vid scenen extra tidigt. Någon ska jag väl få tag på som kan det, tänkte jag. Det gäller att improvisera..... Vad hjälpte det att jag var på plats när ingen annan var det. Ansvarig lös med sin frånvaro och jag och en mycket ung ljudkille tittade oroligt på varandra. Nästan en timma senare än planerat började vi rodda, jag bar och jag bar tungt. Nåväl, vilken tur att jag var där hann jag tänka. Fortfarande med en sned scen... Så dök ensamblen upp, likaså ansvarig och de fick väl fart på ljudet. Men vagnen var sned. Inget att göra konstaterade de, vagnen är gammal. Ensamblen kunde inte köra med sin rekvisita ...tillfälligt stopp i hjärnan.
DÅ RINGER TELEFONEN!!!! Det var en reporter från Radio Väst som ville ha en åsikt av mig, i rollen som fritidspolitiker. Hon undrade vad jag tyckte om att programmet på Fjordfestivalen bara hade manliga artister. Fjordfestivalen som kommunen är med och sponsrar sa hon dessutom.
- Åh du har lyckats hitta ett genusperspektiv alltså, sa jag.

Efter att ha funderat ett ögonblick sa jag att hon får ringa någon annan, jag kan omöjligt mitt i allt ha en klok åsikt om det. Jag rekommenderade Annelie Berggren som är min gruppledare i Kultur och Fritidsnämnden. Om hon ringde vet jag inte, för någon radio har jag inte hunnit lyssna på idag.

Däremot har jag funderat och inser att på torget där jag är ansvarig för barnteaterprogrammet har vi bara kvinnliga artister!! Men det är kanske oviktigt, det är ju barnprogram och inte i slag med de stora stjärnorna.
Skönt att jag inte blev stressad och försökte svara något när jag egentligen inte har tänkt på det. Fjordfestivalen är i mina ögon helt ointressant. Hade det inte varit för jobbet hade jag inte varit där alls.

Med en jäkla vilja ändrade jag scenen, vevade, klämde mig och svor, men dekoren stod! Det blir mitt minne av dagen, snarare än att jag bjöd på radiotystnad.

Lägger ännu en ö till samlingen.

2011-07-28T08:40:00.005+02:00

Min samling öar ska utökas Kärringön, Åstol, Hamburgö och så Bassholmen förstås, är öar jag besökt. Med mer och mindre goda erfarenheter. Det är inte helt ovanligt att vi som bor här nere är de som aldrig ser de "paradis" tillresta talar om. Idag det dags. Jag hoppas att det inte blir ännu en besvikelse. Öarna runtomkring har ju hittills ganska dåligt levt upp till sitt rykte så idag är det dags för Koster att komma upp till bevis.

Uppdaterat. Flexibel i kvadrat skickar jag familjen på badsemester och går själv in och jobbar. Koster ligger väl kvar hoppas jag...
Ses på Kungstorget klockan 15.00!!

Allt bleknar i jämförelse med Magnus Jacobssons försök att ta billiga politiska poäng i spåren av Norgekatastrofen.

2011-07-26T18:21:00.008+02:00

Det började med att jag på Facebook såg ledarbloggen av Daniel Swedin Spelet eller spelaren-Fallet Magnus Jacobsson. Det lät ju spännande så jag läste, och häpnade. Men vad har han nu sagt blev följdfrågan och jag klickade till Newsmill för att läsa artikeln i sin helhet.
Både Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet bär ett ansvar för Osloattentatet är rubriken. Jag känner illamåendet välla upp.
Hur är en människa funtad som mitt i värsta sorgen försöker vinna billiga politiska poäng?!
Tittar man på kommentarerna ser man att många reagerat och det är ett klart självmål av MJ.
Problemet är att denne man inte är vem som helst. Han är kommunalråd i Uddevalla.
Jag skäms! Nej jag är inte skyldig till att han är det. Men han representerar ändå min stad.
Nog borde jag slippa skämmas och må illa av så klumpiga uttalande.
Det är skrämmande dålig smak.
När vi andra tände ljus vid Folkets hus för att hedra offren satt Magnus Jacobsson på sin kammare och slipade på texten. Det är verkligen fruktansvärt!

Jag tänker inte låta det här bli en debatt om vems felet är till katastrofen i Norge.
Inte ens i Norge har de i media poppat upp denhär sortens försök att ta poäng.
Men Magnus Jacobsson håller sig inte för god. Han kan med.
Som om inte det är nog finner man i dagens Bohusläningn en insändare av helt andra mått.
Idag sörjer han med alla sina vänner, idag sörjer han med alla som misstänkliggjorts. M J har mage att prata om att öppenhet och respekt är enda sättet att hedra dem som allt för tidigt rycktes bort.
Jag blir galen.
Det finns ingen sans alls i karln!!! Jag mår inte längre illa, jag kräks.
Tror förresten jag glömde säga att han är KD och att han för en månad sedan sa att andra partier skulle sluta tramsa och börja prata med SD. Jag var inte förvånad då, jag är inte förvånad nu. Bara illa berörd.
All politisk dumhet bleknar i jämförelse med Magnus Jacobssons försök att ta billiga politiska poäng i spåren av Norgekatastrofen.

En strimma ljus tillsammans med SSU Bohuslän.

2011-07-25T07:10:00.017+02:00

Snabba ryck blev det igår när SSU Bohuslän aviserade en ljusmanifestation vid Folkets Hus. Plötsligt var jag tacksam för min oplanerade dag och kunde åka till jobbet och förbereda. Redan klockan 08.00 var jag på plats för att hissa flaggorna, den norska och svenska först helt i topp och sedan till halv stång. Där hängde de så hela dagen. Under dagen stod jag sedan i ständig kontakt med Ssuarna, vi fick allt efter som fason på planerna. Blommor, ljus, marschaller, att ha ute. Ett kondoleansbord med vit linneduk, ljus, blommor och en bok att skriva i, att ha inne. Teknik för tal o s v. Klockan sju var allt på plats. Jag blev förundrad över den mängd deltagande som strömmade till. Bohusläningen skriver 150 besökande i sin artikel. Det var det säkert, om inte fler. Man måste säga att sociala medier har viss betydelse, för det var så till största delen som detta spridits. Shaniaz Hama Ali ordförande för SSU Bohuslän och Kenneth G Forslund riksdagsledamot från Kungälv på trappan till Folkets Hus.Kenneth började med ett kortare tal därefter tog Shaniaz vid.Ett gripande tal. Det vara bara att låta tårarna komma än en gång. Men det var också ett tal om att aldrig ge upp. Våldet får inte segra, det ska inte skrämma oss till tystnad. Hon bad oss alla ta ansvar och stå upp mot det hårdare samhället som växer fram. Vi är många som kan visa att det inte är okej. Detta får aldrig, aldrig hända igen.

Kön ringlade lång och det tog lång tid, något de flesta tyckte var bra. Det blir en stund till eftertanke och samtal medan man väntar. När jag så småningom skrivit i boken. Halat flaggorna och plockat undan allt slår det mig att detta nog ändå var en strimma framtidshopp. Det var en ljus och fin ceremoni, men den var också fylld av längtan efter framtid. Jag känner mig tillräckligt gammal för att uppskatta ungdom på G. Shaniaz tal var sorgligt men också inspirerande och uppfordrande, det finns en väg framåt och den ska vi ta, tillsammans. Jag åkte hem en smula varmare inombords och tänkte att tack vare SSU Bohuslän har jag ikväll sett en strimma ljus mitt i allt mörker.

Härligt oplanerad eller, får ingenting gjort.

2011-07-24T07:08:00.003+02:00

I sommartider vill det till att veta vad man ska göra. Har haft en vecka hemma utan speciella göromål och det känns nästan värdelöst...... Vad är det som ger sådan "att göra" ångest lediga veckor på sommaren? Idag måste vi hitta på något säger vi till varandra, maken och jag. När vi sedan pratat en stund slår vi fast att turista på hemmaplan, det har vi gjort så rejält att vi inte kan komma på en enda sak vi vill se eller göra igen. När vi kommer på något tänker vi på alla andra turister, på bilköer, olyckor och trängsel, så blir vi hemma. Har fått gjort en hel del. Viktiga saker för jobbet. Bakat massor av bullar. Fixat i trädgården och städat ordentligt inne. Om en vecka börjar jag arbetsträna igen. Ska gå upp i tid då successivt under hösten för att så småningom landa på 100 %. Tänk om jag skulle försöka vila lite denna sista vecka. Önskar jag kunde byta ut mina känslor och njuta av att vara härligt oplanerad istället för att få ångest över att inte få något gjort.

När det ofattbara händer.

2011-07-23T10:31:00.006+02:00

Blir inget långt inlägg, har inget, absolut inget klokt att tillföra. Det som hänt i Norge är ofattbart och det har hänt. Jag kan inte sluta gråta, varje ögonvittne, varje rapport. Så skakande. Rörda och tyngda journalister,människor i TV-soffor, förståsigpåare och annat, alla lika inför det ofattbara. Jag blir bestört när människor försöker ta billiga poäng och anklaga grupper än den ena, än den andra. Hat föder hat, våld föder våld. Det är tid för försoning och sammanhållning, det ofattbara har hänt.

Högt över havet vilket man är politiker eller ej.

2011-07-22T07:29:00.013+02:00

I dagarna har Arja Saijonmas strof
"Vem är du vem är jag, levande charader. Spelar alla roller så bra", ljudit i huvudet på mig.
Tycker frågan är berättigad.
Vem är du?
Vem är jag?
Spelar vi charader för varandra?
Ä vi bara som vi är eller spelar vi också roller?
Var spelar vi dem, i så fall?
Är det när jag är hemma i min roll som mor och maka jag är jag, på riktigt?
Vem är jag då, eller vad är jag då i min roll som politiker, lokalkändis och en person som syns och hörs mer än lovligt?
Vem är det som blir uppfylld av det nya arbetet och längtar dit?
Två sidor av samma mynt kanske.
Så kanske det är.
All detta och lite till är jag. Väljer att visa/använda det i olika sammanhang bara. Det kanske passar olika bra, olika ställen.
Eller är det kanske inte så stor skillnad när allt kommer omkring?
Vad vill jag nu med detta då... Kanske inget egentligen. Men jag har fått anledning att tänka lite.
Tänka på hur det är att våga stå för vem man är.
Att våga vara en offentlig person, i mitt fall bland annat som politiker, trots att politikerföraktet är stort.
Att våga stå för vad man säger.
Jag säger aldrig något jag inte menar. Ibland när jag har en åsikt får jag poängtera det, jag står för vad jag säger.
Jag har ibland fel! Jo då, ibland tänker jag tankar om folk, det händer att jag får ändra mig. Det är helt okej. Om jag tänkt att någon inte klarar något och jag får ändra mig, då är det rent av roligt.
Ibland klarar någon inte av det jag trott, då är det inte lika roligt att ha fel.
Men mest av allt brukar jag inte tänka så mycket.
Jag lägger inte energi på att inte tycka om någon till exempel!
Skulle aldrig falla mig in. Då sorterar jag istället bort det umgänget till minimalt och uppför mig som folk när vi ändå måste ses.
Just i politiken är det vanligt känns det som, men som tur är måste man inte varken älska alla eller umgås med dem.
Vi är alla lika oavsett var i världen vi befinner oss.
Enligt Bohusläningens kommentarsfält idag är det politikers fel att UHC går i konkurs...det är kanske inte lika för all. Men att få skulden för allt möjligt och omöjligt, det är nog ändå lika var man än befinner sig
Man måste vara beredd på det, man måste våga, man måste orka. För att orka det är det kanske bra om man har sin egen roll klar för sig, hur den ska spelas.

"Vem är du?
Vem är jag?
Levande charader
Spelar alla roller så bra "

Blev du inte klokare på detta? Inte jag heller, men det behövde skrivas, så är det också ibland!

Inspirationens återkomst.

2011-07-20T20:17:00.016+02:00

Efter en tillfällig men ganska djup svacka igår, är balansen idag återställd. Jag jobbade på det redan igår. Tycker uppriktigt illa om att vara på det humör jag var på. I ren frustration och för all del, ganska mycket ilska, flyttade jag växter. Jag har en jätterabatt på baksidan som ska bort. Mycket fina växter som jag sagt mig inte veta vad jag ska göra av. Igår sattes de ned hej vilt på framsidan där jag tycker det är tomt och glest. Det kan bli precis hur som helst! Tror det är precis det jag behöver i mitt välordnade lilla paradis:-)

Igårkväll tog jag också kontakt med en trädgårdskamrat som vi varit bjudna till länge. Kände för ett avbrott hemma och ville besöka PILANE SKULPTURPARK som de bor helt nära. Harhaft en stående invitation att när min ben håller då....

Det tog sin tid att gå runt området. Stora delar var helt okej att gå medans vissa delar var för bergsgetter. Vi gick precis överallt. Jag är en stor fan av skulpturparker och tycker besöket var fantastiskt. Att de goda trädgårdsvännerna gick med och berättade om omgivningarna gjorde besöket än mer roligt. Och malliga det tror jag vi kände oss alla fyra när vi stod absolut högst upp och titta ut mot Marstrands fästning. Efter långpromenaden blev det välbehövlig fika och vätskepaus hos värdparet:-) Därefter en rundvandring i det paradiset.

Pågående projekt. Så läckert med massor av rosor och prydnadsgräs bland stora stenar. Fantastiska färgkombinationer.

Oplanerade giftemål.

Storslagenhet när hela fält av samma sort får finnas. Här går jag på en rundvandring och tycker de har så fint så fint och så hör jag människan prata om hur det borde sett ut!! Jag log flera gånger och jag poängterade återkommande att det verkligen är jättefint.
Så lika vi är vi trädgårdsmänniskor. Stora ambitioner och visioner som följs av missmod och en känsla av att inte räcka till. För mig blev besöket rena vitamininjektionen. Hem och fortsatte plantera om. Det var skönt att känna inspirationens återkomst.

Varför blir det aldrig som man tänkt sig?

2011-07-19T10:34:00.011+02:00

Hösten 2009 grävde maken om nästan hela trädgården på framsidan åt mig. Delade växter, flyttade och gjorde iordning så det jag inte tyckte var okej då, skulle bli bättre. Förra året var ett rullstolsår, mycket lite i trädgården men det jag såg var inget konstigt. I år däremot är jag förundrad och förgrymmad.
Min "ingång" är skamfilad. Bonica frös ner rejält i vinter och kan knappast kallas prunkande. Den skulle ju svälla över alla bredder...Kameleontbusen växer brett på mitten men glesnar upptill.

Astilben växer sig till stora monster. Mycket större än innan omgrävningen och plötsligt är det alltså fel....Tomt och innehållslöst! Hur är det möjligt när det är så välplanerat....Astilben kväver väl Clematisen som borde pryda stegen och liva upp häckväggen. Låga och tydligen felplacerade vårblommor står kvar och döljs inte av något mer senblommande. Det skulle varit Riddarsporre och Solhatt "Magnus".

Brudslöjan som förut tillsammans med den Grekiska vädden tog över efter Akleja och Kaukasisk förgätmigej är bara borta. Trist tråkigt är allt som är kvar. Pionen i bakkant har inte kommit som tänkt och Nostalgie frös helt ner och är numera låg och syns knappt.

Syrenträdet som Clematis Multie Blue klättrade i dog, och ersattes med ett klätterstöd. Multie Blue kan man alltid lita på. Men Stormhatten skulle minsann inte bli högre än de 1,5 den var på gamla platsen. Nu täcker den allt bakom....

Studerar jag det såhär på avstånd kan jag nästan låtsas att det är bra, men det gnager allt i mig...Varför blir det aldrig som man tänkt sig?

Inställt tåg ledde till Allsång i Herrljunga.

2011-07-18T11:54:00.000+02:00

Trodde inte mina ögon när jag slog upp trafikverket.se och fick se att tåget från Herrljunga till Uddevalla var inställt. Vad ända in i alla glödheta... HUR kan det få vara såhär? Om de företag som tar över vid "utförsäljning" inte sköter sitt uppdrag måste man ju kunna säga att, tyvärr ni går bort för ni gör inte ett bra jobb..... Alternativet skulle bli buss, som kör in på alla stationer. Jag fick spader. Rådgjorde med maken, vårt läge är ju inte gynnsamt 3 armar och en 4:e som värker, ben som gör jätteont och alldeles för mycket packning.... Lösningen blev att maken mötte i Herrljunga. 1 timmas resa ena vägen ensam för honom, men ihop med oss på returen:-)
Sonen bubblade av upplevelser. Han till och med startade allsång. Tror med det låtvalet att semestern får ganska bra betyg av honom:-)

Intet är som väntans tider eller time to say goodbye.

2011-07-17T09:01:00.003+02:00

Sovmorgon för sonen, passar bra idag eftersom han redan igår deklarerade att han inte vill göra något idag. Vi ska väl bli två om den saken, men inte ska det bli mycket inte, vi är rätt möra båda två. Vilket tempo vi haft. Igår hade jag planerar att vi skulle få till det med sightseeingbussen, det var nog i princip det enda vi inte fick till..... Nationalmuseum, Medelhavsmuseet och Hard Rock Café blev det istället. Så RockZon förstås, han hade ju glömt att köpa en tröja.Hur nu det är möjligt när han fått välja själv;-) Till och med i Stockholm har många butiker stängt på söndagar så idag tror jag vi skippar shopping. Vi får åka hem utan present till maken. Pinsamt, hittade inget... men vi är ju sådana, vi köper inte till varandra för köpandets skull. Får fixa något trevligt när vi är hemma istället.
Provade att packa igår, det blir tufft men det går. När vi planerade var det ju för en stark tonåring med 2 armar, vi till och med köpte en resväska till här uppe, vi saknade en hemma tyckte vi. Nu ska jag hem med 3 resväskor, varav den ena väger bly. En ryggsäck och en kasse med en gigantisk kudde. Jag lovar vi hade behövt 4 armar, nu har vi 3.... Tyvärr har vi tågbyte också. BLÄ, ibland är det onödigt spännande.
Jag känner redan att dagen idag blir en enda låång väntan. Lite konstigt är det att man längtar hem trots att man har det så bra! Samtidigt undrar jag vad vi ska göra kommande veckor, regn och semester tillsammans. Kanske blir fler resor rent av.
Men först får vi komma hem och packa upp, tvätta och bara vara några dagar.
Ska så smått städa och plocka ut efter oss, säga adjö till katterna som faktiskt syns till då och då och lämna nyckel till vännen som ska skarva lite till.
Sedan är det bara att vänta.

Att göra det omöjliga möjligt.

2011-07-15T22:01:00.018+02:00

Vi fortsätter vår Stockholmssemester sonen den yngre och jag. Den trasiga armen ställer inte till det så värst. Inga bad förvisso, men i övrigt okej om han får smärtlindring regelbundet. Sannerligen ser vi så mycket vi bara hinner och orkar. Jag är också lite modigare, tar buss ibland för att få se delar över jord som vi annars missar.

Skärholmen och deras Myrorna har fått besök av oss. Vi köpte inget, tack och lov. Har fortfarande inte förstått hur vi ska få hem packningen....Det blir nödvändigt att göra det omöjliga möjligt.

Fjärilshuset var som senast litet och fort gjort, men det är ett kärt besök. Sonen blev lycklig av bara synen av Mikael Odell som satt utanför. Tydligen VD där, men för oss är han storfiskare i TV4´s Fiskedrag. Jag lovar det finns inget program som mina grabbar följer så.

Kanske det är förklaringen till att en del fjärilar är så märkliga där:-)
När vi var klara i huset tog vi en rejäl promenad i parken. Runt hela slottet visade det sig att det blev. Som en hyllning till födelsedagsbarnet, maken alltså:-)

Efter Haga har vi hunnit med Gröna lund. 4 kilo Basset Wienergum, hur f.n får man hem det på tåget?!
Trodde nog igår att jag inte kunde bli tröttare. Tröttare är jag idag. Naturhistoriska museet med Cosmonova. Ett hemskt besök som gjorde mig arg och sonen besviken. Men men som vi sa, han är rätt bortskämd med att ha varit på alla Naturhistoriska sedan tidig ålder och har att jämföra med. Han var kritisk till att de använde gamla artnamn på en del uppstoppade djur, samt att ljudnivån i entréhallen var skyhög. Cosmnova var bra men vi fick, trots biljetter köa i 30 minuter. Då är det väl vettigare med numrerade platser i allsin dar!

Tog buss, tunnelbana och spårvagn till Djurgården och var hela eftermiddagen på Skansen. Härliga promenader. Mördande promenader. Även här blir sonen kritisk, med all rätt. Vid björnarna står det skyltar. "BJÖRN" & "BROWN BEAR". Vilket ju på svenska innebär att det är vilken jäkla björn som helst medan det på engelska är korrekt sort, sa sonen och räknade upp minst 6 björnar. Han har en poäng där. Det brukar han ha.
Annars var Skansen en höjdare. Vi lade mer tid på det lilla akvariet än på Naturhistoriska.
Vår fågelskådar heder sattes också på prov tills vi kom på att det var påfågeln som skrek sådant...
Tog färjan tillbaks, nu har vi väl åkt allt.. tog oss till Folkungagatan och käkade på Folkets kebab, absolut bästa kebaben jag någonsin ätit och sonen håller med.
Nu får vi väl ändå åka hem och bara lägga oss stönade sonen, och visst fick vi. Nu ligger vi som utslagna hjältar, så trötta. Nedräkningen har räknat, lite saker har vi kvar att göra men vi måste vila lite också. Hemlängtan har slagit till och allergin gör sig nu mer och mer påmind Jag dammsuger 2 gånger om dagen och medicinerar. Jag visste ju detta, det handlar ju mer om att göra det omöjliga möjligt, och med mindre än 2 dygn kvar kan vi nog påstå att jag lyckats.

HIPP HIPP HURRA!!

2011-07-14T09:22:00.004+02:00

Idag fyller han år, världens bästa make och pappa. Han är i Uddevalla på jobbet och vi roar oss i Stockholm. Vi ropar högt i kör sonen och jag.

GRATTIS ÄLSKLING!

Onödigt att prova allt på semestern....

2011-07-13T09:06:00.016+02:00

Resan till Stockholm gick finfint. Tåget anlände centralen en kvart innan utsatt tid. Vi blev mötta för att få nycklar till lägenheten, och visade dit. Installerade oss och försöker vara bra kattvakter, katterna är dock skeptiska. Men de äter och s...er, så jag antar att vi ändå sköter oss;-) Vi har gjort typiska turistturer.
Gamla stan där sonen bestämt vilka butiker han ska besöka på shoppingdagen.
Kungsträdgården på en gratis lunchkonsert.En tur till Ropsten där en rock och ett svärd inhandlades på Myrorna.Besök hos en vän med en vacker kolonilott.Sist men inte minst har vi också hunnit med 2 sjukhus.

Sonen företog sig ett hopp i en grässlänt, det slutade med en rejäl vurpa. Jag blev orolig för höften och axeln för det var vad jag uppfattade att han landade på. Själv sa han, handen är nog inte bruten men jag har en spricka. Vi hade lite is i magen och avvaktade men så sa han, jag vill till sjukhus... Eftersom han brutit armen 2 gånger i livet redan förstod jag att han visste. Vi var 3 minuters promenad från Södra sjukhuset, så vi gick helt enkelt dit. Men se där tar man ingen som är 14 år utan vi skulle till Atrid Lindgren, vid Karolinska i Solna. Buss på egen hand fick man ta dit... Genom hela stan, alla gupp och inbromsningar gjorde sonen blekare och blekare. Väl framme fick vi leta ett tag men när vi väl kommit in fick han hjälp i luckan. Där hon med blotta ögat såg att han hade ont. Smärtstillande och eget rum direkt. Väntan blir det ju alltid och efter 3 timmar, sammanlagt 4 med första sjukhuset.. fick vi mitt i natten åka hem, då med diagnosen en spricka och med ett gips att ha i 3 veckor.... Nattbuss genom Stockholm till centrum och på tuben för att komma till lägenheten. Sedan satt vi uppe halva natten och pratade. Vi avbryter inte akut semestern, om han inte får mer ont eller det blir mer besvärligt. Men vi tar det lite lugnare.... Jag kan ju tycka att det är onödigt att testa allt på semestern, trasig arm, sjukhus och gips t.ex. Hemskt onödigt!

Avslut på veckan och så en ny.

2011-07-11T06:15:00.004+02:00

Tog mig tid igår, mellan packning, städning och trädgårdsskötsel, gick jag på Konsert i kyrkan. Collegiumm Musicum stod som arrangörer för Sveriges Unga Kammarmusiker. De framförde bland annat verk av C Frank och Schubert. Nästan 2 timmars konsert för 150 kronor, verkligen väl spenderade pengar, upplevelsen värmde långt in i hjärtroten. De nådde inte en yngre publik, jag var ju där och såg oss..hoppas de är nöjda ändå, det var mycket folk, bara det är ju glädjande. Det finns en chans att se dem idag också. En gratiskonsert på museet klockan 13.00. Hoppas den är i konsthallen, där är aukustiken fin.En bra start på veckan får jag också, 08.02 ska tåget gå till Herrljunga och därifrån vidare till Stockholm. Sonen den yngre och jag ska spendera hela veckan i huvudstaden. Vi lär få gott om tid att göra det vi vill samtidigt som jag hoppas vi vågar vara lite flexibla och äventyrliga.
Jo jag är säker på att detta är starten på en bra vecka:-)

Livet har sina goda stunder♪ ♫

2011-07-10T08:22:00.009+02:00

Makrillmete i Gullmaren blev anledning till spontanfest. Med 35 firrar i fångsten gällde det att få många runt bordet. Lyckades skrapa ihop 8 vuxna och en tonåring. 4 makrill var alt som blev över :-)

Taskigt mode.....

2011-07-08T16:42:00.004+02:00

I ganska många år har jag ofta pikat maken för att han är en "skjortnisse". Varför har inte du snygga tröjor som alla andra? Har jag frågat. Naturligtvis har det egentligen handlat om stryktvätten. Skjortor är inte roligt att stryka, inte ens för mig som gått hemteknisk linje med klädvård som ett ämne... I stort har maken själv fått stryka sina skjortor. Nu har jag sedan ett tag lagt märke till en ofrivillig förskjutning i hushållsarbetet. Plötsligt har maken snygga tröjor i obestämbart material och skjortorna är i bambu och behöver inte strykas. Jag däremot har färre och färre tröjor, i min garderob hänger istället tunika på tunika och alla behöver styrkas. Nu är det jag som har mest i högen, det är jag som stryker flest plagg. En modetrend som smugit sig på och jag gillar det inte alls. Tycker rent av att det är lite taskigt.....

Dagsutflykt.

2011-07-06T20:04:00.022+02:00

Sonen skulle hämtas på Smögen så jag passade på att åka lite tidigt för att hinna "göra Smögen". DUMT! Hett som i helvetet och trångt. Som tur är har jag vänner där, så jag fick kaffe, isglass och en stund i skuggan att vila trötta ben. Konstigt nog kom jag ändå hem med nya kläder, rent självplågeri att stå och prova men jag är väl en fakir innerst inne kan jag tro... Det blev som vanligt lite bilder. Dock inte från provhytten;-)
Bryggan är inte allt vilket många tror..Det är trevligt bland de smala gatorna också.Sjöräddningen, beundransvärt arbete. Ni vet väl att skänka pengar dit!Genuint på något vis...Såg flera både hus och sjöbodar till salu, om någon är hugad.6 juli och det guppar is i hamnen....... Jordens undergång är nära....eller fiskdisken;-)
Tät trafik på både båt och fågel.Så kom hon äntligen smygande T/S Britta.

Mot anvisad plats. Där hon fickparkerade...Andra skönheter var också på vift.Vilket skapade snygga möten.... Själv var jag fullt nöjd med att stoppa sonen och hans packning i bilen för hemfärd. Ett par timmar där är precis lagom, tur jag bor nära så jag kan välja att göra en dagsutflykt.

Den enes bröd......

2011-07-03T19:47:00.021+02:00

Det fladdrade till utanför fönstret, en fjäril bär sig konstig åt och jag konstaterar att den fastnat i ett spindelnät. Dämpar första impulsen att rädda den när jag ser spindeln komma med väldig fart. Livet bör få ha sin gång i naturen..... Sedan följer ett fantastisk skådespel. Efter bästa förmåga fotograferade jag... Alldeles för många bilder, precis som vanligt:-))
Nässelfjärilen fladdrade en kort stund men spindelns gift verkade snabbt, stillheten lägrade sig.
Spindeln arbetade idogt. Fram och åter spann han sina trådar runt bytet.Till sist var "han" nöjd och började dra bytet uppåt.Häftigt att se hur bytet liksom lyftes av en lyftkran..... MEN! Spindeln var tydligen inte nöjd. Kom ner igen och spann ett par varv till.

Sådär ja.....

Bättre nu försöker vi igen.Starten var i höjd med det orangesvartaskaftet på höger sida. Fort gick det sedan uppåt.Det är nära nu, spindeln kryper in....Där vände han och drog det sista för att få in bytet. Allt var över på 10 minuter och kvar stod jag och var helt fascinerad Vilket skådespel jag fått uppleva.

Man tager vad man haver!

2011-07-03T09:21:00.022+02:00

Igår strax innan sonen skulle lämnas av vid Britta, for vi till Orienthallen för några inköp. Sonen satt kvar i bilen, jag skulle bara springa igenom... Inne i frukt/grönsaksrummet letade jag efter vattenmeloner men såg inga. Stannade upp och började läsa alla skyltar på väggen, det är klart de har melon tänkte jag. Och vips såg jag det. Längst inne i ena hörnet i en "lår" säkert 1.60 hög låg det meloner. Nu var det taget ur lådan så man måste ner i den för att få fatt i några, svårt redan det när den var så hög. Jag ville dessutom ha en som låg i bakkant, en som inte var fullt så monsterstor som de övriga. Inte en chans! Jag gick till bilen och hämtade sonen, han med sina 184 cm kan säkert nå tänkte jag. Nix pix, inte en chans.
Vid det här laget hade han i kassan kommit in och undrade vad vi höll på med....

Jag behöver en pall eller en liten stege sa jag.

Ut försvann han och var borta länge.

Just som jag började ge upp kom det tre man in!

Med hjälp av varandra, lyfta hålla dra o s v, fick de fram melonen åt mig.

Vid det laget skrattade jag så jag höll på att spricka.

Jag bad om en pall och fick tre man!

Männen log generat och jag hann knappt ut innan jag hörde dem massakrera "låren" med kofot:-) Men de löste i alla fall problemet genom att ta vad som fanns, tre man istället för en pall....
Kan tillägga att Melon och Fetasalladen gick åt som smör:-))

Firat ettårsdagen med blues

2011-07-02T09:15:00.010+02:00

Förra året tog vännerna Å och M med mig på bluesfestivalen i rullstol. Jag hade precis fått lov att stå men kunde inte riktigt klara det. Igår, nästan på dagen ett år senare gick jag på Uddevalla Blues 'n' Rootsfestival för egen maskin. Först ut var Staffan Fenander & Gunnar Bejbom. I Bild Staffan Fernander, som tydligen kände de flesta på läktaren. Näst på tur var; Mr. Gonzola and the Semitones. Svängde väldeliga och hade det inte varit singel utan trätrall tror jag de flesta av oss dansat...... Så en kommentar om klädsel. Män med korta byxor bör lära sig att kvinnor i regel inte uppskattar strumpor i sandaler...om man ändå envisas med att ha det får man mindre minuspoäng när strumporna matchar skjortan;-))
Därefter kom äntligen Jenny Almsenius, hon är egentligen anledningen att jag valde att gå på fredagskvällen. Hörde henne tidigare i vår på Dinky Town, en otroligt begåvad tjej. Bra musik, roliga underfundiga texter och ett mellansnack som man gärna hör om och om igen.
Sist men inte minst, när mörkret lagt sig kom Skybenders. Det gjorde också kylan och knotten, vi kände oss nöjda med kvällen så innan det var slut tackade vi för oss och gick mot bilarna för hemfärd. Inte precis något dåligt sätt att fira sin ettårsdag!

Men vad hände?!

2011-07-01T07:04:00.004+02:00

Sonen ska segla, själv hade jag tänkt vila på soldränkta klippor. Nu får jag planera om, och planera om det är det värsta jag vet;-)

Så mycket att göra.

2011-06-30T07:05:00.004+02:00

Konstaterar att Uddevalla sjuder av aktiviteter just nu. Att välja med omsorg är ett måste, Helst vill jag vara med på allt men det är en omöjlighet. Nattsudd idag och dessutom något stort evenemang på Harrys, hade varit kul men jag tror verkligen inte jag orkar. I helgen, med start imorgon är det Bluesfestival och sedan WM i motorkross.
Sonen ska lämnas iväg och segla med Britta. Maken ska stå på museet och representera Naturskyddsföreningen. Väldigt så det kör ihop sig, allt på en gång.
Fredagkvällen tror och hoppas jag att jag kommer tillbringa på Studio 32´s bakgård i övrigt får jag försöka vara flexibel. Vill njuta av vädret, av trädgården och av mina cykelturer också. Konstaterar alltså än en gång att vad än alla säger om Uddevalla finns det ständigt massor att göra.

Svårsmält vardag.

2011-06-27T20:19:00.006+02:00

Nog hade jag önskat en röd, men det blev inte så. Imorgon tar jag den ändå till jobbet för första gången. En ny epok börjar. Vardagsmotion och att spara bensin, i kombination med att jag kan cykla och har ett jobb att cykla till. Det mina vänner, det är svårsmält!

Om man säger en lögn tillräckligt många gånger blir den snart en sanning.

2011-06-25T07:59:00.004+02:00

Hur många gånger har vi hört att de sjukskrivna fuskar?! Allt för många vill jag påstå. Tillräckligt många gånger har det sagts för att folk i allmänhet idag inte ifrågasätter påståendet. Likadant var det vill jag minnas med VAB-dagar, där det visade sig att fusket var så försvinnande litet att hela apparaten att jaga, kostade mångfalt mer än det man hittade och fick tillbaks...med det inte sagt att det är okej att fuska. Däremot vill jag påstå att Den Moderatstyrda regeringen överdriver, lägger fokus på redan utsatta grupper som inte självklart har stark röst och försvarar sig. På DN Debatt läste jag igår: "Ryktet om bidragsfusk hotar trygghetssystemet" En intressant artikel som inte bara är tyckande av ett par stadsvetare, de lutar sig på Riksrevisionens rapport "Var blev det av de misstänkta bidragsbrotten?" (Länken leder till sammanfattningen där också hela rapporten går att ladda ner.)
Vad gör det med oss själva om vi tror att alla fuskar? Blir vi månne mer ovilliga själva att delta i systemet då? I detta fall väfärdssystemet och alltså mer ovilliga att betala skatt. Kan det i så fall också påverka andra delar i systemet? Om sjukförsäkringen ifrågasätts idag, vilken del av skatte och välfärdssystemet ifrågasätts imorgon?
Hemtjänsten? åldringsvården? Skolan? kan vi hamna i ett samhälle där var och en får betala för sig efter bästa förmåga? Där förtroendet att gemensamt sköta saker har ruckats och ingen vill längre vara med. Jag har inte svaret, jag frågar. Är det en sak jag vet så är det just att om en lögn sägs tillräckligt många gånger tror folk till slut att det är sant. Tyvärr är nog Riksrevisionens rapport inte mycket att hoppas på. Den kommer inte leda till förändring och tvivlarna som redan ser fuskare i varje sjuk människa kommer inte läsa den. Med andra ord kan Den Moderatstyrda regeringen kasta massor av pengar på utredningar och jakt på fuskare utan att någon ifrågasätter behovet. För lögnen har redan blivit sanning.

TREVLIG MIDSOMMAR!

2011-06-24T12:38:00.013+02:00

En bukett att lägga under kudden kanske någon önskar, såhär skulle min se ut om jag gjorde någon.

Varav hjärtat är fullt talar munnen.

2011-06-23T06:59:00.009+02:00

Har legat av mig här på bloggen. Det är inte så att jag inte har något at skriva om. Jag tänker kreativa tankar varje dag, politiskt såväl som opolitiskt. Jag fotograferar som förr, mycket, och borde kunna skriva en gång m dagen. Men min hjärna har så fullt upp med detta mitt nya jobba att den ständigt smider planer och planerar där. Skulle jag blogga blev de mycket jobb, och det tror jag skulle bli trist för alla utom mig;-) Så det får bli sparlåga ett tag.
Önskar er en trevlig midsommar! Vi ska "bara" vara hemma. Inget bara eller ångestfullt i det. Bor man som vi vid MFV (midsommarfirarnas första vägval) stannar man gärna hemma, eller åker åt andra hållet;-) Ni må tro att på midsommaraftons kväll och midsommardagen då är det paradiset på jorden här, för då kör ingen.... Vi planerar god mat och om vädret står oss bi, att ta båten och fiska makrill:-)) Men innan dess ska jag jobba och ta mig hem efteråt, i midsommartrafik...

Livet från den ljusa sidan.

2011-06-21T07:34:00.007+02:00

Jag tänker på alla de som genom åren tyckt eller tänkt, att jag är jobbigt positiv. Att jag på något sätt alltid försöker hitta det positiva i en situation. På fullaste alvar tror jag att man alltid lär sig något, hur bedrövligt det än kan verka just i stunden. Det gäller bara att i efterhand våga fråga sig, vad lärde jag mig av detta? Vad var meningen tro? När jag nu går på "mitt" kontor och tänker på det faktum att jag faktiskt lite senare i höst har en anställning, så har jag hittat ett svar till. Allt jag gått igenom nu har stärkt mig till att våga tro. Jag tror på mig, på att jag fixar mitt nya jobb, inte utan stöd och hjälp och framförallt inte utan utbildning och ganska mycket jävlaranamma. Men jag tror mig veta att jag klarar det! Jag väljer än en gång att inte fokusera på något annat än livet från den ljusa sidan. Jag har fått jobb. Smakar på orden och kan inte riktigt förstå. JAG HAR FÅTT JOBB!!

Guldkant på tillvaron.

2011-06-19T20:41:00.007+02:00

Livet är hårt och mitt motto "Det kan alltid bli värre" är kanske inte så skämtsamt som många tror. Det är min erfarenhet. Men ibland sätts allt på skam och det är precis sådär bra som man önskar och för all del kanske förtjänar.... En hel helg med firande av NYTT JOBB:-) Bröllopsdag och idag min födelsedag, har varit precis sådär fantastisk man bara kan önska. Maken och jag har skämt bort oss genom att njuta av livet när inget annat tränger sig på.
Lite roligt i allt firande är att vi lämnade hotellet på lördagen som bjöd på sol. Vi for till pappa och hans fru där vi blev bortskämda i många timmar. Så roligt sa pappa när han serverade grillad korv, att få bjuda er på bröllopsmiddag;-) Å så kändes det. Vi trängdes inte med alla andra på hotellets soldäck. Vi satt på ett soldäck i Hamburgsund i lugn och ro med utsikt i världsklass och doftande rosor i blickfånget. Väl tillbaks på hotellet var det läge för spa-avdelningen igen. Middag i matsalen senare på kvällen. Det bästa av två världar och lite guldkant på tillvaron. Inte fel, inte alls fel:-))