söndag 20 januari 2008

Livet på en pinne.

Söndag morgon, en hel dag utan ett enda måste!
Vad göra??

Frågan om det kommit några spännande fåglar i stormens kölvatten aktualiseras. Mollöns fågeltorn borde ligga bra till. Ok, matsäck fixas och vi far iväg. Väl på Mollön håller vi på att blåsa bort. Fullständigt omöjligt att använda tuben eftersom ögonen tåras av blåsten.


Nytt mål utses. Fågeltornet i Rotviksbro, där borde vi få vinden i ryggen. Spången dit är såphal, rent livsfarlig. Här behöver läggas galler med jämna mellanrum. Vi har inte långt kvar när vi skrämmer iväg en Gråhäger, det bådar gott.






Jo, nog var det så att vinden kom i ryggen, inte för att det är mindre kallt....







Skådar och fikar. Inget spännande egentligen, men skönt med några timmar ute. Dagens obsar: Gråhäger, Sångsvan, Knölsvan, Knipa, Vigg, Gråtrus, Havstrut, Storskarv. Plus alla Kanadensare vi sett på Mollön. Inte världsbäst men, men.




Väl hemma sätter sonen igång att laga middag! 11 år, inte dåligt. Han var så inspirerad av skolan hemkunskap att han ville bjuda på det de lagade i veckan. Kycklingsoppa med Nudlar, tror aldrig jag ätit något så gott;-)) Vilken lyx, att bli bjuden på mat. När vi tackade för maten svarade han. -Tack för att jag fick göra...



Jo, jo svarade maken och jag med en mun, detta har du inte gjort för sista gången.

Jag hade slängt mig iväg och köpt paprika till soppan, då passade jag på att köpa Semlor. Årets första, tänk vad gott det är!





Nu har jag redigerat bilder i timvis och ett nytt album finns att ta del av. Mollön. Det är bilder från igår, men inte bara med stormmotiv.
Ja, jösses vilken dag, får nog säga som sonen sa när vi fikade i tornet. Detta är livet på en pinne:-))

2 kommentarer:

Gunnar Klasson sa...

Fågeltornet i Rotviksbro, jojo! Dit går vi aldrig mer. I vart fall inte mitt i sommaren då man måste ha djungelkniv med sig för att komma fram. Ann-Marie och jag bröt oss fram där genom den mer än manshöga vassen som dessutom var fruktansvärt KLIBBIG! Vi fick slänga alla kläderna i tvättmaskinen och duscha oss från topp till tå för att bli befriade från klibbet. Det gick nästan inte ändå.

Fritt ur hjärtat sa...

Intressant! Med klibbet alltså. Jag undrar om det är Klibbal i kärret, och om den i så fall delar med sig av sitt klibb. För Vass är ju inte klibbigt. Janne sitter på din våning! Kan du inte fråga honom??
Hoppas tornet blir mer använt, då slutar det nog att växa igen så. Vi brukar ha sekatören med, men rekomenderar röjsåg;-))