torsdag 6 maj 2010

När Bohusläningen vill vara tydliga försvårar de för vanligt folk.

För någon vecka sedan hade Sundhage Den här texten i Bohusläningen. (finns tyvärr ej på nätet)
//
REDAKTÖREN

Vi ska vara tydliga mot läsaren

När jag jobbade som reporter i Ulricehamn och Borås var det alltid viktigt att partibeteckningen kom med i artiklarna när politikerna intervjuades. Det var ett sätt för dem att profilera sig, visa väljarna vad de ville i konkreta frågor. Följaktligen var det också viktigt att även insändarna, där politikern själv hade fattat pennan för att torgföra sin uppfattning i olika frågor, hade partibeteckningen med efter namnet.

Här har det visat sig finnas en annan uppfattning. Nu vet jag inte hur utbredd den är, men då och då tar vi emot insändare där vissa politiker inte vill skriva under med sin politiska tillhörighet.

Några har hävdat att detta är en överenskommelse inom och mellan partier, andra att det helt enkelt inte är tillåtet att självständigt tycka till i en fråga och samtidigt ha partibeckningen med. För då talar man inte för sig själv längre utan för hela sitt parti, är argumentet.

Jag antar att uppfattningar och åsikter i alla partier om högt och lågt, stort och smått är olika. En politiker måste kunna ha åsikter om exempelvis akuten eller parkeringssituationen i Uddevalla i en insändare utan att först behöva kolla med partiet. Det är väl ändå åsikterna som gör personval intressant och som avgör var folk lägger sin röst.

Nu visar det sig att frågan har diskuterats i vissa partier. Moderaterna till exempel vill hålla den interna debatten intern, men att det i princip inte finns några begränsningar att använda partibeteckningen – bara man är medlem.

Socialdemokraternas resonemang går ut på att man kan söka stöd hos partiet med sin insändare, men att det i övrigt är fritt fram att skriva insändare.

Jag ser det här utifrån ett läsarperspektiv och då är tydlighet det viktigaste ordet. Läsaren ska ha helt klart för sig om den som uttrycker en åsikt är politiker eller inte. Och skribenten å sin sida ska slippa bli misstänkliggjord för att ha en dold agenda och driva partipolitik i lönndom genom att kritisera beslut och förändringar vars enda syftet att smutskasta den andra sidan.

Därför är det bra att föra flagg och berätta sin politiska ståndpunkt.

Ingalill Sundhage //

Sedan dess har jag funderat!
Jag är politiker, inget snack om saken, men jag är också väldigt mycket annat. Jag är en engagerad person, aktiv i flera föreningar, medlem i ännu fler. Jag strävar idag på stort allvar för att hålla isär mina roller. Ingalill Sundhages ambition kommer att försvåra det, åtminstone för mig.
När jag är Uddevalla Riksteaterförenings ordförande är jag just det och inte politiker. De gånger vi från föreningen skrivit insändare, lämnat medborgarförslag etc har det varit i den rollen, inte politisk.
Det är viktigt för mig att kunna skilja på rollerna. I de föreningar jag är med arbetar man opolitiskt, skulle jag helt plötsligt behöva skriva S bakom om vi skriver insändare Det verkar direkt konstigt.
Nu tycker kanske vän av ordning att man inte skriver insändare från föreningar, men det händer faktiskt. Naturskyddsförening är med i miljödebatten, Riksteaterföreningen är med i kulturdebatten, listan kan göras lång. Jag som hittills strävat efter att noga skilja på mina roller ska plötsligt inte kunna göra det, ELLER?
Jag får kanske sluta skriva insändare.

5 kommentarer:

olgakatt sa...

Men snälla nån! Du har så klart rätt, Simone! Skriver man en insändare som medlem i naturskyddsföreningen så undertecknar man med den beteckningen, i frimärkssamlarföreningen så skriver man det!Om man har ett ärende i resp. förenings intresse gentemot nån nämnd i kommunen och själv är politiker så skriver man väl båda sakerna. Det kan väl inte vara så konstigt, eller? Huvudsaken är väl att man inte mörkar avsikten med sitt intresse.

sundhage sa...

För att det ska bli tydligt i samhällsdebatten tycker jag det är viktigt att läsaren vet om en person har ett politiskt engagemang. Om en person tycker till om fördelningen av skolans resurser, varför vägarna ser ut som dom gör eller om sjukhuset i Uddevalla, tycker jag det är viktigt att också den personen berättar att han/hon är en vald politiker. Gör inte personen i fråga detta själv, kommer andra politiker att göra det och vi får en debatt om debatten.
Därmed inte sagt att man ska bekänna politisk färg om man skriver om frimärken, eller trädgård. Men det är inte heller samhällskritisk debatt.
Ingalill Sundhage, chefredaktör Bohusläningen

Fritt ur hjärtat sa...

Olgakatt, visst blir resonemanget konstigt!

Sundhage, i din artikel skriver du inte att det gäller insändare som är samhällskritiska. Men även det haltar. Jag har en hel del åsikter om förarbetet till IKEA t.ex, det har jag för att jag blir granne med det. När jag skriver om det, om jag gör det är jag högst privat. Jag menar att du med ditt resonemang försvårar för oss som försöker hålla isär våra roller. Även om det är något tydligare om det endast gäller samhällskritik...

bejla_isflaket sa...

Klurigt, men vill på något sätt hålla med er båda. Det är svårt att veta var man drar gränsen, något jag själv brottas med ganska ofta pga av det jobb jag har, med en grönländsk minister som chef til min egna chef.

Fritt ur hjärtat sa...

Bejla, något klarare blev det ju när Sundhage förklarade att det var samhällskritiska insändare hon menade. Jag tror det är fortsatt viktigt att jag "slipper" vara politiker i vissa sammanhang. Att jag kan vara med i föreningar och brinna för saker utan sätta en partibetäckning på det- Skillnad mot en minister förstås, jag är fritidsploitiker.