Vi har orubbat förtroende för Juholt! Vilka är vi?

Utan ambition att hugga någon i ryggen ska jag ge luft åt egna funderingar, funderingar om hur det är att vara Socialdemokrat nu, mitt i livet i verkligheten, som Kurt Olsson skulle sagt.
Inte roligt kan jag börja med. Det är inte roligt att dag ut och dag in läsa löpsedlar om vad som händer och sker i Stockholm. Det blåser på toppen och ensam är man, det är tydligt, men vad hände med enade vi stå och alla tillsammans?
Om det är som det verkar, att det "läcker ut" kommentarer via sms och twitter från pågående möten till press, då skulle man kanske stoppa införseln av teknik på vus möte.
Ett sådant sätt är naturligtvis helt oacceptabelt.
Jag känner mig skakad och illa berörd över varje rubrik. Hur ska vi någonsin locka väljare , om jag som redan frälst mår dåligt av denna såpopera.
Här tycker jag rörelsen är blind. Det är inte mig (och de redan frälsta) eller pressen som ska övertygas. De är de som lämnat partiet, de som funderar på att göra det eller det som inte är här men kunde tänkas vara det.
Som det är nu går för mycket tid åt till att försvara en person, Juholt.
Jag har i flera inlägg innan sagt att för mig är och har alltid partiledaren varit ganska oviktig. Jag gillade inte Göran Persson, röstade på S ändå, jag gillade Mona Sahlin och inte hjälpte det.
Det viktiga är att vi för och pratar en politik som människor i livet, i verkligheten känner igen.
Nu pratas inte politik alls!
Jag vet att media har en viss roll i detta, men också ledande Socialdemokrater. Man bör veta hur man svarar för att ta död på en spekulation. Jag är säker på att man vet exakt vilka svar och uttalande som ger mer fyr på brasan, läs löpsedlarna. Det är inte okunnighet, det är egen vinning. Att fortsätta elda på är inte för partiets bästa i alla fall.
De senare rubrikerna handlar om vilka som har och vilka som inte har förtroende för Ljuholt. Om han ska avgå eller ej. Att avgå nu hjälper föga. Ser vi inte mönstret?
Den Moderatstyrda regeringen är inte intresserad av att prata politik med oss. De är rädda att vi ska nå fram. Håkan Juholt är känd som en retoriker så det kommer inte hända, fokus kommer hela tiden förskjutas. Arkelsten skrev om hela historien, det gled förbi nästan helt. Littorin smet ut bakvägen och locket är på. I ärende efter ärende ser man hur olika pressen arbetar beroende på vem som är i fokus. Det kommer naturligtvis inte ändra sig. Det är Socialdemokraterna som måste ändra sig och sitt sätt att hantera pressen. Ta in att detta är förutsättningarna. Det finns inte utrymma för något annat än politik i kubik och inte en enda felsägning, man får inte så ett enda tvivel.
Mitt blogginlägg från oktober heter Ny partiledare, lösningen på allt?
Frågan kvarstår.
När de nu ropas från olika delar av landet om Juholts förtroendekapital, orubbat eller inget så slår det mig att jag aldrig skulle veta. Han har inte gjort något för att visa mig varesig det ena eller andra. Livet med Ljuholt på löpsedlarna har handlat om helt andra saker än det som gör att jag tycker politik är roligt. Hur kan man då så tvärsäkert veta om man har förtroende eller ej, först måste vi väl få fart på det politiska arbetet och sluta kasta sand i sandlådan?!