Tappade sugar och en hittad.

Man kan tappa sugen för många saker i livet, jag är tyvärr van! Men varför måste det alltid komma i skov? Det är som med dödsfall ungefär, alltid tre i taget. Jag andades ju bara lite om det där lilla, lilla jobet som jag hade chans på. Eftersom det ligger under Västragötalands regionen tänkte jag att det var en fördel. SÅ himla dumt, hur kan jag efter alla år med VG som arbetsgivare tro att det skulle vara bra eller lösbart!!!

Ringde personal igår bara för ett inledande samtal för att kolla läget. Jag fick väldigt klart för mig. Att om det är 4 timmar i veckan är det inte semestergrundade, det är inte tillåtet för Vg regionen att betala för de timmarna för jag är registrerad som frånvarande. Skulle försäkringskassan säga ja så skulle det möjligen vara något jag gör fram till min sjukersättning är slut eller ska omprövas. DÅ som timanställd där. Omprövningen för sjukersättningen sker i juni. Med en tänkt knäoperation inklämd så snart som möjligt kan jag se omöjligheten i att hinna etablera någon bra arbetsform för att sedan sluta i Juni. Vet ni vad, jag ringde inte ens Försäkringskassan och ställde frågan, tappade sugen totalt.

För mig är detta ytterligare ett bevis på att det borde ligga mer krav på arbetsgivaren när det gäller rehab och nyskapande av anpassade tjänster, istället får man lättnader. ABSURT!
En annan tappad sug som också kom ikapp mig igår, är sonens skolgång. Jag försöker alltid att vara personlig utan att vara utlämnande och kan känna att det här blir ett gränsfall. Därför ska jag bara kort säga, eller kanske fråga. Vad tror lärare och rektorer att föräldrar har för möjligheter att påverka barn i skolan. Alltså under skoldagen? Tror dom att vi säger, gå nu till skolan och bråka så mycket du kan. Eller tror dom att vi sitter passiva och aldrig pratar med våra barn... Jag har haft samma elände med båda barnen. Jag är så trött på skolan!!! Barnet i fråga är, hemma och i andar sammanhang, lugn, lite lillgammal och trivs väldig bra i skog och mark. Han är duktig på att uppföra sig i grupper,har varit på läger utan föräldrar och han kan ibland till och med föredra vuxet sällskap. I skolan förvandlas han till något vi inte alls känner igen. Skolan vet inte hur de ska hantera det!!! Men om inte skolan vet, vem vet? Ska vi föräldrar ha ansvar för skolsituationen också? Då måste man ändra en del lagar och ersättningar så att vi kan vara med i skolan när de tycker att de behövs. Jag blir så trött, så trött.

Däremot, något som gladde mig igår. Jag var på repskapsmöte, med Socialdemokraterna. Jag är medlem där, men det har väl ingen missat. Vi hade en föreläsare som heter Ann-Mari Lindgren. (kanske berg) Hon var i alla fall hemskt bra, kom från någon tankesmedja, ett oklart sammanhang för mig. Föredraget handlade om konkurensutsättning i stort, alltså om utförsäljning av offentlig sektor. Därefter fick vi arbeta i smågrupper och ta fram svar på tre frågor. Svaren redovisades sedan kort och det var samstämmigt från grupperna. Vi pratade om varför vi är emot, vad vill vi istället och vad gör vi som förtroendevalda, när det ändå blir ett faktum. Diskussionerna ska bli ett gemensamt dokument om hur vi ska gå tillväga och förhålla oss. En hjälp på vägen där trovärdiga och väl geomtänkta argument behövs.

Enda tråkiga var att det var lite folk. Samt att det serverades totalt icke ekologisk fika. Jag fick spader!! Gick igång på alla cylindrar och ifrågasatte varför vi på möten inte lever som vi lär... Nu ska det gå ut en uppmaning till alla föreningar, när vi har möte och fika då är det eko som gäller.
Här kommer jag att vara som en terrier, ettrig och envis, det är bara genom ändrade vanor vi vinner konsumentkampen. Den striden är jag beredd att ta! Är du?