Jag märker att jag klistrar fast telefonen på mig! Ifall han ringer och vill hem, så vill jag svara och inte springa och leta efter telefonen. Samtidigt vet jag att detta är samma son som i sommar åkte till Gränna på Minifältisläger i tre dagar. Alltså 40 mil på tåg och buss, med en enda han kände. Nu känner han ingen. Jag tycker det är så kaxigt!!!!
Jag är glad att han har den styrkan.
Dagen igår blev för mig vilsam. Jag plockade och städade inne i ett lugnt tempo. Tvättade, bytte i sängarna och körde den nya torktumlaren för första gången. Lite skillnad torrt på drygt en timme, förut har det hängt i flera dagar.
Maken och min far tog Peter till hjälp och fick upp båtarna. Nu är säsongen slut. Vi säger precis som förra året. Använder vi den lika lite nästa år, då ska vi göra oss av med den....
När allt detta var gjort var vi hungriga och åkte in till Thaiköket på Göteborgsvägen och åt lunch. Jag hade redan innan fått den briljanta iden att därefter gå strandpromenaden. Det har nämligen de två herrarna i sällskapet inte gjort förut!! Ja jag vet, det är skamligt;-) Men jag rådde ju bot på det nu!!
Vi parkerade i Skeppsviken och jag valde att gå utan kryckor för jag ville så gärna fotografera. Att välja bort kryckorna straffade sig på tillbakavägen, men jag har (om jag får säga det själv) fått till ett riktigt bra album från promenaden!! Den ligger som en länk här, för enkelheten skull, men jag lägger den naturligtvis bland mina album också. Lite annorlunda vinklar...
Kvällen avnjöts sedan med godis som Theodor inte tål. Vi passar på när han är borta. The och glass kom också fram. Det är inget vidare på TV på lördagar men vi såg i alla fall Martin Timell. Förundras över hur folk blir när de hamnar i TV och hanterar pengar. Jag hade tagit dom och sprungit!! Men folk chansar och vill hela tiden ha mer, mer...
Har sedan sovit gott! vart uppe ett par gånger bara och trodde inte min ögon när jag vaknade halv nio!! Det har inte hänt sedan jag var tonåring!! Så även om det sägs att man aldrig kan sova ikapp, så måste detta varit ett litet steg på väg. Nu är det bara ett par timmar kvar, så ska vi till Upphärad och hämta Theodor. Nu åker jag med. Ska bli roligt att höra honom berätta. Eller för att återge när han kom hem sist.....
DÅ frågade jag om ha längtat mycket???
- Längtat?? Det har jag inte haft tid med!
Hoppas, hoppas han haft det lika bra nu, det får vi snart reda på.
3 kommentarer:
Vi kan omöjligt vara syskon!
Jag sover ju med lätthet till över elva om morgnarna, när jag får........Ha-Ha!
Kram Syrran!
Dina bilder är sjukt vackra. Så fint såg jag aldrig att det var förr. Tänk vad man bara kan passera saker utan att se dem.
Jag skall försöka skaffa en länk på min bloggsida. Kram Helen
-Syrran, roligt att se dig här, i mina kvartet!!
Helen, tack för förtroendet! Väldigt glad åt beröm för bilderna eftersom jag bara har fotograferat sedan i sommar.
SImone
Skicka en kommentar