torsdag 1 november 2007

En kväll i kärlekens tecken, med stor rysfaktor.

Rikard Wolff på Östraboteatern.
Jo ni läser rätt, RYSFAKTOR! Har ni upplevt det någon gång? En konsert där nummer på nummer framkallar rysningar av vällust!! En fantastisk föreställning med andra ord.

Det var knappt halv salong, nästan lite skamligt. De två första raderna var helt tomma! Hur tänker ticnet när de placerar på de viset. Vi hade gärna flyttat fram och gjorde några lama försök att inspirera de runt omkring oss att göra det samma. Tyvärr gick det inte, och inte ens vi är så kaxiga att vi sätter oss ensamma på första raden. Men jag tänkte på att det måste vara sorgligt som artist, med en kväll som denna som bygger på känsla av närhet. Att behöva kolla bort på tredje raden för att få publikkontakt.

Detta till trots är föreställningen lysande. Musikerna briljanta och jag märker att jag stundtals ägnar musikerna, en i taget hela min uppmärksamhet.

Rikards styrka den här kvällen är att han inte radar upp sina kända låtar och kör på rutin. Nej han har ett låtval som hos alla väcker igenkänning, men inte med honom som artist. Endast två av låtarna känner jag igen från någon av skivorna som jag har.

Han är öppenhjärtlig, utlämnande, fåfäng och rolig. När han med svensk text tolkar ABBAs The winner takes it all, ja då trillar tårarna utför mångas kinder. Den är en verklig beskrivning av hur det är att närma sig vuxenlivet, oavsett vilken sexuell läggning man har.
Monologerna är slagfärdiga och han tar ställning i frågor som idag är aktuella.

Det är kärlekssånger på ett lågt pärlband. Du är den ende, Trubbel, sånger av Ted Gärdestad och ett flertal från franska musiker jag dessvärre aldrig hört talas om.
Sammantaget kan man verkligen säga att han lyser. Det är berättelser, säkert bitvis kryddade, från livet, den nyvunna kärleken, dottern och det nytagna körkortet.
För vår del toppas det hela med att min väninna i sällskap, även den här gången Åse. Får Rikards uppmärksamhet. Jag erkänner direkt att jag är avundsjuk, men i fortsättningen är det ju självklart att alltid gå ihop med henne!
I torsdags fick hon Gardells totala uppmärksamhet och blev tilldelad en dildos...
Nu fick hon, när Rikard lämnade scenen under en sång motaga en ros!!
Det var många känslor som levererades denna kväll. Precis som vanligt när man väljer att gå och se något, så vill man bli berörd. Berörde det gjorde Rikard. Jag rös av välbehag från början till slut. En fantastisk föreställning!

Eftersom Bohusläningen inte recenserade, gjorde jag det:-)


1 kommentar:

Anonym sa...

Den föreställningen hade jag gärna gått på.En mycket välskriven recension,grattis.
Hälsn Renate