Makalöst skådespeleri i Helgonlegender.

Stum av beundran och helt slut som efter ett fysiskt jympapass, det var känslan som fanns kvar i kroppen när ridån gick ner på ÖstraboTeatern igår kväll. Jag har sett mycket teater, förmodligen mer än de flesta. Det gör min referensram hyfsat bred. Jag vill och kan påstå att jag har aldrig sett något liknande!! Jag vill bli berörd, och jag var djupt berörd.

Helgonlegender förtjänar en storpublik! Uddevalla kunde inte erbjuda det, det är snudd på förnedring när skådespelarna spelar för en tiondel av vad salen tar in. Hoppas, hoppas att våra långa varma applåder förmedlade den kärlek och beundran vi kände.

De tre kvinnoöden som vävdes samman och som präglades av brustna drömmar och ideal fick var och en i salongen att dra efter andan. Många var vi efteråt som sa att detta måste man gå hem och smälta. Många känslor förmedlades, många tankar väcktes. Det var sannerligen ingen romantisering av politiken, och porträtten av maktbenägna viktigpettrar kändes träffsäker.

Många, många fler hade behövt se den här föreställningen. Den är en väckarklocka, vakna, tänk och reflektera. Vad gör vi, varför och för vem???

Ett fullkomligt makalöst skådespeleri bjöds vi på, den unga kvinnan som var i psykos skildrade med sitt ansikte varje känsla så det slog an i ens eget bröst. Har aldrig någonsin sett ett mer levande ansikte hos en skådespelare! Jag vet inte vad för priser man delar ut i teatervärlden men här är en kandidat.
Nominerad för makalöst skådespeleri!!!