Onsdag kväll, klockan är närmare 18 och A salen i Folkets Hus börjar fyllas med folk. Själv sitter vi bänkade på parkett, en bra överblick över både salen och scenen. Dock för långt bort för bra foto... men nu är det öronen som gäller.
Det är Kulturskolan som har höstkonsert med blåsorkestrarna. Varje litet modershjärta klappar nervöst, säkerligen klappar musikanternas hjärtan lika nervöst. Vår Theodor är med i yngsta orkestern, de har spelat ihop sedan september.
Det roliga är att man inte måste vara tondöv för att tycka det låter bra!! Dom är duktiga! Idén att spela 5 orkestrar var för sig och tillsammans är väldigt bra, pedagogiskt genomtänkt skulle man kunna säga.
Helt plötsligt ser de yngre barnen, större barn, ungdomar och vuxna spela på ett sätt som förhoppningsvis lockar till mer vilja att fortsätta. Man ser att det kommer något sedan, och sedan...
Stadsmusikkåren var pampig och Theodor såg direkt att där vill han spela sedan. Roligt med förebilder för barnen. En timme allt som allt tog konserten, det ska Kulturskolan ha heder för!!! Finns inget värre än tillställningar som drar ut på tiden i all oändlighet. Sannerligen finns det sämre saker att ha för sig en onsdagkväll. Jag som hade oroat mig och tänkt att det skulle bli oväsen och jobbigt,
1 kommentar:
Tänk så många konserter man varit med om med två saxofonister, en klarinerist och två trumpetare i familjen.
Skicka en kommentar