Minnenas kvarter.

Var på en bit mat hos pappa med fru igår kväll. Egentligen var det yngste sonen som bett att få sova hos morfar, i den nya lägenheten. Då blev vi ditbjudna också. Fick en kycklinggryta som smakade mumma och så äkta gräddglass till efterätt. Vi så På spåret och förvånades över att Jan Guio och hans fru såg ut som tvillingar. Snacka om giftasutseende!

Därefter satte vi oss till bords och spelade kort. Det blev en stund i minnenas kvarter. Riktigt roligt att höra min far berätta historier från förr för min son. Det väckte minnen även hos mig. Så konstigt det är med minnen, jag kunde förnimma smaker och dofter när vi satt där och pratade.

Vem, sa jag till pappa, var det som bakade brödkaka? Man fick den varm och det salta smöret rann ner över tummen. Var det farmor eller mormor??
Farmor bakade brödkakor, mormor limpor, svarade han. Ja visst, nu minns jag, så var det! Mormors limpor, tre på plåten samtidigt. De gröna skåpluckorna och det runda köksbordet.

Det salta smöret sa pappa det köpte vi på torget från en tant från dalsland, det var blött av saltvatten som inte var bortslungat. Jag minns pappret runt smöret! Det var vitt tjockt och fnasigt! Det var verkligen speciellt, sa jag. Ja visst sa pappa det var ju smörpapper:-))

Sedan berättade pappa om när han var liten och farmor bett honom springa och köpa en flaska grädde. Dom bodde vid vallen och skolan var ungefär där polisstationen ligger idag. Affären fattade jag inte var den låg. Han sprang fort till affären, sprang fort hem och så snabbt ner till skolan. Där spelade han fotboll och så var det dags att ge sig av hem igen.

Väl hemma frågade farmor Emma var grädden var! Fick du inte den hade pappa svarat. Nej jag fick växelpengarna, sedan försvann du. Pappa gick ut till jackan och kände i fickan. Där låg den flaskan med grädde. Men efter allt spring var det inte längre någon grädde, det var en klick med smör. Men morsan blev i alla fall inte arg, sa pappa.
Det var bara en av alla historier vi pratade om och mindes igår.

Tänk vad tiden går, och allt förändras. Självklart kan inte allt vara som förr. Men när jag körde hem genom stan strax efter klockan 23 tänkte jag att ungdomar hade det i alla fall bättre förr. Nu satt de horder och sov i ingångar, busshålsplatser och bänkar. polisen gjorde ett röj på Kampenhof och väldigt "små" killar och tjejer drar gata upp och ner med öl i händerna. Jag som just tagit en tur i minnenas kvarter blev ledsen i hjärtat. Dagens ungdom, vad blir det av dom?