Vilken bra dag vi hade igår! Lugn och ro. Jag tror knappt telefonen ringde..... Efter Julottan satt jag länge framför datorn och surfade runt, bara vilsamt. Sonen vaknade så småningom och då kunde vi börja fixa i köket. Med diskmaskin är det ju inget större jobb, så det var fort gjort.
Vid lunchtid for jag till stan för att hämta den store sonen, med flickvän och hund. Dom hade firat julafton med hennes sida. Konstig känsla,,,,Körde på väg till dom förbi mor och lämnade köksstolar som vi inte längre ska ha, men dom kommer till användning hos henne.
Maken har fixat maten så direkt vi kommer hem igen var det att sätta sig till bords. Julbord är det som serveras, det är gott för modershjärtat att se att pojken får mat!! Efter maten ägnar sig så den store brodern åt sin lillebror som nästan längtat ihjäl sig. De spelar Gitarhero och den lille vinner lätt som en plätt!! Flickvännen är tyst... tror inte hon sa 5 meningar på hela tiden. Men jag tror jag är en klok svärmor och pressar henne inte alls. Inget förhör och inget kallt småprat. Hon får väl träffa oss några gånger och smälta alla intryck.
När dom varit ute med hunden kom sonen in och berättade att hon var lite chockad över att jag verkade vara perfektionist och att det var så snofsigt hemma hos oss!! Jag blir så full i skratt att jag nästan dör. Tänk så olika referensramar man kan ha!
Tilläggas bör att vi har ett litet, ganska slitet radhus med möbler som inte understiger tio år, förutom köksmöbel som är helt ny. Jag tror det är mina stora tavlor med belysning och mina vitrinskåp med alla glas och kaffekannor. Ungdomar tycker det är konstigt men jag har samlat i hela mitt liv! Roligt att hon tyckte vi hade det fint, andra hållet hade ju varit värre!
Den store sonen fick också en julklapp från mig, eller oss... Han avskyr att bli stor, för det innebär att man inte får några paket. Jag hade redan köpt svinyra kängor och en snygg tröja åt honom, som han fått välja själv. Men när jag såg rean på Blomsterlandet köpte jag påslakan till honom. Han fyllde 20 år i sommar och det verkade vara en magisk gräns, för nu kom inget paket varken från mormor eller morfar.
Han har sagt det förr, det suger att bli vuxen. Måste erkänna att jag inte säger emot. Vet inte var dagens ungdom får bilden att det ska vara roligt att bli vuxen. Är det så att man tror att det ska vara skönt att få bestämma själv, så blir den rätten plötsligt krav på tråkiga beslut och större ansvar....
Även nu fick vi så småningom fram chokladpuddingen. Ingen åt! Nu åkte den i slasken. Äggosten hade gått till de sälla jaktmarkerna redan men jag pratade med sonen om den. Han har praktiserat i museierestauragen och gjort massor av äggost. Han påstår att min form är kass, den har så stora hål att jag väntar för länge med att börja ösa upp. Därför blir den torr. Svägerskan trodde det berodde på att jag använde ättika och inte fil. Men det kan ju inte stämma, för museet har ättika i sina och de är inte torra.
Ska göra en till Nyårsafton, då testar jag den mindre plåtformen. Om den stora i plast är så värdelös är ju frågan rent av om jag inte ska kasta den! Drömmen är ju en i trä men har ni sett vad dom kostar!!!??
Körde hem de unga tu vid sjutiden, väl hemma slog jag mig ner i soffan och sedan gjorde jag inget mer på hela kvällen. Kollade ett alldeles fantastiskt TV program från Galapagosöarna. Tydligen en liten serie så det kommer fler. Jag vill dit!!!!!!!!!
Sedan var det lite slötitt på Allsång på skansen för att avslutningsvis se Pistvakt. Ni förstår att Pistvakt var jag med mina söner och såg på bio. Men när det började närma sig slutet och scenerna med isbjörnen blev högljudda och otäcka. Då fick vi med den lille lämna salongen. Smått generade var vi större för han hade skrikit att vi skulle gå i säkert 5 minuter. Vi har sedan i några år funderat lite på hur det slutade... Nu vet jag. Äntligen fick jag se slutet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar