Rubriken med värst ord vinner ??

Ska kanske börja med rubriken. "Rubriken med värst ord vinner" Jag ser det tydligt på S-bloggar och jag måste säga att jag blir arg! Ja nästan full av förakt. Det handlar om att hamna på listan över mest lästa bloggar och jag tycker det är lågt. Det är under lågvattennivå att använda könsord och andra svordomar för att göra en häftig rubrik. Jag är nöjd med 20 läsare om dagen ifall det krävs ett dålig språk för att få några hundra. Kan inte låta bli att fundera på varför man skriver, tycker man att det är så ointressant att man måste krydda det. I så fall är det dags att lägga av. Rubriken med värsta orden borde förlora läsare. Klicka inte på dom!!

resten av texten blir en sammanfattning av de senaste dagarna och tankarna i helgen. Börjar med Torsdagen, vilken dag. Kunde lika gärna betecknas som snudd på katastrof. Men icke, sa nicke.

Yngsta barnet har ett hål i tanden, det syns tydligt, jag ringer och får en tid. Vill inte få tandvärksproblematik över en helg. Så torsdag morgon är vi på plats, vi har Uddevallas bästa tandläkare! Jag var förr totalt vettskrämd för blotta tanken, men sedan jag fick Per går det bra. Automatiskt har jag flyttat även barnen till honom. Han konstaterar direkt att den mjölktand som är trasig inte är någon ide att laga........ Shit! Han måste dra ut den. Jag ska inte påstå annat än att han grät och skrek lite, men det gick otroligt bra. Per var super och när han efteråt visade sin tumme kunde vi inte annat än skratta, den var sönderbiten! Men han hade hållit den still ändå eftersom det var bäst. Vilken tandläkare va.

Nå väl, sonen fick vara hemma från skolan resten av dagen. På kvällen skulle det dock vara en show på skolan och saxofonen skulle uppträdas med. Många gånger under dagen sa jag att du kanske borde avstå. Tänk att knipa ihop med läpparna och spela när det gör ont och blöder i munnen. Men nej då, inget gehör för det. Jag avskyr egentligen sådant där, det är bara trångt och dåligt planerat och alltid tar det för lång tid. Dock som den goda mor jag är, går jag troget med, är mallig och fotograferar. Lille kusinen var nästan först upp på scenen och jag fick en tår i ögat när jag såg den annars så blyga pojken rakryggad med mikrofonen i hand sjunga, Brevet från kolonien. Bra gjort!

Efter lååååång väntan vår det så sonens tur. Alla andra barn har haft bakgrundsmusik och mimat eller sjungit med. Men Theo äntrar scenen helt ensam. Så modigt. Han har valt en kort visa i moll som är vacker och lite vemodig. När han kommer till sista stycket, kommer han av sig, tappar tråden. Det blir tyst en sekund och han ser förvånad ut, därefter samlar han ihop sig och spelar resten. Starkt gjort tycker jag så klart. Han får mycket applåder MEN för honom var det en katastrof. Han säger hela kvällen att han är misslyckad och att de applåderat för att vara artiga. Herregud, vilka krav på sig själv. Han skulle minsann aldrig spela igen och bortgjord var han så han inte kunde visa sig för folk.

Nu tror jag att det var en väldig lyckträff att saxen skulle på service på fredagen, för då fick han nya rörblad, ny notbok och så kunde han spana in lite nya instrument. Lusten kom åter och han har spelat igen. Men det satt långt inne. Igår fick han ta saxen med till mormor och spela för henne när vi var där på middag. Det lyfte honom. Nästa helg ska vi till morfar och då får saxen också följa med, morfar spelar dragspel så de kan spela ihop. det blir bra!

Fredagen var vi som sagt i Göteborg, Liseberg, Ostbutiken och IKEA där vi köpte energilampor. Nu är snart alla i huset utbytta. Det har tagit ett år men det är skönt att det är gjort.

Lördagen var fix och don hela dagen och så 15 års kalas på kvällen. Kusinen fyllde, middag och tårta, massor av godis, kan det bli bättre?? Kusinen hörde till de elever som var utbyteselev i Japan nu i höst så det var fotovisning och roliga berättelser Synd att inget följer upp dem. De har så mycket nya erfarenheter att det bubblar av berättelser För att inte tala om hur de jämför livet här och där, det var roligt att höra funderingar och värderingar!

Söndag, mer fix och don men också skidor på TV hela dagen. Till morsan på middag och hem i kvällingen för att fortsätta fixa. Nu har vi alla ljusstakar och ljusslingor på plats.

Annat som är påtagligt i helgen är stämningen på AoTs forum är åter. Det är skönt, svårt att förklara men det är som ett andra hem En värld full av mina vänner, trots att jag aldrig sett många av dom. Det är en dimension till i livet.

Av tidningsartiklar blev jag igår alldeles vansinnig på den om tjejen som blivit våldtagen och därmed dömd till 200 spörapp. Herregud, människosyn, saknar dom det helt? Det är svårt att känna sympati med hela världens folk när vi skiljer oss så mycket ifrån varandra. Men det får bli en annan dags skriverier.