Redan inledningsvis vågar jag påstå att jag inte har koll på det här! Men det hindrar inte att jag tänker och reflekterar, mycket dessutom. Att något som rör en så liten del av befolkningen tar så stor plats, i media och hos styrande förvånar mig. Jag har genom åren förstått att rovdjurspolitiken till stor del "sätts" av jägarorganisationer, det har pengar och lobbyister. Men vad handlar det om??
När den nya lagen nu presenteras får det som vanligt mängden att klaga. Ändå verkar det som om man inte riktigt vet vad man ska angripa....
Som lekman, urbaniserad skogspromenerare ter det sig konstigt, att man klassificerar rovdjuren till dödsmaskiner. Som måste skjutas för att minska i antal. Det blev en lustig känsla att titta på TV programmet jakt och fiske, där man skulle visa Björnjakt. Man befann sig i Sveriges Björnrikaste område, 17 jägare och nästan lika många hundar. Vi tittare fick följa med flera olika lag när de smög genom skogen. Det konstiga var att det inte fanns en enda björn. Hur mycket än hundarna sökte och hur mycket man än vandrade. Man spårade i gammalt björnbajs men kom inte närmare än så. Är det björntätaste området i Sverige, har vi kanske inte så mycket att oroa oss för.
När vargar ger sig in i hägn tror jag inte en sekund på att de är tokiga som skadar och slaktar många djur. De uppför sig som vi vid ett smörgåsbord. Väljer och vrakar, petar och vet inte riktigt vilket vi ska ta. Inhägnade djur finns inte i vargens referensram. I "verkliga" livet ger sig en flock djur av när vargen kommer, det svagaste blir bytet. Men i en inhägnad har djuren ingen stans att fly, de irrar omkring och vargen lika så. Inte konstigt att den reagerar fel, situationen är ju fel, för båda!
Vi har skadade hundar och människor med jämna mellanrum. Då återkommer alltid debatten om att man måste skjuta fler djur. Ingen nämner någonsin att det är i jakttider detta sker. Alltså i tider då människan ger sig ut i skogen med hund och vapen för att jaga, då sker olyckorna. Är det verkligen konstigt? Jag tycker inte det. Sorgligt och olyckligt men knappast något att förvånas över. Resten av året är vi många som vandrar i skogen, inte sjutton blir vi oprovocerat attackerade av rovdjur!
Samtidigt får jag väl vara glad över att det inte är så vi löser övriga problem i samhället. Med avskjutning menar jag, för då hade vi haft många grupper i riskzonen. Men frågan kvarstår. Vågar man prata rovdjurs politik utan att bli skjuten?
1 kommentar:
Ja du oavsett vad man säger om rovdjurspolitiken så riskerar man, ja kanske inte att bli skjuten men verbalt slaktad blir man oavsett vad man tycker.
Din blogg var en skön läsning tycker jag och den tar upp en del problem bland annat jägarlobbyn.
Grundproblemet är ju med rovdjuren att vi på många ställen valt att leva där även rovdjuren valt att leva, och då kommer konfliten rovdjur kontra människa som ett brev på posten. En svårlöst konflikt.
Men jag kan förstå dom som inte tycker att det är så där alldeles putslustigt att ha björn och varg smyga runt husknuten eller utmed barnens skolväg, Dom har nog svårt att se det positiva med många rovdjur.
Någonting som slår mig är at dom som på inga vilkors vis vill jaga rovdjur oftast bor i storstäderna medan dom som vill skjutqa av bor på landsbygden. JAg undrar lite stilla hur rovdjursdebatten skulle se ut om det smög runt varg och björn på Karlaplan i Stockholm, tror nog att det då skulle vara lite annorlunda tongångar minst sagt.
Vi måste hitta något sätt där både vi och rovdjuren kan samexistera utan problem både för människa eller djur.
Som avslutning så vill jag bara påpeka att det för människan farligaste djiur vi idag i sverige har, ja förutom människan sjlv då, är getingen, värt en funderare i dom här sammanhangen
Skicka en kommentar