Heljerödshemmet ska stängas, som ett led i att man ska satsa mer resurser på öppenvården. Jag försöker verkligen få ihop detta i mitt huvud. Hur blir det egentligen?? Man ska omfördela så att det blir lättare att komma in i öppenvården. BRA! Men de som behöver mer då? De som redan finns i slutenvården eller inte fått hjälp i tid, medan fortfarande öppenvården kunde hjälpa. Vad händer med dem??
Att vara psykiskt sjuk kan ingen som inte varit föreställa sig. Ibland försöker jag göra jämförelsen med att hjärnan fungerar på egen hand, utan koppling till jaget eller förnuftet. Det närmaste jag kan komma i min föreställning är att dra paralleller med mardrömmar. Ni vet ibland vaknar man helt slut eller med en olustkänsla som inte släpper, man ler lite och säger, - Hur kan jag drömma så tokigt...??
För mig är det bara ett bevis på att hjärnan är ett redskap vi inte rår så mycket över. Förmodligen är den, denna min enda möjliga jämförelse, som en sommarbris om man jämför med verkligheten.
Att leva i och med en mardröm hela tiden. Det går inte att föreställa sig. VARFÖR måste man ta ifrån en verksamhet för att förändra och förbättra en annan? Finns det då ingen som förstår att det krävs extra anslag/budget ett tag, parallellt. Om några år när man fått öppenvården i balans med behov och efterfrågan, då kanske man kan dra ner på den slutna vården för att behovet av den minskar, behovet kommer dock aldrig att försvinna helt. Balansen för att komma in i minskat behov finns inte idag. Hur kan man då ens fundera på att stänga Heljerödshemmet??
En psykiskt sjuk människa kan mycket väl bli allt för sjuk innan hon/han/ någon förstår att man måste ha hjälp. Den slutna vården är ett måste eftersom psykiskt sjukdom inte följer någon mall eller några regler, man kan inte anta att utvecklingen ska bli ett visst sätt.
Hur får man de styrande att förstå??? Förbättringar i öppenvården ska inte behöva innebära försämringar i slutenvården.
2 kommentarer:
Hej Simone.
Du skrivandes gåva! Har du funderat på att skicka detta inlägg som en insändare i Bohuslänningen?
Jag är en fd stamkund inom den psykiatriska slutenvården, framtills jag fick komma till Heljerödshemmet.Just nu jobbar jag för att Heljerödshemmet skall få vara kvar. Beslutet från NU- sjukvårdens styrelse kommmer i slutet av februari, så tiden är knapp.
Om du vill får du gärna höra av dig till mig. Det är värdefullt för mig att få höra andras berättelser och erfarenheter, både bra och dåliga, om den psykiatriska vården. Min mail: sofia_sian@hotmail.com
Har skickat den som insändare idag 2008 01 23, har inte tänkt tanken förut. Tack för den idén.
Simone
Skicka en kommentar