fredag 8 februari 2008

En konstig fredagkväll.

Konstig kväll det här! Sedan länge har jag vetat att maken skulle bort. Planerade för att följa med sonen till träningen och för fredagsmyset efteråt. Har inhandlat kamben och frallor, det har sonen beställt.

När han kommer från skolan är han riktigt trött, får påminna honom om att han varit sjuk hela veckan så det är inte så konstigt. Ber honom vila så han orkar med träningen. När det närmar sig och han byter om säger han -det kommer aldrig att gå. jag har för ont! - Va, var har du ont? säger jag.

Han visar sitt ben, knät och halva fotan har brännts mot jympamattan. Jag är nog sjuk i hela huvudet:-)) för jag fnissar och tänker på Jonas Gardell! Har ni sett i mellanmjölkens land? Där har han en monolog om de planerare som sitter och räknar ut hur många barn som bränner knäna om de lägger in en grön matta i jympasalen. Jag har alltid känt mig besjälad med Jonas och trott att det berott på att vi har samma födelseår, alltså liknande barndomsminne.

Nåväl sonens knä, träningsbyxan skavde på det skadade knät, han är trött och har varit sjuk hela veckan. Snabb överläggning och så beslut, stanna hemma, ingen träning idag.
Skönt, då slipper vi det, fram och tillbaks, Nu kan vi ha fredagskväll i lugn och ro.

SÅ börjar telefonen ringa, syrrans kille som ska sova här vill gå på disco, är det ok att han kommer och sover efteråt. Jo, visst, inget problem. Så ringer det igen kompis till sonen, innan jag hinner fatta något har dom bestämt att dom också ska på disco!

Så nu har jag några timmar tidigare än vanligt ätit kamben och haft ett hastigt fredagsmys...

Nu har han gjort sig klar och det är verkligen en fröjd att se! Han provar olika frisyrer och kläder. Med och utan halsband och med olika skor. Så säger han själv, detta blir bra, jag är skitsnygg! Det värmer mitt hjärta att han har så gott självförtroende, må de följa honom genom livet.

Nu blir jag altså ensam istället. Ska kolla "På spåret", sedan är det redan dax att hämta discokungarna, men några timmar i lugn och ro är inte fy skam. Men en konstig fredagkväll det blev det!

Inga kommentarer: