Guppy till kvällsmat

Ibland undrar jag om jag är som en öppen bok?! Är jag så okomplicerad och förutsägbar?! Dessutom undrar jag om det är bra eller dåligt...
Kanske är man då lättillgänglig och öppen, eller så är man naiv och blåögd. Inte så dumt något av det kanske..

Mina första veckor på konvalecenten har jag naturligtvis läst mycket, eller rättare sagt jag har lyssnat på talböcker. Gjorde en raid på biblioteket dagarna innan operationen och bar så mycket jag orkade. Första veckan lyssnade jag på:

1. Smärtbäraren av Åsa Nilsonne -- Den var svår, ska lyssna en gång till.
2. Strax före Deadline av Herman Lindqvist -- Lätt, rolig, klurig.
3. Må döden sova av Anna Jansson -- Klassisk deckare helt OK.
4. Harens År av Arto Paasilinna -- Helt underbar, men han berättar speciellt..

Kvar har jag Änglar av Marian Keyes, den började jag på men orkade inte. Det kanske jag gör nu när inte Tiparolen trubbar av mig.

Samt Herman Lindqvist Historien om Sverige, det är 20 CD så man får nog beta av lite i taget.

Så fick jag ju besök och en pocket som gåva. Hon log finurligt och sa har du inte läst den passar den nog bra. Det hade jag inte, inte ens hört talas om den.

Marika Cobbold Hjörne har skrivit, inte heller henne har jag hört talas om. Boken handlar om en kvinna mitt i livet (eller lite före)) Den handlar om ideal, om brustna drömmar och bryska uppvaknande. Men framförallt handlar den om en relation till en mormor.

Naturligtvis är mycket i boken långt ifrån mig och min upplevelser, ändå är det mycket igenkänning. Det ständigt dåliga samvetet för att mormor sitter där hon sitter. oron för att personalen inte är snäll, förtvivlan när mormor gråter och inte vill vara där. Nu skulle jag kanske inte komma på tanken att ockupera ett hus och ta mormor dit, men tanken på VART jag ska ta henne leker jag ständigt med.

Engagemanget över hur åldringsvården skall fungera väcks också av den här boken. kanske är det bra att jag är som en öppen bok, då vet folk vad för böcker de ska ge en. "Guppy till kvällsmat" har åtminstone fått mig att bestämma en sak för påsk, jag ska till mormor. Hemmet är ju anpassat så jag kommer in med rullstolen. Mormor kommer att bli så glad och det skulle lugna mig betydligt. Nu vet jag att de inte har akvarie på avdelningen så guppy är det ingen risk för.... Däremot får de Sej ofta, då äter inte mormor!! Hon är hustru till en fiskare, herregud, man kunde lika gärna serverat kattmat!!

Utvecklingen går framåt och fiskedebatten också, men inte om man är 90 år, det tycker jag kökspersonalen skall tänka på!! Fast jag får väl vara glad att det inte är Guppy till kvällsmat.