Jakobsberg, minnenas kvarter.

För ett tag sedan skrev Gunnar på Uddevallabloggen om Jakobsberg.

http://uddevallare.blogspot.com/2008/03/jakobsberg.html
(tyvärr fungerar inte länningen)

Det fick mig att minnas bakåt i tiden. Jag är född på Älgstigen, där bodde jag mina första 5 år. Så värst mycket minnen kan jag inte påstå att jag har och man vet ju inte vad man minns och vad man fått berättat för sig i efterhand. Men när jag idag är i området så tänker jag på att lekplatsen ser likadan ut som då, den ligger också på samma ställe.

Berget bakom var ett spännande ställe, där var vi mycket. En gång satt en äldre man med en ölburk under ett träd och gjorde sälgpipor, han delade ut till oss ungar som lekte i berget. Tänk om de hänt idag då hade alla mödrar fått spader och jagat bort honom.

I huset där dagiset ligger idag var min affär. Vid två års ålder gick jag ensam till affären och köpte mjölk och en tablettask. Detta minns jag inte men mamma och Solveig som jobbade i affären då har berättat att jag var så liten att jag inte fick upp dörren, jag bankade så personalen fick öppna. Mjölken fick jag bära i famnen för påse fungerade inte då den släpade i marken.

I botten på huset låg biblioteket, där var jag ofta. Det är roligt att minnas, jag började gilla bibliotek tidigt och det sitter i! Mannen som arbetade minns jag också, klart och tydligt. Jag ser honom ibland, så trots att jag uppfattade honom som 100 år då var han nog inte så gammal.

Sista minne och kanske det mest spännande. Jag hade en bästa kompis på Älgstigen Marina, vi bodde i samma trappuppgång. En dag bestämde vi förmodligen mitt förslag;-)) Att vi skulle gå och hälsa på min Farmor och Farfar. Jag minns att jag sa -Det är inte långt, man går bar nerför backen och lite till. Farmor och Farfar bodde alltså vid Rimnersvallen. Jag vet inte var det gick fel, var ju bara 4-5 år. Men vilse kom vi. Kan inte minnas att vi var rädda eller så, men våra föräldrar!! Efter 2 timmar kom en polisbil och hämtade upp oss. Då irrade vi runt på Sockertoppen, hittade inte riktigt till backen. Jag minns att jag blev sur att polisen körde hem oss och inte till Farmor, hon bakade nämligen alltid kanelbullar med mandelmassa. Kan tro att det var det som hägrade. Istället fick vi skäll och utegångs förbud. Snopet!