Gruppen jag skulle guida var Herrestads S förening, de har en årlig vårutflykt och jag erbjöd villigt mina tjänster eftersom jag var tvungen att guida och lämna en raport för att få brickan.
Fotoalbum 1 & 2 visar tydligt hur makalöst vackert området är.
Jag förberedde guidningen väl, veckor innan var jag där och spanade växter och djur, läste skyltar och förberedde. Jag ville absolut visa Vätterosen eftersom det är en parasit och inte en blomma som det ser ut. Jag läste på om hamling, om Hassel, om Åleslån och gårdarna omkring, samt så klart om folket och de levnadsöde man vet något om.
Denna min första guidning gick bra. Gruppen var snäll och hjälpsam, lite oredig i början så jag fick ta i för att få samlat alla, men det löste sig. ALf en välkänd Friluftsfrämjare hjälpte mig att berätta allt om granar i blom, för det var en med röda skott i toppen. Jag fick briljerat med Vätterosen och de gamla historierna om stället, om mannen som miste benet i kvarnen, alla 11 barn som tvångsrekryterades ut i kriget, alla dog. Om maken som jobbade i Amerika och frun som "pendlade" till Norge för försörjning.
Jag avslutar min guidning med att berätta att: Gården brukades med ålderdomliga metoder fram till 1962.
Därför blir jag helt förstummad av glädje när jag
i samband med att jag skrev förra inlägget fick jag dessa underbara foto från Lae.
Här på bilden syns Hans och Annie Olsson som bodde på gården när Lae var liten.
Detta foto är åter Hans och Annie Olsson samt Laes mor Agnes Krantz.
Nu undrar jag naturligtvis hur det var på Åleslån när Lae var liten?! Hade de djur? Hur länge bodde de där? Vad tänkte man som liten pojk om att åka dit? Kändes det inte väldigt långt? De måste ju varit de sista boende...
Så snälla Lae Berätta!!
4 kommentarer:
Hej Simone! Jag vet inte om jag har så mycket att tillföra, men jag minns att jag tyckte det var väldigt roligt att cykla ut på landet och det var nog det mest förekommande söndagsnöjet under den varmare delen av året. Jag hade också en morbror som bodde längre upp på Dalslandsvägen. Jag har glömt gårdsnamnet men åkte man buss gick man av vid Hoverängarna. Gårdarna var ganska lika varandra och vägarna fram var mest en stig så en del minnen kanske flyter ihop. Hur som helst var det bara halva vägsträckan till Åleslån, så det kan ha varit en orsak till att det inte kändes så långt trots att cyklarna fick parkeras närmare landsvägen här.
En annan orsak att det var roligt var att vi kunde fiska i både Mjövattnet och Hällesjön. När pappa hade köpt ett kastspö, vilket inte var så vanligt i början av femtiotalet, var jag avundsjuk. Jag metade och fick både abborrar och mört, han fick inget. Gissa vem som var sur?
Att de hade höns och katter minns jag men om det fanns andra djur har jag förträngt. Vad jag är säker på är att man vid alla tillfällen kände sig välkommen. Det fanns varken vatten eller el i stugan, men Annie tog alltid fram finporslinet och dukade fint, oavset om vi satt ute eller inne. I den åldern var det svårt att sitta still några längre stunder, så vad de vuxna pratade om är väl inte heller lagrat. Men jag hade hjärtligt roligt på egen hand i omgivningarna. Två speciella minnen av Hans har jag, ett på vårvintern när han gallrade ett fruktträd. Ett på sommaren när han bar bort en huggorm som hade förirrat sig in under trädgårdsbordet. När man sedan kom upp i 12-13 årsåldern var det roligare att vara med kompisarna så jag har nog inte varit på Åleslån sedan 56-57, men jag vet att föräldrarna åkte dit, då på motorcykel, så länge mamma orkade. Hon gick bort -61 och var inte så kry de sista åren. Så jag kan inte svara på när Olssons flyttade därifrån.
Tack Lae, jag har berättat för de som "förestår" Åleslån idag. Vidarebefodrar även dina minnen dit.
Hej!
Råkade komma till denna blogg när jag sökte på Åleslån.
Vill dela med mig till dig om att min mormor Berta Augusta Johansson är född på gården åleslån 1892.
Hennes föräldrar Adrian och Britta bodde på gården.Enl vad jag har hört under min uppväxt så byggde Adrian det nuvarande huset.
Madeleine
Madeleine,Tack snälla för att du berättade det.
Skicka en kommentar