Tre generationer med gånghjälpmedel.

Ja ha, då har det börjat. Jag rör ihop dagarna. Tur det inte är längre helg. Inte är det någon Wallander i kväll, skit också!! Bingolotto, finns det någon som orkar med det nu för tiden?? Imorgon är det Wallander, jag vill att söndag ska vara söndag!! Inte en måndag.

Var som planerat hos mormor, det var livat värre. När jag kom dit höll mormor på att svimma. Hon vet ju att jag inte kan gå, och väntade inte mig förränn fram i sommar. Glad är bara förnamnet på det hon blev. Hon är blind så det var svårt att förklara hur jag klarar mig. När jag reste mig upp för att ta av mig kappan skrek hon högt. Nu hade hon mer besök, jag hade kollat så inte mamma var där. Inte för att vi inte ska ses, utan för att vi sprider ut besöken. Men hos mormor satt min morbror, det är en väldigt trevlig och gladlynt man precis i pensionärsåldern.

Han hade för första gången satt sig i bilen efter sin operation, han bytte höft för tre veckor sedan. Så där satt vi tre generationer och tre olika gånghjälpmedel. Det såg för roligt ut!! Bosse på kryckor, Mormor med Amantistöd och jag i rullstol med maken som chaufför. Kaffet på termosen tog slut och vi åt mandelskorpor till. När vi satt och skrattade som värst då ringde min andra morbror, han bor i värmland och är inte på besök så ofta, gissa om hon blev glad. Ja det var minst sagt ett lyckat besök. Nu måste jag inte besöka henne igen innan jag kan gå själv, nu är hon lugn.

Snöskottningen utanför hemmet däremot, var en sorglig historia!! Parkering och väg var skottat men inte trappa och ramp in till huset!! Det var så isigt att maken fick slita hårt för att komma någonstans alls.

Hämtade som planerat stora sonen och han har sedan varit här nästan hela dagen. Vi åt litet påskbord och pratade om möblering till lägenheten som de skall flytta in i. Soffa och köksmöbel fattas, fast det ska väl inte vara så svårt att få tag på. Lampor har vi på vinden och komplett kök har han sedan förut, det ser ljust ut faktiskt. Enda abret är väl att jag inte kan hjälpa till som jag vill.... Men det är ju min sorg, inte hans;-))