Första stoppet var naturligtvis Bovallstrand. Hur vi än planerar att köra lite planlöst... så hamnar vi i vårt älskade Bovall. Vi rullade ner mig till kajkanten och där satt vi i solen och njöt. Pratade massor förstås Efter ett tag kom vi på att vi var hungriga. Korvkiosk kanske... Så sa jag, nej vet du vad. Vi äter på Bryggcafét!!!! Lunch 159 kronor, som hittat ;-)) MEN hur mycket pengar har jag gjort slut på de senaste veckorna då... Vi fick fönsterbord och utsikten var som ni ser inget att klaga på. Inte fisksoppan heller, kanongott!!! Efter maten frågade servitrisen om vi ville ha kaffe, en snabb överläggning och vi sa nej tack.
Vi hade nämligen en termos i bilen. Kaffe skall helst intagas ute, nära vatten!! Vi styrde kosan mot Badholmarna och parkerade långt nere på kajen. Där smakade kaffet gott vill jag lova!!
Syrran tog en promenad på bryggan, medans jag vart parkerad på ett betongfundament som fungerade som sittplats. Många båtar låg redan i, eller kanske är det så att de inte varit uppe.
Från den här vinkeln ser man hela strandlinjen ända in till området längst bort i bild där vi har våra rötter. Det är lätt att bli nostalgisk här! Vi drömmer om att sova över, hyra stuga, tälta på nån ö. Uppfinningsrikedomen var stor idag!
Badholmarna, här har jag badat alla somrar i hela mitt liv. Här är alldeles fantastiskt. Idag var det ingen simskola att skratta åt men vi fick skratta gott ändå. En Storskrake dök under bryggorna och kom gång på gång upp med för stora plattfiskar. Han kämpade och slet för att få ner fisken som egentligen var för stor på bredden. Eftersom kampen var väldigt synlig lade Trutarna märke till den och såg sin chans. Det var vilt krig. Vi skrattade så vi tjöt!! Synd att vi inte hade någon videokamera, för detta hade platsat i Mitt i Naturen. Trutarna kan ju inte dyka som Storskraken gör så det var kamp både på och under vattnet. Många gånger vann Truten men vi tror att Storskraken blev mätt ändå.
Badholmarna, här har jag badat alla somrar i hela mitt liv. Här är alldeles fantastiskt. Idag var det ingen simskola att skratta åt men vi fick skratta gott ändå. En Storskrake dök under bryggorna och kom gång på gång upp med för stora plattfiskar. Han kämpade och slet för att få ner fisken som egentligen var för stor på bredden. Eftersom kampen var väldigt synlig lade Trutarna märke till den och såg sin chans. Det var vilt krig. Vi skrattade så vi tjöt!! Synd att vi inte hade någon videokamera, för detta hade platsat i Mitt i Naturen. Trutarna kan ju inte dyka som Storskraken gör så det var kamp både på och under vattnet. Många gånger vann Truten men vi tror att Storskraken blev mätt ändå.
När kaffet var ur drucket visade jag min syster resten av kusten. Vi åkte till Ramsvik och jag visade var man skall bada, var man skall sitta och titta på båtarna i kanalen. Dessutom åkte vi förbi Martins Ramsvik Övergård där vi genast planerade att sova någon gång i sommar.
Efter Ramsvik for vi till Kungshamn och köpte glass. Jag visade syrran skrymslen och vrår. Badplats och båttaxi station. Därefter körde vi Hovenäset och Askum innan vi nådde till vanliga vägen igen. Trafiken var inte så farlig, men väldigt många bilar vi mötte var mycket snöiga så vi undrade om vi åkte mot ett snöoväder. SÅ var nu icke fallet, vi kom hem vid femtiden, DÅ började det snöa. Någon däruppe måste gilla oss!! Vilken dag fick, det är bara att tacka och ta emot!
6 kommentarer:
Låter som en fin dag!
Vilken härlig dag!
Jättefina bilder. Älskar fisksoppa, och visst är kaffe väldigt gott att dricka utomhus.
Tack älskade storasyster för en härlig dag :-)
Det blir väl repris framöver?
Kram Söstera-Di
Jaaaa, kära syster. Ju förr dessto bättre!! Snart har jag rollator, då blir jag lättare att rasta:-)
På bilden in mot Gerlesborg så bor jag längts in i dalen, rätt ovanför aktern på den vita båten med kapellet. Där bor jag varje dag.
Åh, då måste ju Bovall vara ditt närmaste "till allt". Morfar som stammade härifrån är född på SKredsvik och mamma i Gerlesborg, jag hade mammas fastrar på flera ställe i Gerlesborg, de är alla döda nu. Men på Skredsvik och Palten vid Håby gamla kyrka, har jag fortfarande släkt.
När maken och jag träffades sa vi alltid att när vi går i pension flyttar vi till Bovall, nu vill jag vara bärmare sjukvården och klarar inga klippträdgårdar, men drömmen lever kvar.
Skicka en kommentar