lördag 10 maj 2008

En pingstafton att minnas.

Dagen är förvisso inte slut än, men det har ändå hunnit hända en del!! När klockan var tolv sa jag till maken att jag åker till Torp för att hämta ut medicin och lämna trav. Vila i 24 timmar får en att till och med tycka Torp verkar OK;-) Först fick jag en chock! Vad i he#"¤% E gör alla där?? Vet de inte att det är Pingst? Ser de inte att solen skiner och att man kan sitta under en korkek och lukta på blommorna?? Varför är folk på Torp?? Alla hade väl inte medicin att hämta...

Nå väl, jag tar apoteket först, lite osäker på tidspressen halv två skall Graderingen börja, måste komma i tid. Efter apoteket mot kiosken för att lämna trav. Tänk så många omständigheter som gjorde att jag ställde mig i kö där, just då.

Det kunde lika gärna varit en liten stund senare eller före, men det blev just då. Står där i egna tankar och tittar mig omkring, stör mig lite på att det är så mycket folk när jag plötsligt får se ett ansikte jag känner igen. Kan inte riktigt placera det först, vet bara att det är någon jag känner.

Hon tittar på mig och spricker upp i ett leende. Men herregud vrålar jag!!! Vad gör du här?! Det är en väninna som jag inte sett på 8 år!!!! Hon flyttade nämligen till Mallis och vi förlorade kontakten. Nu var hon i Sverige för att ett barnbarn fyllde år. Jag visste bara ryktesvägen att hon hade barnbarn, men jag trodde det var i Spanien, det var det, också.

Nu var det ju typsikt att jag var under tidspress för vi fick göra en väldigt snabb sammanfattning av de senaste 8 åren:-)) Barnen pratade vi främst om, jag hade alla hennes tre som dagbarn i många år. Den minste kom till mig 9 månader gammal!! Nu är han nästan 20. Tjejerna är äldre och har barn båda två. Here min je!!!

Detta återseende var så roligt att jag började tjuta, tårarna trillade när jag satt ensam i bilen för att skynda hem. Vi umgicks väldigt flitigt närmare 10 år, men de trivdes inte så bra i Sverige, de kom från Chile och kände sig mer hemma i Spanien. När de flyttade dog kontakten ut. Men nu stod vi på Torp och bytte mejladresser, jag tänker att det blir lättare att hålla kontakten nu. Gud så roligt. Nästa gång de är i Sverige kanske jag till och med kan träffa dem. (Ena barnet bor här)

Så himla glad för detta!!

Sonen så, klarade Graderingen galant. Har inte kollat om det blev några bra foto än men i så fall kommer det något till kvällen. Nu skall jag ta en kopp kaffe på altanen och titta på maken som klipper gräs och gräver ny rabatt!

4 kommentarer:

Saltistjejen sa...

Vad roligt att träffa en gammal vän sådär! :-)
Synd bara att ni inte hade mer tid att prata. Men man får se det från den ljusa sidan och tänka att ni iallfall sågs!

Fritt ur hjärtat sa...

Fruktansvärt roligt! Min tro på ödet stärktes ;-)

Lullun sa...

Nej men vad kul! Att träffa vännen bara sådär alltså. :-)
Shoppingfenomenet är dock något som jag märker mer och mer av under mina Sverigebesök. Folk tycks ju snart inte kunna hitta på något längre på sin lediga tid än just gå och shoppa. Smått tragiskt.

Fritt ur hjärtat sa...

Shopingfenomenet är skrämmande tycker jag. Sonens klasskompisar på 11 år har shoping som hobby. Hur ska det gå med framtiden??