Innan jag blev skadad var jag inte bilberoende. Hade månadskort och var mycket nöjd med det. Maken går till jobbet varje dag och vi hade bilen ganska lite. Riktigt så är det inte nu. När benen inte ens bär till busshållsplatsen är det svårt att åka kommunalt.
Ringde verkstan idag, de har ont om tider, inget nytt... men om jag ställer dit den så kan de ta den om de får en lucka. Så klart jag gör. Den står still hemma, kan lika gärna stå där. Bara det att jag nu måste planera väl. Det får inte vara rusningstrafik, ifall den lägger av helt. Jag kan inte gå hem igen, måste alltså ha någon som kompiskör med mig för att sedan skjutsa hem mig.
Det är en förändring i livet vill jag lova, att planera allt väl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar