måndag 14 juli 2008

En födelsedag.

Självklart måste födelsedagar uppmärksammas! Idag fyller.......maken år. Världens bästa make. Än snusar han sött och han ligger kvar tills vi har kommit med sång, frukost och paket. Jag lovade sonen att det inte skulle bli förränn vid halv nio, semester skall väl vara sovmorgon;-) Presenterna är inhandlade! Tack vännen P som förbarmade sig över mig och rullstolen en dag så det blev gjort. Torp klarar jag själv, där kan parkeringen vara bökig men kommer jag in är det inga trappsteg eller ojämnheter, men centrum, ack och ve.

Nu är i alla fall både grill och skjortor inhandlade. Hoppas det blir bra!!

Igår fortsatte de små ändringarna av trädgården, vi gjorde rent under Magnolian. *snyft* egentligen vill jag ha tätt med växter det brukar innebära mindre ogräs, men under trädet kommer jag inte åt längre, då måste det vara rent så jag med långa redskap kan stå en bit ifrån och skrapa. Vi tog bort lerjord och ersatte med ren torv, okalkad och ogödslad, det vore väl skam om jag inte skulle få blomning på den någon gång.
Resultatet är helt ok. Vi pratade och mätte, ändrade och provade. så nu vet vi också hur vi skall göra med stensättningen för att göra det lättare för mig att rensa. Ett buskage till planeras och det enda som behövs för att fixa det är lite nya plattor, grovt grus, en Häxal och arbetslust, för att inte prata om pengar förstås. Men vi får ta lite i taget....
Maken firar aldrig sin födelsedag, så efter paket och frukost tar vardagen vid, inte någon lär dyka upp och vi kör på som vanligt, men självklart bestämmer han takten och vad vi skall göra. Jag vet att han vill köpa virke, han började med rabattkanter igår. Han följer säkert med till Nisses och hör vad vi skall göra med rosen, dessutom spanar vi väl in vad en Häxal kostar. Grillningen ikväll är jag också säker på, annars blir det väl en alldeles vanlig födelsedag.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hej
Tänk att jag skulle svarat på ditt senare inlägg men så rullade jag ner och skrev här istället. Jag beundrar dig som trots rullstol och svårigheter orkar ta itu med dina rabatter och land. Vi har stor trädgård och i min undom hade jag stora planer, mätte, kollade träsgårdstips, planterade och stod i. Nu känns det mera motigt och maken är smått irriterad över de marktäckande ettåriga som alldeles på egen hand tar ytan mellan de planterade växterna i besittning. Det hör till saken att jag i flera år jobbat på en arpetsplats med oerhörd dålig arbetsmiljö som tagit knäcken på mig. Har bytt jobb, fått ny energi och hoppas på mer ork framöver. Ägnar lite tid åt att måla igen vilket är nog så viktigt. Man måste ibland göra sånt som är onödigt för att orka det som är "nödigt".

Fritt ur hjärtat sa...

Hej mumien, jag undrar jag om du är mumien jag lärt känna via en annan blogg;-) Jag kan väl inte neka till att rullsotlen och min situation nu är besvärlig, golvad men inte knäckt brukar jag säga. Jag tror att trädgården har jag så som du har målningen, det är i normala fall arbetet i trädgården som ger mig kraft och mod. Där skapar jag och där är rofyllt, när jag har händerna i jorden mår jag gott. Att den känslan helt plötsligt går över i någon sorts prestationsångets för att det inte fungerar gör ont i själen, trädgård skall vara avkoppling, jag tror det är därför det är så viktigt att ändra så jag kan fixa det. Energi tar vi all från olika ställe men vi behöver påfyllning var och en, varifrån den än kommer. När trädgården blir motig för mig framöver hoppas jag att jag är klok och lägger igen en del, eller fortsätter ändra, jag tror det är viktigt att man finner lusten och glädjen i den. Hoppas dina ettåringar inte drar iväg för mycket, utan att det går att få bukt på;-)

Anonym sa...

Jo, jag är den Mumien. Läser bloggar ibland men tar mig inte tid att alltid göra inlägg, inte ens när jag är mycket för eller emot. Det är nog den åkomman de flesta människor har inför att engagera sig politiskt tex. Kanske har det med åldern att göra? Man prioriterar annat än man gjorde i ungdomen. Jag har varit mycket engagerad tidigare som förtroendevald mm men har blivit "bränd". Tyvärr finns det sådana som signalerar: Kom inte hit med nya ideer, så har vi aldrig gjort eller så har vi alltid gjort. Kan man inte diskutera, ta och ge så får man de politiker vi har. Och hemmatyckare med många bra ideer som aldrig kommer till tals på rätt sätt. Men man ska aldrig tappa sugen, världen är full av tappade sugar.

Fritt ur hjärtat sa...

mumien, även jag känner de signalerna, kom inte hit och tyck, kom inte hit och tro att du kan, som helt ny i politiska uppdrag är jag ständigt förvånad eller rent av ledsen, frågar mig om detta verkligen är något jag orkar hålla på med. Men så är jag su som person så himla aktiv, kastar mig in i saker, tycker och tänker, vll verkligen vara med där det händer jag hoppas ju så att det är meningsfullt med engagemang. Just de där med vilka politiker vi har är ju oerhört intressant, alla kan ju inte vara korkade och maktfullkomliga... men varför får vanliga inte plats. Hoppas jag inte "bränner mig" nu när jag försöker lära mig och se om jag vill vara aktiv eller inte.