Åh, den var vacker. På en informationsskylt stod det att det var den enda nu seglande traditionella seglaren, vi förstod inte det riktigt men det handlade säkert om ålder och skick. Rysk var den, och på kvällarna gick ryska sjömän och ragglade på gatorna...
Masterna, värda att bli imponerade av!
Det blev en lång promenad för de bilderna, men det var den värd, en vacker båt som jag är glad att jag fick se.
Sedan gick hemresa som en dans. Vi brukar se själva resandet som ett äventyr, men vädret var halvdant och sonen ville hem till djuren. Det var allt skönt att komma hem och Marsvinen "kvittrade" anklagande mot oss;-) Var har ni varit... Sedan ägnade jag kvällen åt att plåga dem!! klippte allas klor, men det är en annan plågsam historia.
6 kommentarer:
Visst är de vackra de gamla skeppen! Synd att de inte ser ut så längre.
Christer.
Man nästan svimmade av förundran när man såg alla dessa båtar, de äldre skeppen var så klart vackrast, men båtar stora som hus som säkert kostar 10 gånger vårt hus... var också något som förvånade mig. Att det finns så mycket pengar. Säkert ingen sjukersättning...
Jag var där på fredagen och såg Zetov (tror jag att man skall uttala det). Världens största seglande skepp i alla fall. Hundra man går åt bara att sätta segel.
Vi fick inte gå ombord men var istället ombord på Galtabäcksskeppet och betittade Kvartsita och en skuta från Mollösund.
Men Gunnar! Smygbloggar du:-) Visst var den fantastisk, och alla dessa små pojkar i sina sjömansdräkter, sagolikt söta, fast på kvällarna ragglade de runt och drällde, inte lika söta...
Vi stannade till vid samma båtar som ni, tog kort på alla tampar och rep på Galtabäcksskeppet, det är så snyggt tycker jag när de ligger i vackra mönster. Hoppas ni får fortsatt bra resa och väder.
Smygbloggar och smygbloggar? Kom hem sent i går kväll och plöjde igenom travar med Bohusläningen. La mig vid 0030 och vaknade av de förbannade godstågen 03.55. Åtta stycken kommer i strid ström fram till sex-tiden- helt sanslöst. Och så kan man ju inte sova med stängda fönster i den värmen som är nu. I dag är jag mör förstås men börjar väl blogga ikväll kan jag tro.
Jag trodde du satt på ett internetcafé någonstans. Inte att ni redan kommit hem. Men det var då väl, så vi får läsa dina inlägg igen:-)
Skicka en kommentar