söndag 27 juli 2008

Största behållningen en bortglömd B skådis.

För ett tag sedan var Lae & Mumien på en dagstur med Byfjorden till Kärringön, då kom jag på att jag har några Ö minnen att dela med mig av. Kärringön, länge hade jag sett framför mig idyllernas Ö, där alla älskar att vara. Vi åkte dit ihop med goda vänner, hon uppväxt i Kungshamn och följaktligen med samma barndom som mig, hemma. Vi skulle äntligen se Kärringön.

Tog bilarna till jag vet inte var och sedan båt som funkade som de vita hemma, med busskort, så långt allt väl. Första vi möter på bryggan är den bortglömda B skådisen Lennart R Svensson, bådar gott tänker jag som ju inte bara skådar fågel:-)) Men sedan utbröt ett mindre organiserat kaos. Den andra familjen hade barnvagn och det var svårt att komma fram, vi skulle nu turista och titta på ön, men det gick bara några stigar mitt på, inga vackra vyer inga vackra utsiktsplatser över vattnet. Trångt, trångt var det däremot. Vi började leta efter en badplats, följde en pil och gick och gick, inte hittade vi någon badplats.. In i en butik och frågade, jo då de pekade i samma riktning som pilen, vi gick och gick.

Stannade en person som pekade över en trädgård, där går ni, det gör man... Ja ha, inte kul men vi gjorde det, då hade det förflutit lång till och vi var rätt sura och missnöjda. Hittade så småningom ett klippbad, badade och känslorna lugnade ner sig. Vi började bli hungriga och det var dags att leta efter ett matställe, fanns ju inte så många att det blev svårt, svårt blev det däremot för stället vi fick plats på tog inga kort, här fanns inte heller någon bankomat.

Vi fyra personer fick skramla ihop sammanlagda tillgångar och köpa det antal portioner som pengarna räckte till, sedan fick vi äta av de allihop, dela helt enkelt, undrar hur det såg ut. Vi lämnade Kärringön ganska många misslyckade timmar senare med löfte om att aldrig återvända, trångt, dyrt och absolut inget att se!! Den bortglömda B skådisen var det endast jag som kände igen, så jag var den som hade mest behållning av resan. Skulle det vara något att ödsla semester på.

Fler Ö historier följer.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Hihi, inte åker man väl till små öar utan riktiga pengar :) Det är en konst att promenera på okända platser.

Fritt ur hjärtat sa...

Hannele, nej inte gör man det efter den fadäsen i alla fall. Vet inet hur vi tänkte... kanske eftersom halva Stockholm bor där, att det var mer civiliserat;-)

Anonym sa...

civiliserat... Det finns anledning till att man bosätter sej så. Det tar tre generatiner att bli en öbo.

Fritt ur hjärtat sa...

Tja, men på Kärringön där håller Stockholmare till 2 månader om året och kräver fullgod service, inte många bofasta på den ön inte.

Anonym sa...

"kräver fullgod service"

Då bosätter man sej inte på en lite ö.

Anonym sa...

Men inte uppfattar jag Lennart R Svensson som särskilt bortglömd. Han har åkt omkring på kurser och konferenser i snart ett par decennier nu och fått människor att uppträda spontant och improviserat. Tror han lever rätt gott på den födkroken och har gjort en hel del nytta.

Fritt ur hjärtat sa...

Annaa, det var bara jag som kände igen honom, däravslutsatsen. Men säkert är han på banan i ert område.

Anonym sa...

Stackars er. Ska jag berätta om ett av våra besök när vi hade seglat dit. Vi hade tänkt äta trevligt på den berömda Petersons krog men det var dessvärre fullt. Eftersom jag brukar få snilleblixtar ibland så frågade jag om man inte kunde få "hämtmat". Servitrisen såg lite förvånad ut, ropade inåt köket om det gick bra med en krögargryta för medtagning. Visst, hördes det och efter en stund var vi på väg mot båten med stekpannan, fylld med en läcker anrättning, i högsta hugg. Gissa om det smakade bra! Vinet bestod vi själva och bra plats fick vi (fönsterbord). Att
det senare blåste upp under natten med strapatsrika övningar med tampar mm mm glömmer vi. Jag hatar när det blåser på sjön, även vid kaj, så inte Lae. Men det är en annan historia.

Fritt ur hjärtat sa...

mumien, men det var ju smart! Annars brukar vi inte vara så tafatta minsann, men jag tror att det blev någon kollektiv blackout när inget fungerade. Jag har börjat "smygtänka" att man skulle kanske åka dit en gång till för att verkligen ha sett ön. Men så finns det ju så många andra som jag heller inte har sett. Jag hatar också när det blåser på sjön, fruktansvärt sjösuk blir jag, av inget!