Mitt humör åker bergoch dalbana sedan operationen, doktorn nämnde visst snabbt övergående tidiga klimakterie besvär....Jag är rätt säker på att saker och ting runt mig inte gör saken bättre! Men jag försöker uppföra mig som folk;-) Så vi kom iväg. Lämnade sonen och drog iväg. Det tar knappt en timma ner, den timman fyllde vi med allvarliga samtal, behöver inte gå in på det men ibland har vi mycket att prata om utan barnöron i närheten.
Väl i GBG hittade vi parkering och gick mot Trädgårdsföreningen. Göteborg är VÄRDELÖST i rullstol! De blandar material i gatorna så man hoppar som en jojo i stolen. Maken fick slita bra. Trädgårdsföreningen blev inte det glädjerus jag hoppats på. Fel humör, för stora förväntningar,,, jag vet inte men det var sådär.
För det första frös jag, vilket jag avskyr. Hade klätt mig för fint väder men solen bröt aldrig igenom.
Grått och kyligt hela dan. Tur maken hade en kofta att ge mig, så jag slapp hacka tänder, bara småhuttra...
Inte var det någon dålig dag bara för detta! Vi såg massor även om jag hade svårt att förstå en del av utställningarna! Trädgård väcker hos mig förväntan av lustfyld, ro, kärlek och att kunna användas, så när en del av utställningarna ställer allt på sin spets blir jag inte imponerad som jag borde.... jag tycker det är fånigt!
Vem fyller rabatter eller trädgård med kuddar?? Utomhus. Inte jag i alla fall.
Det här då?! Skall man krypa under eller hoppa över? Jag hade gärna följt stigen men det går ju inte. Helt klart var mitt humör fel!
Inte blev det roligare av fikat heller;-) Fast vi skrattade gott åt den här skylten som satt på bordet.
den här höstrabatten tyckte jag var makalöst vacker, tänk vad man kan göra med grönsaker. Det fanns annat fint också, men, det var svårt att ta sig fram. Hela trädgårdsföreningen är grusad, helt hopplöst i rullstol. Vi kunde komma fram hyfsat på slitna platser, där gruset inte var så tjockt, annars var det rätt kört. Inte blev humöret bättre av det, jag lovar. Maken klagar inte men igår kväll var han trött i axlarna, undra på det!! Besöket på trädgårdsföreningen blev väldigt mycket kortare än planerat! Vi besökte växthusen också, men det tänkte jag skriva om imorgon, omdömet hittills är ..... sådär.
den här höstrabatten tyckte jag var makalöst vacker, tänk vad man kan göra med grönsaker. Det fanns annat fint också, men, det var svårt att ta sig fram. Hela trädgårdsföreningen är grusad, helt hopplöst i rullstol. Vi kunde komma fram hyfsat på slitna platser, där gruset inte var så tjockt, annars var det rätt kört. Inte blev humöret bättre av det, jag lovar. Maken klagar inte men igår kväll var han trött i axlarna, undra på det!! Besöket på trädgårdsföreningen blev väldigt mycket kortare än planerat! Vi besökte växthusen också, men det tänkte jag skriva om imorgon, omdömet hittills är ..... sådär.
4 kommentarer:
Vad synd att allt blev lite "snett". Göteborg och trädgårdsföreningen i rullstol känner jag dock till alltför väl. :-(
lullun,Jag gjorde samma upptäckt med liseberg här i somras, omöjligt att "delta", jag vill inte skjutsas som ett bihang, jag vill vara med! Trädgårdsföreningen var trångt förutom gruset, undrar varför man inte gjorde en "rullstol/Rullatorslinga nu när man renoverade?!
Märkligt det där att det än i dag är så svårt att ta sig fram med rullstol i Sverige. Jag trodde medvetenheten var högre än så. För din del är det ju bara tillfälligt, men det finns ju andra som lever ett helt liv i sin stol. Nä, dumt. Grusade gångar kanske är snyggt, men jag trodde man var tvungen att tänka på sådant i dag.
Och du, man får dippa i humöret ibland. Huvudsaken är att man blir på gott humör igen så att man mår bra inuti.
Marianne, ja nu när det var "nyrenoverat" kunde man ju trott att tanken hade funnits med. Tillgänglighetslagen har man missat... Att mitt humör svänger verkar jag få vänja mig vid! Det är svårt jag brukar vara så glad.
Skicka en kommentar