En bok med många minnen.

Tog en sväng om museet igår för att inhandla boken om Uddevallavarvet.

Satt sedan i bilen utanför musikskolan en hel timma och bläddrade i den. SÅ många minnen, så många människor. Tänk jag var 18 år när började på varvet!

Den här boken skall jag sakta läsa från pärm till pärm i vinter. Det är lite skrämmande att de yngre i Uddevalla inte vet att det funnits ett storvarv i hemstaden. Har man inte historia om den egna staden i skolan??

Mina söner vet i alla fall, de har sett åtskilliga foto från varvet. Jag har ett album som jag vårdar ömt.

Läste smek och öknamnen och såg att jag saknade många! Bara i Kasenhallen hade vi Skinnbyxa, frisör´n, ingenjör´n, Furiren, Malmön och humla. Utöver dem minns jag Hjo, Löken, Brevduva och Långsam. En annan reflektion över namn är att väldigt få kallades vid förnamn, det var efternamn som gällde.

Kan berätta att Puddingen inte var jag;-) mitt smeknamn var inte vackert, fick ärva det efter mina farbröder och hörde ibland att det användes. När de inte trodde jag hörde... En gång blev jag riktigt förbannad, betänk att jag var 18... jag skrek och vrålade att det var ett jäkla sätt att namnge mig efter mina farbröders gamla synder, som dessutom hände långt innan jag föddes. Efter det hörde jag aldrig något, men det innebär inte att de inte sas;-)

Jag är väldigt glad att ha varit på varvet! Känner mig som ett stycke kulturhistoria.

"Uppdaterar med ett namn till;-) Det blir väl så när minnen pockar på. Vi hade en kille vi kallade Arbetarmoderaten eller kommunalrådet. Stackarn....... Hans pappa var kommunalråd. Det roliga är att idag är han det!!! Helt otroligt roligt när man tänker på det! Mats Abrahamsson var det, någon gång då och då möts vi på Smögen bryggan och då är det som om ingen tid gått, vi är i tjugoårsåldern och har nyss slutat på varvet:-)"

Som sagt, en bok med många minnen:-))