Med stigande förvåning läste jag Bohusläningen i morse! Mitt medborgarförslag som är flyttat till tekniskanämndens möte i januari var refererat, som om det vore beslutat. Hmmmm, jag försökte ha is i magen men alldeles efter åtta ringde jag sekreteraren på tekniska och frågade.
-Tog ni mitt ärende igår i alla fall???
- Nej då svarade hon, det är skjutet till januarimötet. Hon forsatte, Bohusläningen var inte där, de måste ha skrivit om ärenden utifrån dagordningen.
Kära nån tänker jag då, det verkar farligt. Tänk om nämnden någon gång beslutar att inte följa tjänstemännens förslag;-)
(Mötet var igår lagt i en lokal jag inte klarar av att ta mig in i, därför flyttningen av ärendet)
Jag hyser inga förhoppningar om att tekniskanämnden skall ändra sitt förslag till beslut bara för att jag är där och pratar. Men jag tänker i alla fall tala om att det är farligt för en kommun som tror sig vilja utvecklas att säga vi gör redan det så bra att vi inte behöver tänka på saken. Vad det än gäller så att säga. Man skall alltid sträva efter att förbättra sig.
När jag slog upp tidningen i morse trodde jag att det var ett demokratiskt haveri! Att man tagit beslut utan att vänta in mitt yttrande, men det var visst bara en tidningsanka.
2 kommentarer:
Ha ha, jag vet att det gick till så även på den gamla goda tiden! Framförallt när tekniken var långsammare. Kommunlareportern skrev sina refereat i förväg och gick sedan in och ändrade om något inte hade gått som väntat. Det fungerade för det allra mesta.
En gång blev det väldigt fel. Socialnämnden hade mot alla odds klubbat igenom enhetstaxa för barnomsorgen, något småparti hade plötsligt utgjort vågmästare. Jag var inte kommunalreporter och hade inte ens jobbat kväll så det var verkligen inte mitt fel att det missades. Men däremot hamnade jag på en presskonferens nästa dag om något harmlöst ämne där de andra närvarande journalisterna, dvs Ulf G och Radio Fyrstad, var väldigt på gång om dagistaxan i stället för att bry sig om ämnet vi var kallade om. Jag fattade noll, men tänkte att det där är faktiskt inte mitt bord, ordinarie kommunalbevakare måtte väl ha kollen på en sån viktig grej! Icke! Inte förrän han långt fram på eftermiddagen lyssnade på radion. Och gissa vem som naturligtvis fick skulden!?! Jag förstås! Alla de stora pojkarna öste skällsord och förakt över mig och min inkompetens. Jag ska erkänna att jag inte riktigt har kommit över den händelsen ännu. Den visade på ett så tydligt sätt hur manschauvinismen kunde härja fullständigt fritt på en tidningsredaktion! Jag skulle gärna hänga ut namnen på herrarna, men gör det inte eftersom det är din blogg!
Annaa, kan du inte berätta om den på din sida då...jag älskar att veta saker;-)
Det var ingen rättelse inne idag, för jag ringde ju och begärde en rättelse!!
Skicka en kommentar