Storleken på Alen framför säger mig att det är massor av år sedan. Mycket på min promenad berättar att man haft djur här förr. Grinden har hindrat dem att komma till järnvägen.
Fortsatt nyfiken började jag kolla in grindstolpen på andra sidan, ingen grind kvar. Sly runt som ser betat ut, eller har någon klippt där, kanske för synfältet.... måste få med mig Janne ut på min väg!! Tror jag ska ringa redan idag och fråga när han kan, det är så härligt att veta vad man ser att kunna tolka, det hjälper han mig med så bra.
Något ovanpå stolpen fångar min uppmärksamhet och jag måste ta mig närmare, in bland slyn.
Ja men titta! Vilken otroligt arbete, tänk att göra det med näbb, jag kan inte ens med händer...Inte tillräckligt duktig på fåglar för att våga gissa på vad som byggt så oskyddat. Nu måste jag absolut få ut Janne:-)
Väl hemma på min gata igen blir det ett öronbedövande oljud! Mitt framför näsan på mig slår sig ett 20-tal Sidensvansar ner och kalasar på äpplen i ett träd.
Jag står blickstill, smyger upp kameran men har problem med vantar och fodral...Får ändå två hyfsade foto innan någon visslar på en hund i närheten och det med ett " Hysteriskt SVIRR" ger sig av. Jag har lagt äpple och jordgubbar i trädgården, hoppas de hittar hit!Trots att det varit en dag med mest gråt är jag tacksam för promenaden, en promenad för frid i sinnet!!
9 kommentarer:
Det var minsann en härlig vinterpromenad du fick till. Så skönt! KRAMEN!
Vilka fina bilder. Inte lätt att fånga fåglar så nära, vet inte vad du gråter över eftersom jag precis hittat hit men jag hoppas det blir bra igen. Ha en bra kväll.
Vilka vackra vinterbilder! Kram!
Mors Deka, ja den är inte ens två kilometer, tar en timma för mig att gå, men jag njuter!! Försöker att ta mig runt där varje dag.
Karin, varmt välkommen hit! Jag har nite ofta gråtdagar, är ganska positiv egentligen. En kort resumé hittar du till höger under rubriken jag skriver mycket om sjukvård. Vill du se fler bilder har jag gott om album, också i högerspalten.
maisoui, Tack!! Nu ska jag se Stjärnorna på slottet sedan skall jag plita ner utmaningen:-)
Hoppas du får med dig Janne ut så att du kan berätta mer om dina fynd!
Och du, man får gråta ibland i din situation! Faktiskt. Jag hade nog gråtit mycket mer än du gör. Sedan kommer orken tillbaka och man orkar ta nya tag. Du är fantastisk som orkar se det fina en dag när du är så nere!
KRAM!
Vissa dagar är bara sådana. Trots att allt är bra, blir man fort ledsen och nere.
Vacker och intressant promenadväg. Visst är det roligt när man hittar spår av gamla tider :-)
Christer.
Marianne, Janne följer säkert med, men idag var det 17 grader kallt så det får vänta lite...Jo man behöver säkert deppardagar, men jag gillar dem inte!! DÅ försöker jag verkligen lägga märke till bra saker.
Christer, Jag är ovan vid de dagarna bara, brukar vara så positiv. Miljöer där man kan läsa eller som jag gissa.. folks tidigare liv är väldigt intressant!!
Vilken härlig vinterpromenad och jättefina bilder. Topsvipor på sista bilden, eller hur?
Visst har man gråtdagar, det har jag med och det känns oftast bättre efteråt.
Petra, ja det var en härlig promenad! Sidensvansar är det som kalasar i trädet, de låter som mobiltelefoner:-) Gråtdagar antar jag att jag behöver ha, ibland vill jag liksom förtränga att jag har myckt! Idag är det bättre iallafall.
Skicka en kommentar