Kultur och fritidsnämnden har möte idag. Imorgon ska på möte med jobbet och försäkringskassan plus att jag ska till tekniska nämnden och försvara mitt medborgarförslag. Hektiska dagar alltså. Igårkväll fick sonen feber. Typiskt. Inga andra symptom men det kommer antar jag. Han är snart 12 år, han klarar sig. Jag tycker ändå det är trist att lämna honom ensam. Glad att dagordningen på dagens möte ser både kort och enkel ut! Jag är usel på att bedöma hur lång tid det tar men här gissar jag att jag är hemma till lunch. Sover han länge blir han inte ensam så länge.
Hur har ni andra gjort? När är det okej att lämna barnen? såväl sjuka som friska?? De växer av ansvar, men när är ansvaret för stort??
Vi vill åka på en resa, en dagstur i maj. En heldag på en båt med noll möjligheter att gå hem om han ringer. Båda tvekar och vi funderar på om en av oss ska åka, vilket ju inte är lika roligt. Han säger självklart att det går bra, om det inte är kväll då vill han helst inte vara själv mer än ett par timmar, vilket vi alltid fixar. Tips och kloka råd mottages tacksamt. När är barnen mogna, eller är det mammorna?? :-)
13 kommentarer:
Det är en svår fråga, jag har ju själv inga barn men vet att jag blev lämnad ensam som sjuk i 11-12-års åldern. Tyvärr gick det inte så bra eftersom jag började yra (vilket jag alltid gjorde som liten och febrig) och var livrädd för att vara inne i huset (kommer inte ihåg vad det var jag var rädd för) så jag satte mig ute på trappan tills min mamma kom hem! Hon hade så klart väldigt dåligt samvete ;-)
Men så länge din son inte har alltför hög feber och mest sover tror jag inte att det ska vara någon fara, men som sagt jag borde väl inte uttala mig som icke-mamma.
Lycka till med alla mötena!
Kram och hoppas sonen kryar på sig!
Hoppsan, såg nu att din fråga gällde en båtresa och inte nu när sonen var sjuk, sorry!
Oj, svårt. Men nu på dagarna för mötena ska nog gå bra. DET tror jag inte att du ska oroa dig för så länge det är rimlig feber och normal förkylning/flunsa. Båtresan. Har ni inte någon granne eller god vän som bor i närheten som säkert kan finnas till hands om det skulle vara något? Dvs barnvakt fast på avstånd? Så tror jag att jag hade gjort.
Det är alltså i morgon du ska ha det där mötet. Du JAG ÖNSKAR DIG ALL LYCKA TILL, OCH GLÖM INTE ATT DU SKA VARA ARG OCH BESTÄMD, INTE LEDSEN OCH NEDTRYCKT! DU HAR DINA RÄTTIGHETER, DEM SKA DU HA!!!
Ni är lite "bortskämda" med att kunna välja - den möjligheten har jag inte haft. Vid sjukdom har jag tagit ut semester om det har varit riktigt illa (som Petra skriver), annars har det fått gå ändå.
Pojkarna (spec. den yngste) har ju ringt 10 ggr/dag för att det varit långtråkigt men det får ju gå. Så fick jag ju ordna på morgonen så att det fanns mat, dryck, alvedon o halstabletter mm. lätt tillgängligt.
Sen pratade jag ALLTID med grannarna om jag var iväg o hade någon grabb ensam hemma - OM nåt skulle hända så var de back-up. Jag minns inte nu att det behövdes nån gång, men om jag inte hade ordnat det, så hade det säkert hänt nåt (att han hade cyklat vält t.ex.).
Det är visserligen stor skillnad på barn, men jag är ganska säker på att junior fixar det. Rätt upplagt ( och med lite fjäsk) så kan det tillochmed bli jättebra. Ett steg på vägen att "bli stor".
Ta ni er båtresa, se till att ha nån som han kan gå/ringa till o som inte är för långt bort (kanske flera - som kan dela på dagen), se till att det finns färdiglagad mat, ladda med en rolig dvd osv. så är det lugnt.Det blir faktiskt lite vad man gör det till.
Lycka till med allt!
Petra, det är ingen fara. Han kan ju vara sjuk när vi vill åka båt också;-) Idag har det gått bra, jag har ringt med jämna mellanrum. Han är rätt pigg...
Marianne,Jo dagtidsmöte på några timmar fixar han, igårkväll hade han feber idag är han rätt ok, men det visste jag inte i morse. Ringde så tätt att ha nyckte jag var tjatig.
Imorgon är alltså dagen D: Jag ska verkligen inte vara nedtryckt. Jäklar jag måste få prova vad kroppen håller för, därefter kan vi bestämma vad vi gör. Det är min målsättning med mötet.
Busan, bortskämda vete sjutton, men visst vi är två. Våra grannar är inget alternativ. Had han varit riktigt sjuk hade jag blivit hemma men nu var han "bara" lite krasslig. Går till skolan imorgon.
Båtresan är lite svårare att fundera över. Men jag har ju släkt i stan som kanske kunde titta förbi en stund mitt på dagen. Det är en helgdag så man vet ju inte vad folk gör...Mat fixar vi så klart. Annars är han rätt duktig på att laga mat;-)
Självklart skall ni åka.Ha släkten som back up om det blir något. De växer av sådant :-)
Kram Syrran
Tror nog att det är föräldern som behöver vänja sig :-) Så länge han kan nå någon vuxen om det kniper tror jag inte det är något problem att åka på den dagsturen.
Christer.
Syrra, ja det är nog jag som krymper:-) Du har ju rest aldeles innan så du kanske är hemma och kan vara backup....
Christer, du är rar som inte säger att jag är en hönsmamma:-)
Hm, när mina var 10, snart 12 och 13 åkte jag iväg...en vecka! Första helgen åkte de upp till släkten i Uddevalla, men sen tog de tåget hem igen på söndag kväll. Jag ringde och väckte varje morgon och min kusin kom över en kväll och fixade pannkakor. Men annars klarade de sig. De var ju tre förstås och hade haft en invänjningsperiod på några år. Ensam hemma ville ingen av de mindre vara, men det löste de själva genom att följas åt från fritids och gå samtidigt på morgonen.
Annaa, jag tror som sagt sonen är mer redo för uppgiften än modern... Sedan när man är på en båt, man tar sig ju inte hem om något händer. Fast med släkten i beredskap skall det allt gå.
En helgdag - då finns ju jag i sta'n. Och jag gäller väl som "nästansläkt" så då fixar ju det sig. Planera ni er båtresa, så kan vi planera nåt annat - risken att både jag o syrran skulle få akuta förhinder samtidigt är ju minimal.
Busan, ja men tänk om du vill göra något då:-) nej då vi är övertygade om att det löser sig!
Min dotter är 10 och jag brukar kunna lämna henne själv när hon är sjuk. Har hon inte höd feber och är "borta", så går det oftast bra. Hon kan ju alltid ringa mig... Hon ligger nästan alltid nerbäddad framför teven och hinner inte tänka på att jag är iväg. Kärleken och jag kan allt som oftast parera vår tider, så hon inte blir ensam så länge.
KRAMEN!
Skicka en kommentar