Politiskt ansvar förtar lusten och glöden.

Igår med posten kom det ett tilläggsmaterial för nämndmötet idag. Hur spar vi de miljoner fullmäktige säger att vi ska göra. Jag blir helt matt. Så otroligt tungt och tråkigt. Hur sjutton orkar personalen? Gång på gång måste de skriva och förklara vilka konsekvenser det blir om man tar bort det ena och det andra. Nu har man nått så långt att möjlighet att slimma eller osthyvla är borta, nu snackar vi nedläggning, borttagning av verksamheter. Det i sin tur innebär att det får stor påverkan på målen som är uppsatta efter fullmäktiges krav. En ekvation som inte går ihop alltså.

Kan kommunen lägga ner egen verksamhet? Jo jag vet att det är praktisktmöjligt men om man tittar på konsekvenserna borde det vara förbjudet. Föreningar som sysselsätter massor av ungdomar t.ex. ska de ha mindre anslag? Anläggningarna ska de rent av stängas? Externa verksamheter kommer att få förhandla för sitt liv, alla är hårt pressade. Mitt i allt detta slår det mig att jag inte sett en enda notis om att den utlovade skattesänkningen inte blir av. Den kanske man anser sig ha råd med?

Jag är tacksam att jag har bett att få en mentor! Hur gör de andra?! Det är är tufft med så mycket motstridiga känslor. Jag vill inte... man måste ta ansvar.... någon måste stå för det här....hur försvarar och förklarar man och fortfarande går rakryggad. Lättast just nu hade varit att säga att nej tack politik är inget för mig...För just nu känns det så, detta är omänskligt tufft. Då har jag inte sett något än! Kan bara konstatera att för en nybörjare som mig är det svårt, det politiska ansvaret förtar lusten. Nu gäller det att hitta glöden, att tänka de smarta lösningarna och kanske växa med uppgiften. Politik är inte endast att verka fram bra förutsättningar för verksamheterna, inte bara att välja konst till offentliga lokaler, inte bara att rösta för ny idrottshall....
Politiskt ansvar det är mycket, mycket att tänka på.