Nu är det skillnad.

Oppinionssiffror är sällan något jag tar åt mig av, nu är det svårt att låta bli. Alla kommenterar saken. Moderaterna är största partiet basunerar all press ut. Expressen, Dn, SvD, Aftonbladet, Tittar man närmre på siffrorna finns ingen vinnare, bara förlorare. Sverigedemokraterna skulle bli vågmästare eftersom ingen sida får egen majoritet. KD och Centerpartiet försvinner ur riksdagen. Eftersom Reinfeldt inte svarat på frågan om SD är en tänkbar samarbetspartner får vi väl tro att de är det. Den rödgröna alliansen har varit tydliga i det svaret. De tänker inte samarbeta med SD.

När Socialdemokraterna förlorade valet 2006 fick jag ofta höra att det måste ske en förändring. Den förändringen fick i princip vara vad som helst, bara det märktes att det skedde något. I princip tolkar jag det som att vi hade det för bra. Välfärden som skapats räckte inte till. Man kan inte bara underhålla systemen, av någon anledning måste vi hela tiden spänna musklerna och prestera mer. I det alliansstyrda Sverige har man sannerligen visat musklerna. Man har urholkat snart sagt varenda trygghetsförsäkring som finns.

Man döper om försäkringarna till bidrag och får gemen man att tro på mediabilden om Svenskar som ett fuskande och bidragsberoende folk. Med skattesänkningar fångar man så de med arbete, för visst märks det skillnad. Alliansen har lyckats, arbetaren har fått mer pengar i plånboken.

Att det sker på bekostnad av arbetslösa, sjuka och pensionärer, verkar inte intressant. Att de sänkta skatterna bidrar till att vi inte kan behålla vårt välfärdssystem andas inte ett ord om. Vi betalar för lite skatt för att ha skola, vård och omsorg Vem bryr sig? Det har ju blivit mer i plånboken. Jag tycker det är fascinerande när folk försöker förklara situationen för mig.

-Tror du verkligen att finanskrisen skulle vara mindre om Mona Sahlin styrde landet, fick jag i halsen i veckan.
- Nej verkligen inte! Skillnaden skulle vara hur man möter krisen.

Alliansen påstås visa mod när man i själva verket är handlingslös och passiv. Vi väntar in och ser vad som händer. Det blir tuffa tider, säger Anders Borg. Kommuner får säga upp lärare och vårdpersonal. Pengarna till kommunerna minskar i takt med att folk blir arbetslösa. Socialbidragen ökar, en ekvation som inte går ihop. Anders Borg påstår sig veta vad han gör när han deklarerar att det inte blir några extra pengar till kommunerna.

Det är skillnad. Inte på finanskrisens framfart. Det är skillnad på hur man bemöter den. Det var skillnad folket ville ha vid valet, skillnad har det fått. Hoppas alla är nöjda nu då.