måndag 15 juni 2009
En speciell dag.
De dagar barnen har födelsedag är speciella. Man minns liksom i hela kroppen. Jag minns för 22 år sedan. Egentligen började det den 14:e men först på morgonkvisten 03.25 tittade store sonen ut. Han är en ung vuxen nu. Vägen i livet har inte varit rak. Men vi kämpar på. Att vara ung idag är tufft för vem som helst. Mitt hjärta svämmar över av kärlek. Jag antar att det är så för mödrar. I fredags fick jag inbjudan till kalas idag, om jag medtog tårta;-) Jag är lite stolt att var omtalad för mina tårtor så det gör jag såklart gärna. 22 år, hur gick det till?! Det är en mycket speciell dag. Grattis älskade unge!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ja, ingeting är större än kärleken till barnen. Fast jag fattar inte heller att du har ett barn som är 22 ;-) Ungefär lika lite som jag fattar att jag har en tonåring här hemma.
Anna, nej det är verkligen bortom allt tvivel.Kärleken till barnen består vad som än händer. Jag är ju knappt äldre själv så det är konstigt med en så stor "unge";-)
OJ, 22 år. Tiden går fort. Min fyllde 35 i år. Inte klokt. Men visst är det som du säger, minnet sitter i hela kroppen.
Kram!
Marianne, ja oj 22 år. Fast när han röp upp i soffan bredvid mig igår för att få en kramstund var han nog inte mer än 7:-)
Skicka en kommentar