Det är lätt att bli ödmjuk.

Ett, två kanske tre år är det seden jag badade i havet. I år har jag gjort det. Benen är tillräckligt mycket bärighet i för att klara en trappstege. Visserligen sådär tantigt, ett steg i taget, upp med båda fötterna, men ändå! Jag har badat. När det är stege och djupt kan jag liksom falla på rygg och och flyta. Inga simtag som axeln inte klarar. 20 grader har det varit i vattnet hela veckan. Hemma visar regnmätaren på 30 mm, det har alltså regnat en hel del. På Bassholmen har det kommit en skur varannan dag. Vi har verkligen haft tur. Jag har till och med bränt mig i solen. Medelhavstemperatur uppnåddes flera gånger. Kvällarna var fantastiska. Myggfria och ljumma.Båtarna som ockuperat bryggan var visserligen ett orosmoment, men jag har också träffat mycket trevligt folk. Dessutom blir det en utmaning att ta itu med det här problemet på ett bra sätt. Naturskyddsföreningen sköter torpet och bryggan, vi arrenderar det. Ändå är privatskyltar främmande för oss. Vi vill ha folk på ön. Nu krävs det kreativitet för att få en bättre hållbar situation. En av kvällarna var det en tjänsteman från tekniska där, han uttryckte sin förvåning så det finns gott hopp om att de är benägna att hjälpa oss med kreativa lösningar.

Sonen den stackarn led nog mest. Att inte kunna stå på bryggan med kastspöt var en missräkning förstås. Vi löste problemet genom att ringa ut en kompis till honom. Praktiskt, två killar som har tråkigt ihop är bättre än en som surar;-) Tre härliga dagar hade de. Som kalvar på grönbete undersökte de varenda liten stig på ön. De provade också alla glassar i kiosken.

Efter en vecka av det här slaget är det lätt att vara ödmjuk, tänk så bra vi har det!

Mitt största äventyr, utöver badandet. Var ett monster i väggen. Mer om det skriver jag nästa gång.