Skulle till stan och ville passa på att lämna tillbaks spel på biblioteket. Har inte lust att köra flera gånger än nödvändigt. Sonen var inte hemma så jag skulle fixa själv. Hans rum är väl som andra, snart tonårsrum, lite svårhittade;-) Jag fann spelen, jag fann fodral, manualer och det jag behövde. Nöjd for jag in och lämnade dem. Oj då sa hon vi återlämningsdisken. Fodralet är trasigt och streckkoden saknas. Jag skämdes såklart och blev arg över sonens oaktsamhet. Nåväl hon tog emot och satte direkt dit en ny lapp så jag kunde få återlämningen registrerad.
Därefter satte jag kurs mot Janssons musikaffär. Plektrum var beställda. Jag plockade ut en handfull i vackra färger.
När så sonen kom hem igen gav jag honom en skopa över det trasiga fodralet. Han tittade förvånat och sa.-Jag har inte gjort sönder något, det är fel fodral. Men mamma då! Du har lämnat tillbaks tv-spelet i mitt filmfodral!
PINSAMT, jo tack. Tröstar mig med att hon som faktiskt jobbar där var lika pucko som jag. Jag fick vackert med blossande kinder åka in med rätt fodral och försöka rätta till det. Inga problem, någon annan hade märkt fadäsen och det var undanlagt. Jag hade behövt ett leende just då men det fick jag inte. Det var ganska sammanbitet. Trist men jag bad om ursäkt för det jag ställt till och fick vara glad att jag inte fick skäll.....
När sonen spelar gitarr lite senare, hör jag. Men mamma då! Du har ju köpt mjuka plektrum.
Va?! Finns det olika?! Jag tog vackra färger,lysande klara för att lättare hitta dem på rummet....
Idag rusar jag in på vårdcentralen där vi bor. Skulle lämna in ett prov för transport till sjukhuset. Har länge haft en remiss liggande och passade på att fråga om de hade tid att sticka mig. Jo då inga problem. Snabbt gick det och ont gjorde det inte. Kostar det något frågar jag henne på labbet. Jag vet inte, det är lite olika, hör i luckan när du går svarar hon.
Ska jag betala för att få gå ut skojar jag i kassan lite senare. Jo så var det. Eftersom det var efterkontroll kostade det 80 kronor. Min peng var för stor hon saknade växel. Jag är då snäll och erbjuder mig betala med kort istället. 80 kronor, dras och jag skriver på. Då inser jag att jag har frikort! Jösses amalia. Men mamma då..... Jag lät det va, inte kan man krångla med återbetalning när de släppt in en utan tid. Men jag tror det är dags för någon sorts vilopaus.
4 kommentarer:
ja, det är inte så lätt att vara hjälpsam...men du är inte den enda som trasslar till det ibland :). Och jo, kanske nog dags för lite vila!
;) - Du är icke ensam!
Ulla
Välkommen till min verklighet.
Sådana saker ligger så lågt på min egen "komma ihåg" lista (även om de är ganska viktig för mig & mitt liv) så jag tvingas städigt svälja förtreten.
Medan på jobb är det en annan historia när det gäller mina ungdommar!
Jemayá, nä tänk så det kan bli.
Ulla, tack:-)
Ewa, men nog skämdes du väl i början?! Inte är det här ett tillstånd jag vill vänja mig med!
Skicka en kommentar