Jag vill ha ett hus vid havet!

Igår grep en grym känsla av vemod tag i hjärtat. Jag har inte varit på kusten en enda gång i sommar. Inget Bovallstrand, inget Pipers glass och ingen Smögenbrygga. Vi bestämde, att oavsett väder skulle vi ta den sedvanliga kustturen idag. Halv tio var vi färdiga för avfärd. Motorvägen till Tanum och Outlet som blev första stoppet. Därefter börjar "kusten" på riktigt. Pipers i Hamurgsund är givet. Glassen är fantastisk och det hade blivit tid för elvakaffe. Trots enormt mycket blåst satt vi ute och fikade.For sakta genom samhällena neråt, Gerlesborg och Skredsvik väcker mycket minnen. Stannade så småningom i Bovallstrand. Först körde vi upp, helt upp på toppen av det nya området. Korpåsberget. Nej, där vill vi inte bo, bara 2 hus ser vatten, de andra hamnar bakom berget. Sedan är det lite speciellt att det byggs i ett stenbrott, svårt att förstå att det kan bli snyggt.
Badholmarna därefter och jag njöt i fulla drag av att vinden nästan vräkte omkull mig. Vandrade där jag gått miljoner gånger som barn. Satte mig på högsta toppen och bara tittade. Nästan rörd till tårar tänker jag att det är såhär jag vill bo. Vad det fattas mig!


Resten av resesällskapet var inte riktigt lika hänförda... de tyckte de blåste och ville vidare. Jag dröjde mina steg och försökte hela mig själv där med havet åt alla håll.

Nästa stopp som också blev det sista var Smögen. Lunch, också tradition, fisch and chips, avnjöts inomhus. En promenad längs bryggan visade att många Uddevallabor gjort som oss. Det var mycket känt folk. Något mindre vemodig, nästan helad i själen är jag tacksam för turen idag. Fast det ändrar inget.
Jag vill ha ett hus vid havet!