Påväg mot vardagen.

Jag älskar att ha semester. Det går inte att jämför med att jag "ändå" är hemma. Alla är lediga. Vi är tillsammans och vi gör oplanerade saker. Nåja en och annan välplanerad också....

Sonen som sedan länge vänt på dygnet och är uppe längre än oss kommer få en tuff start på skolan, men trötthet dör man ju inte av har jag hört. I morse lekte jag med tanken att väcka honom så han kommer igång och i säng ikväll, men jag avstod. Han kan ju få vara ledig den sista dagen också.

Igår for han iväg till en kompis och maken och jag stod med oplanerad fritid. Visserligen hade vi både städning, strykning och svamprensning på schemat men det går ju inte ifrån en. En snabb funderare och vi bestämde oss för söndagsfika på Älvkullen igen. Inte en aning om vem som skulle uppträda men det är av underordnad betydelse. Roligt att gå dit bara. Väl där, tidigare än vanligt inser vi att de inte kommer att bli på verandan. Caféstolarna gapade tomma, ovanlig annars. Vi gick en liten promenad, jag har inte varit uppe på kullen sedan jag bodde på Tureborg. Kan inte minnas lusthuset! Konstigt. Men det stod då där i alla fall.

Fast väldigt nära att det inte stod där vill jag påstå. Kolla märkena efter engångsgrillen. Så dumt, man blir så arg! Vilken tur det gick bra. Utsikten var makalös och jag slås än en gång av att Uddevalla är fantastiskt vackert.Inne i cafét mötte vi Louise, Lennart och Ester som för dagen ingick i den frivilliga stab arbetare som förser gästerna med ljud och fika. Ann-Marie och Jill Andresson var gäster idag, fina visor blev det. Vad jag kunde bedöma var det rätt mycket folk trots vädret och trots att det var inne. För oss var det besöksrekord. 2 gånger på en säsong, det har vi aldrig lyckats med förut.Väl hemma blev det en hel del svamp rensat. Resten har jag tagit idag. Maken gick till jobbet idag, andra veckan men första med oss hemma. Vi är sakta men säkert påväg mot vardagen.