Semester i barndomens fotspår.

Oj så mycket möbler var det första som slog mig när jag öppnade dörren till stugan. Resan till Lysvik hade gått bra. Ett stopp för mat och godis. Värdparet var inte hemma, det visste vi. Nyckeln hängde på plats. Hur städar man detta? tänkte jag när jag kollat in huset. Jag har blivit praktisk genom åren i stugor, lättstädat är A & O. Sedan när jag sveper omkring med blicken får jag ett skrattanfall! Gud har humor! Jag bor i ett galleri! Jag som är tokig i tavlor och konst. Stugan är ett galleri. Så många fina tavlor det prydde väggarna. Slog direkt ur hågen att köpa något. Inte för att det var dyrt utan för att min plånbok mest klarar konst från loppisar...
Husesynen var spännande. kriminell trappa, sovrum uppe och toa nere. En utmaning för knäna. Funderade på om det gick att sova nere, insåg att sofforna var för korta eller för smala och att det inte fanns rullgardiner. Bra träning blev det för mig. Klarade uppför galant! (med mina mått) Nedför var svårare och jag har inte nattvandrat som jag brukar. Något jag lärde mig går att låta bli alltså.

Jag kom att älska rummet med flest tavlor, sittmöbel, kristallkrona och öppen spis. Där tillbringade jag mycket tid. Sonen tyckte toa var häftig. En ombyggd arkivbyggnad med supertjocka väggar och välvt tak inrett i svart, vitt och grått.

Altanen var också härlig, där parkerade vi tubkikaren och följde fågellivet på fältet bredvid.

Utanför våra fönster var det otroligt mycket fågel. Irriterande nog vet jag inte vad alla var! Det är svårt med årsungar.... vad är detta????Utsikten från vårt sovrumsfönster var sagolik men också från övriga fönster njöt vi av växter och fågelliv. Linden på ena sidan kunde vi beskåda långa stunder. Vädret har inte varit med oss. Eller också har det det... regn mest vareviga dag. Det inbjuder verkligen till att turista. Finns väl inte en bygdegård eller museum vi inte besökt. Att med familjen åka runt i trakterna av Fryken var häftigt. Här tillbringade jag mycket tid som tonåring. Mycket var förändrat, mycket gick också att känna igen. Alla ortsnamn t.ex, det var roligt att åka omkring. Bad fick vi också in, trots vädret. 150 meter från huset fanns en liten strand, den tog killarna kvällsdopp ett par gånger. Fryken är känd för att vara kall så jag avstod, kroppen protesterar så när det är kallt.Var ändå med och fotograferade. 330 foto blev det den här veckan. Jag har att göra ett tag. Stugan/galleriet blev en kär plats för oss, den fyllde väl behoven efter långa utflyktsdagar. Funderar som bäst på att återvända någon ruggigare årstid och ligga framför brasan, den som lever får se hur det blir. Rapporter om utflyktsmålen, de i barndomens fotspår kommer i sinom tid.