Show and tell, Fredagstema

Empati har Maisoui bestämt att höstens första tema skall vara. Jag känner att jag blir väldigt kort. Har en dålig dag helt enkelt och har inte hunnit lära mig nya kameran så det känns lite kymigt. Men EMPATI var det. Jag tror ordet lätt förväxlas med, tycka synd om. Det är så mycket mer.

Att leva sig in i hur någon annan har det. Att utifrån sina egna referenser kunna läsa in hur andra tolkar saker, händelser mm. Att glädjas med, att sörja med, att oroa sig för och med. Att läsa av, att tolka in och förhålla sig till situationen.

Grekiskans empatheia betyder stark känsla eller passion, ganska långt ifrån de "tycka synd om" vi lätt hamnar i. Inget fel i det alls, bara så väldigt mycket mer. Jag har mött personer jag tror saknar empati, det är läskigt. Uttryckslösa, oförstående och helt säkra på sin sak och att allt kretsar kring dem.

De senaste 2 åren har jag mötts av otroligt mycket empati. Sorgen och "tycka synd om" när allt gått åt skogen och hälsan varit riktigt illa ute. Den totala glädjen hos andra när jag sakta blivit bättre, för varje framsteg jag gjort. Jag har också mött och kunnat dela ilska över alla fel som blivit och drabbat mig hårt. Både i riktiga världen min vardag men också otroligt mycket i cybervärlden. Inte bara bloggen utan också de forum jag är och "tjatar".

Oj då vad hände med kort;-) Jag irrar iväg som vanligt. Något spretigt kanske osammanhängande men ändå.

Ska avsluta med en kärleksförklaring till min man. En sak har jag förstått när det varit som värst, jag gifte mig med rätt gubbe. Han har visat empati utöver vad jag trodde fanns. Hur grinig, ledsen, arg eller otacksam jag än varit har han stått vid min sida. Läst av varje nyans för att stötta och uppmuntra.

Tänk när jag en lång period inte fick ner mat. Jag mådde ständigt illa och inget smakade. En kväll ville jag ha något i magen men visste inte vad. Frustrerad sa jag om bara något smakade och hade lite tuggmotstånd! Då kom han med det här.

Inte bara gott, vackert också.

I botaniska trädgården i Göteborg tycker jag otroligt mycket om klippträdgården. Under tiden i rullstol slog jag den delen av parken helt ur hågen. Gå upp ni sa jag till familjen. Jag tar kaffe i cafét sålänge. Aldrig i livet sa maken jag rullar upp dig.

För er som aldrig varit i parken kan jag tala om att backen är så brant, så brant. Dessutom är den inte helt plan och det är körigt att gå upp, till och med att skjuta en rullstol. Väl där tror jag vi båda kände enorm empati. Han för min glädje över att komma dit. För min tacksamhet att bli uppskjutsad. Jag för han heroiska insats att ta mig dit.

Till nästa fredag hoppas jag att jag hunnit läsa instruktionsboken för kameran så jag får lite nya bilder!

Fler fredagsbloggare, hoppas kunna uppdatera. lullun, Nilla, Desiree, Annika, Petra , Millan, Anki, Victoria, Leopardia, Strandmamman Jemaya MiaD Lena Erica Marie Saltis Anna Taina Underytan Emma Västmanländskan I am Annika Maisoui Inga-Britt, Norrsken och stjärnfall, Ebba, Gerda_Tyra,