Sven Wollter frälste Uddevalla.

Klockan 14 möttes vi, Åse och jag på parkeringen vid studio 32. Där skulle vi låna möblemanget för att möblera scenen för Sven Wollter Show. Skissen, eller raidern som alla säger är svår att förstå för en amatör. Vi förstod att det var en rumskänsla vi skulle få fram. Vi tyckte själva att det blev fint. Lite extra attribut från våra egna hem och vi hade skapat ett rum från 50-talet. Vi flyttade runt och provsatt i salen hela tiden, villa placera allt så att alla såg så bra om möjligt.

Ungdomar från fritidsgårdarna Bryggeriet och Skogslyckan stod för ljus och ljud. Vilka duktiga ungdomar! Modellen är "learning by doing" sa fritidsledaren Jonas, och erkände att han var mer nervös än ungdomarna. Redan klockan 18 började de första damerna droppa in. Då trodde vi de tagit fel på tiden. Nej då, de ville vara i tid. Halv sju var det fullt i foajén Folkets hus personal fick snabbt igång fikaförsäljning. Den var planerad till pausen men med alla dessa människor minglande var de trevligt att kunna fika också. Vi fick det otvivelaktigt höga nöjet att sätta in fler stolar! En fullsatt A-sal sjöd av förväntat.

Sven gjorde entré bakvägen, iklädd hatt med fjäder och kanske världens fulaste näsa sjöng han "My way" och hälsade på folk, längs vägen mot scenen. Därefter avlöste paraderna varandra. Tillsammans med de fantastiska musikerna Bengt Ernryd och Patrik Thorman bjöd han publiken en helgjuten afton. Sånger, roliga historier, politik, monologer, allvar och skämt. Till och med allsång lyckades de få in. Det blev personligt, intimt, stundom rörande. Sven berättade anekdoter om andra artister om familj och vänner,om levande och döda.

Publiken hade hjärtligt rolig och njöt av varje sekund. Det verkade också trion göra. Kanske är det så att det är lättare och roligt att jobba från scenen när gensvaret är så omedelbart. Det lyste om Sven och han såg ut att ha roligt på riktigt.

Efter föreställningen stannade Sven på scenen skrev autografer, pratade med alla som ville, lät sig fotograferas och fick mycket beröm. Ett väldigt bra slut på en fantastisk afton. Sammanfattningsvis kan man säga att Sven Wollter frälste inte bara mig, han frälste Uddevalla.