"Vad är det goda livet? Hur ser det ut och vem lever det? Västra Götalandsregionen har sin definition med närmast utopiska mål och har gett ut visionsdokumentet ”Det goda livet”. Hur ska vi som medborgare förhålla oss till ett sådant dokument? Rör det oss, och i så fall, vad ska vi göra av de vackra orden? Kan man använda dem som manual för sitt eget liv? Regionteater Väst bjuder in till en scenkonstinstallation Det goda livet – 20 minuters paus, där en fraktcontainer placeras ut på fem olika platser i regionen. Containern ger en glimt av det goda livet. Den är målad i flyktiga moln och ljuder av simmande delfiner. På sidorna finns små kikhål där man kan se in i drömmen. Vid några tillfällen lyfts väggarna upp och containern blir till ett jättelikt akvarium. Vi välkomnas in i skådespelaren Jan Costers vardagsrum. Han bjuder på 20 minuters paus och ett försök att förstå och gestalta den politiska visionen. Hur blir politik mer än bara ord och vem kan förklara hur man ska leva?"
Skådespelaren ledde oss i publiken genom de 20 minuterna. Vi fick aktivt svara på frågor och komma med påstående. Vi lösningsfokuserade kan man säga. Använde VG-regionens snygga visioner och löste världsproblem. Det gick faktiskt. Några var förvånade.....Föreställningen gjorde något med mig. Bland annat plattade den till mig. Gick med en vag känsla av kränkning i flera dagar. Jag funderade på syftet. Jag funderade också på min egen roll i politiken. Insåg då att det säkert var ett syfte..
Tanken blir, nu när obehagskänslan lagt sig. Att alla politiker, tjänstemän och informatörer borde sitta i den här containern. Jag vet hur vi tänker så fort något ska präntas i skrift. Spelar ingen roll om det är visioner, mål, styrkort eller annat. vi vill att det ska se bra ut, att det ska vara lätt att förstå, låta snyggt, inte sticka ut. Med andra ord, det kan bli rätt flummigt. Man måste komma ihåg skyndar jag mig att säga, till försvar. Att det ska passa så många. Det är många som ska kunna skriva under på det som sägs. De här 20 minuterna i en container på Strömstadsvägen var inte helt angenäma. Föreställningen var strålande genomförd. Den gjorde vad som var tänkt.(tror jag) Den gav mig något att tänka på. Nu funderar jag hela tiden. Hur uttrycker vi oss? Vad är det vi säger egentligen?!
2 kommentarer:
Låter som en nyttig erfarenhet att ha med sig i sitt beslutsfattande.
Anna-Lena, ja men frågan är hur jag står mig i diskusionerna om jag är den enda som fått den här erfarenheten. Den kommer åtminstone ge mig styrka att försöka!
Skicka en kommentar