Vårvindar.

Man mer än anar våren nu, man liksom tänker att den är här. Igår satt jag med näsan i solen hela tre timmar och tänk det syns. Snart nog tar trädgården över och det blir rumpan i vädret, bäst då att ha jobbat med färgen på rätt ställe;-)
Idag tog vi, trots hög ljudvolym, bilen. Inte långt, bara till Mollön, enbart för att konstatera att där var mer fågelskådare än fåglar.... Inget märkvärdigt sa de vana skådarna. Sonen och jag räknade till 12 Gravänder, det tycker vi är märkvärdigt. Järnsparv,gott om star, Tofsvipa och Sädesärla räknade vi också in i det vi gillade att se. Olika gäss men vi hade glömt fågelboken så grågås och kanadagås var de enda vi kunde på rak arm. Dessutom gräsänder mås och trut. På Mollön blåste det så vi gick snabbt därifrån. Hade folk stått flera timmar innan oss och inte lokaliserat någon raritet var det liksom läge för oss att ge upp fort.
Fikat tog vi med hem. På vår altan som ligger i lä för dagens vind intogs den sedan av samtliga familjemedlemmar. För mig blev det högläge med benen, näsan mot solen ytterligare nån timma. Det är lite skönt att sitta där i lä och veta att det blåser kallt överallt men inte på mig. Lite vårvindar får man ju annars stå ut med.