Det sunda förnuftet går bort!

I flera år har jag opponerat mig när folk hänvisar till det sunda förnuftet. Det är inget själklart att vi tänker lika bara för vi säger oss ha ett sunt förnuft. Lite drastiskt brukar jag säga; vems sunda förnuft? - Hennes, den förra kollegan som först började klä en patient och insåg att personen var död. Eller de kollegor som alltid först försöker väcka patienten innan de börjar morgonbestyren.
Då säger folk ofta, men hon hade ju inget sunt förnuft.
Fel, visst hade hon det, bara inte likvärdigt med de övriga kollegornas...

Imorse läste jag (slarvigt) ledaren i Bohusläningen. Den kommenterade det fullkomligt absurda beslutet att man inte ska få ha larm eller låst kring dementa. En av meningarna i ledarens skrivning var (typ) nu hänger det på personalen och det sunda förnuftet...
Jahaja! Vems sunda förnuft?; frågar jag mig igen.

Så fortsätter jag läsa Bohusläningen om all den oro som finns kring IKEAS etablering. Trafikinfarkt säger de redan etablerade, många andra säger liknande saker. Men Sture Svennberg M, säger att nej då, det är utrett av experter så det är ingen fara.
Om Sture hade läst samma material som vi andra hade han sett att det inte står så, det står,
" kommer i huvudsak att fungera". Som nu fast värre tänker vi och hänvisar till alla helger samt hela sommaren det inte fungerar.

Sture är ju en man som påstås ha sunt förnuft säger jag ilsket till maken. (spännande morgonsamtal här) Hur kan han helt okritiskt gå på det där???

Ja men han vill ju det svarar maken, alltså stoppar han det sunda förnuftet åt sidan och lyssnar inte på det. Han har en agenda som inte har plats för sunt förnuft.

Då säger jag; kan vi då äntligen fastslå att "Det sunda förnuftet" är korkat som mall, som norm och som regel!?
Inte nog med att det är variabler i det, man kan dessutom stoppa undan det.
Framför klara regler, det sunda förnuftet går bort!