Det är nog doften......

Igår var en stor dag för mig, den försvann utan minsta lilla uppmärksamhet för livet trängde på och vi fick oväntat mycket att göra. Ändå kan jag inte låta bli att yvas över att jag faktiskt lämnade in rullstolen igår. Rullstolen är nu parkerad och gud förbjude att den återkommer! Borde firat med vin och tårta men det dög bra med toscakakan jag fick på styrelsemötet. Har fått tid för möte med försäkringskassa och arbetsförmedling, ser mer fram emot det än jag är rädd, än i alla fall.

Styrkt till kropp och själ av att slippa rullstolen men också av att bassängträningen funkar så bra, gick jag imorse ut på promenad. Övermod, jag erkänner direkt. Det var bara det att frosten som låg i trädgården och solen som smög upp över grannens tak väckte en enorm lust i mig. Jag vill gå och det skulle vara i skogen. Lekte med tanken på att åka till en strand nära mig, men jag bor så bra så förnuftet vann. 300 meter från min gata äntrar jag rena trollskogen. Det är snart 2 år sedan jag senast gick där och mycket hade ändrats. Naturligtvis var kameran med så här kommer en kavalkad av dagens bilder.

Bara 300 meter från mitt hus börjar det med öppna fältDär stiger solen över frostig tuva. Jag styr stegen mot skogens stigarStrax är det andra ljud och bekanta dofter som gör sig påminda
Vattnet som som forsar in under...Bron med sina märkliga räcke. Vad hade vägverket sagt om detta? :-)Fortsätter promenaden och väntar mig nästan att möta ett troll eller en tomte.Eller varför inte ett tåg... Skyndar mig över spåret och in på andra sidan. Funderar på vem som lyckts skrynkla till skylten.Grindstolpen ser också ut att ha varit med om en del. Kanske stängde man här för djurens skull.
Det skulle förklara alla dessa stengärdsgårdar längs min stig.

Förundras och sörjer över att pulkabacken nu är helt igenväxt. Även om det är veckert med frostnupna löv så är det vackrare med rosiga kinder på barn som släpar allsköns åktyg upp för att åka ner igen. Kanske tyder på generationsväxlingen i området, mellanläge, riktigt små och allt för stora barn just nu.

Mer att förundras över är denna nedfallna möjligen omkullfallna utväxt, märkligaste jag sett tror jag. Som om någon försökt uppfinna hjulet:-)Lite lerigare, ganska blöt, mycket trött och stel når jag rundans slut. Det var skönt att jag klarade promenaden, det var roligt att lusten att fotografera kom över mig, men absolut bäst var nog doften, doften av mylla i gammal skog, jag visste inte att jag saknat den så mycket!