Stapplar mellan "jobbet" hemmet och diverse möte. Att du orkar säger en del, men faktum är att om jag sätter mig går luften ur, måste hålla igång, inte tänka. Det fungerar fortfarande tillfredställande med arbetsträningen, men just som jag börjar känna enorma påfrestningar och faktiskt kanske skulle kunna testa och utvärdera, ja då är det slut. Inte vet jag vad jag ska göra, inte vet jag vem som ska upplysa mig. Har pratat med arbetsförmedlingen som säger att visst de kan förlänga, men vad säger då min arbetsgivare? Ja vad säger de? De ska väl säga upp mig såvitt jag begriper, då hamnar jag mellan allt. Jippi...NOT. Jag tror faktiskt jag blir galen. Måste få kontakt med någon som vet, men har idag inte ens en aning om vem jag ska söka.
Ovisshet, jag gillar det inte så enkelt är det. Jag anklagar dessutom Den Moderatstyrda regeringen för det korkade i systemet. Hur kan jag ens behöva vara ovetande 2 veckor innan jag är ur systemet?? Hur har det tänkt, egentligen??
3 kommentarer:
Det är nog just tänk som saknas hos dem som bestämt detta system. Logik, empati och fantasi kan dom inte stava till. Läkarkåren börjar bli så frustrerad nu över vad deras patienter utsätts för att dom börjar samla namnlistor med protester.
Simone; Nu får du bli skitsur om du vill men jag förstår helt enkelt inte. Förklara för mig snälla.
Hur kan det vara att du "prövjobbar" eller vad vi ska kalla det, samtidigt som du har , vad jag uppfattar som ett krävande schema med både politik & kultur? Hur ska du få alla dessa timmar att "gå ihop" utan att knäcka din förmåga?
Olgakatt,man tror ju och hoppas att ändringar ska ske men int ens när det är på löpsedlarna varje vecka om människor som far illa och till och med dör, händer något. Bra att läkarkåren börjar mobilisera, hoppas det ger lite extra påtryckning att se över systemfelen.
Ewa, inte blir jag skitsur det är sällan, jag ahr inte ett kräande schema någonstans egentligen. Min kropp är förtvivlat trasig och det är för det jag varit sjukskriven och nu hamnat i arbetsträning. FÖrr var jag fysiskt aktiv, tränade och var ledare på friskis, när kroppen lade av ändrade jag mönster och började bli "psykiskt" aktiv, som politik och kultur, båda är fritidssysselsättningar. Att sitta på möte en kväll eller en helg är en energiinjektion eftersom jag sysselsätter hjärnan utan att det sliter på kroppen. Att gå på en kulturupplevelse är i bästa fall rna medicinen. Men kan som i fredags när jag hade för omnt för att sitta bli en plågsam upplevelse. Det är ingen konflikt i detta. Jag arbetsprövar/tränar för att se va di kroppen som håller och inte, min fritidssysselsättning engagerar hjärnan och ger energi, dessutom har jag möjlighet, vilket händer, att inte gå på ina fritidssysselsättningar om jag är för trött har för ont eller tycker det blir för mycket. Hoppas det benade ut det för dig.
Skicka en kommentar